Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Qvarteronens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
en dag en ung herre, som jag tyckte vara den vackraste
man jag någonsin sett. Jag kommer aldrig att glömma
den aftonen; jag promenerade med honom i trädgården.
Jag kände mig så ensam och sorgsen, och han talade så
mildt och vänligt med mig; och han sade mig, att han sett
mig, innan jag kom till klosterskolan, och att han länge
älskat mig, och att han nu ville bli min vän och
beskyddare. Kort sagdt, ehuru ban ej omtalade, att han betalt
två tusen dollars för mig och att jag nu var hans egendom,
blef jag gerna hans, ty jag älskade honom. Älskade 1»
sade qvinnan och gjorde ett uppehåll. — »O, hur jag älskade
denne mani Huru jag älskar honom ännu i denna stund
och alltid skall älska honom, så länge jag andas! Plan var
så skön, så ädel, så högsinnad! Han satte mig i ett
präktigt hus, rikligen försedt med tjenare och hästar och vagnar,
möbler och garderob. Han gaf mig allt möjligt, som kunde
köpas för penningar; men jag satte föga värde på sådant;
jag frågade endast efter honom. Jag älskade honom högre
än min Gud och min egen själ; och om jag än hade velat,
hade jag ej kunnat handla annorlunda, än ban ville.»
»Jag hade blott en enda önskan — jag ville, att han
skulle gifta sig med mig. Jag trodde, att om han älskade
mig, som han sade att ban gjorde, och om jag var sådan,
som ban tycktes anse mig för, så skulle han äfven gerna
göra mig till sin hustru och skänka mig friheten. Men han
öfvertygade mig om att detta var omöjligt, och sade mig,
att om vi blott vore trogna mot hvarandra, så vore detta
ett äktenskap inför Gud. Om detta var sant, var jag då ej
denne mans hustru? Var jag ej trogen? Under sju år,
gaf jag akt på hvarje hans blick och rörelse och lefde
och andades blott för att behaga honom. Han fick gula
febern, och under tjugu dagar och nätter vakade jag hos
honom — jag ensam, och gaf honom in alla hans läkemedel
och gjorde allt möjligt för honom, och han kallade mig sin
goda ängel och sade, att jag räddade hans lif. Vi hade
två vackra barn. Det första var en gosse, som vi gifvit
namnet Henry; han var sin faders afbild, hade samma sköna
ögon, samma panna, omkring hvilken håret hängde i lockar;
och ban hade dessutom äfven sin fars andliga egenskaper
och begåfning. Lilla Elise, sade man, liknade mig. Han
sade mig ofta, att jag var den skönaste qvinna i Louisiana,
och att han var stolt öfver mig och barnen. Han såg gerna,
att jag klädde dem prydligt, och tog mig och dem med sig
ut att åka omkring i en öppen vagn, och då lyssnade ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
