Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Qvarteronens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
söker nog hålla ut, och du försöker ock; — men hvad
tjenar det till? Ni måste ge er, eller ock dödar man er bit
för bit.»
»Nåväl då, så vill jag dö!» sade Tom. »De må spinna
ut med sitt pinande hur länge som helst, men de kunna ej
hindra mig från att förr eller senare dö. Jag är färdig och
beredd. Jag vet, att Herren skall hjelpa mig och föra mig
igenom.»
Qvinnan svarade ej; hon satt och stirrade med sina
svarta ögon mot golfvet.
»Kanske är det rätta sättet», mumlade hon för sig sjelf;
»men de som gifvit vika, för dem finns intet hopp — intet.
Vi lefva i smuts och vämjas dervid, tills vi slutligen vämjas
vid oss sjelfva. Och vi längta efter döden, men hafva ej
mod att döda oss sjelfva. Intet hopp, intet hopp, intet
hopp! Den der flickan —, ja hon är just så gammal, som
jag var. — »Du ser mig nu», sade hon och talade till Tom
mycket fort, »se nu hvad jag är! Nåväl, jag blef
uppfostrad i öfverflöd. Det första jag mins från min barndom
äro mina lekar i ett praktfullt förmak; — då jag hölls klädd
som en docka och de hemmavarande och besökande plägade
berömma mig. Der fanns ock en trädgård, till hvilken
man kom ut genom glasdörrar från salongen; och der
brukade jag leka kurra gömma med mina bröder och systrar.
Jag kom i en klosterskola, och der fick jag lära musik,
fransyska, brodera och allt möjligt, och vid fjorton års
ålder kom jag derifrån till min faders begrafning. Han
hade dött helt plötsligt, och då hans
förmögenhetsförhållanden skulle ordnas, befauns det, att tillgångarna knappt räckte
till att betäcka skulderna, och då fordringsegarne uppgjorde
förteckningen öfver tillgångarne, blef äfven jag medtagen
deribland. Min moder var slafvinna; min fader hade
visserligen alltid haft i sinnet att göra mig fri, men det hade
aldrig blifvit af, och derför kom jag nu med på listan. Jag
hade alltid vetat, att jag ej var fri, men aldrig tänkt mycket
derpå. Ingen tänker ju på, att en frisk och stark man står
färdig att dö. Min far var frisk ännu några få timmar, innan
ban dog; — det var ett af de första kolerafallen i New-Orleans.
Dagen efter begrafningen tog min fars hustru sina
barn med sig och for till sin fars plantage. Jag tyckte
man behandlade mig besynnerligt, men förstod intet. Det
var en ung advokat, åt hvilken man gifvit uppdrag att
ordna affärerna; han kom hvarje dag och gick omkring i
huset och talade mycket artigt med mig. Han medförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
