Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Frihet - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Det lilla sällskapet beledsagades nu af fru Smyth till
ett gästfritt hem, som innehades af en vänlig missionär,
hvilken barmhertiga kristna hade här anstält såsom herde
för de olyckliga och hemlösa, hvilka ständigt söka en fristad
på denna strand.
Hvem kan beskrifva den lycka de kände denna första
dag af sin frihetstid? Är ej frihetssinnet ännu högre och
ädlare än något af menniskans fem sinnen? Tänk, att
kunna röra sig, tala, andas, gå ut och in, obevakad och
utan fara! Hvem kan beskrifva välsignelsen af denna hvila,
som den frie mannen njuter på sin bädd, under lagar som
tillförsäkra honom de rättigheter, Gud har gifvit menniskan?
Huru skönt och dyrbart var det ej för denna moder att se
sitt sofvande barns ansigte, som blifvit henne ännu kärare
genom minnet af tusen genomgångna faror! Huru omöjligt
var det ej att somna, under det man egde sådant öfvermätt
af välsignelse! Och likväl egde dessa makar ej en enda
torfva jord, ingen hydda, som de kunde kalla sin; de hade
utgifvit allt hvad de egde, intill sista dollarn. De egde lika
litet som fåglarne i luften och blommorna på marken — ,
och ändå kunde de ej sofva för glädje. O, I som beröfven
menniskan friheten, huru skolen I kunna svara derför inför
Gud?
TJUGONDE KAPITLET.
Seger.
»Lofvad vare Gud, som gifvit oas seger!»
Hafva vi ej, åtminstone många bland oss, känt i lifvets
trötta stunder, att det skulle vara bättre att dö än att lefva?
Då martyren ställes inför en kroppsligt pinsam och
gräslig död, finner han i sjelfva sitt fruktansvärda öde något,
sam höjer och stärker hans mod. Han erfar en liflig
hänförelse, ett slags berusning, som följer och uppehåller honom
under detta högsta lidande, som är födelsestunden för den
eviga hvilan och härligheten.
Men att lefva, att släpa sig fram dag efter dag i uselt,
förnedrande, utslitande och bittert slafarbete, under det hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
