Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
nerv förslöas och hvarje känsla mer och mer försvagas, —
detta hjertats långa och förhärjande martyrskap, detta dagliga
förblödande af det inre lifvet, droppe efter droppe, timme
efter timme — detta är ett verkligt eldprof på hvad som
hor inom en man eller qvinna.
Då Tom stod ansigte mot ansigte med sin förföljare
och hörde hans hotelser och tänkte i djupet af sin själ, att
hans stund nu var kommen, vidgades hans hjerta af
hjeltemod, och han tyckte sig kunna uthärda pinbänk och
bål, ja, uthärda hvad som helst med Jesus och den
himmelska saligheten för sina ögon; men då hans plågoande gått
och stundens hänförelse vikit, då inställde sig åter smärtorna
i hans sönderslagna och maktlösa lemnar och känslan af hans
ytterligt usla, hopplösa och förnedrade tillstånd, och dagen
släpade sig långsamt fram timme efter timme.
Långt förr än hans sår voro läkta, befallde Legree, att
han skulle gå ut på det vanliga fältarbetet, och sedan
fortskred dag efter dag under pinande och mödosamt släp, som
blef ännu svårare genom alla slag af orättvisor och
misshandlingar, som en usel och lågsinnad varelse kunde i sin
illvilja uppfinna. En hvar af oss, som pröfvat på lidandet,
äfven med alla de lättnader deruti, som vanligen stå oss till
buds, måste hafva erfarit den retlighet, som städse åtföljer
det. Tom förundrade sig ej numera öfver sina kamraters
ständiga trumpenhet; han fann ju det lugna, blida lynne,
som ständigt följt honom i hans lif, rubbadt och alldeles
nedbrutet genom inflytelser af samma slag. Han hade gladt
sig åt att på lediga stunder kunna få läsa sin bibel, men
här fanns ej något sådant som lediga stunder. Under
skördetidens brådska tvekade ej Legree att tvinga alla sina
slafvar till arbete både under söndagar och hvardagar. Och
hvarför skulle han ej det? Han ökade dermed sin
bomullsskörd och vann sina vad; och om han derigenom slet ut
några slafvar mera, så kunde han köpa sig andra och bättre
i stället. I början hade Tom, då han återkommit från dagens
arbete, brukat vid det fladdrande skenet från elden läsa en
eller ett par verser i sin bibel; men under den hårda
behandling, han nu var underkastad, kom han vanligen hem
så medtagen och uttröttad, att hans hufvud svindlade och
hans ögon sveko honom, då han försökte att läsa, så att
han af ytterlig trötthet var tvungen att liksom de andra
genast lägga sig och söka hvila på sin bädd.
Det kan synas underligt, att den kristliga frid och
förtröstan, som hittills hade uppehållit honom, nu skulle lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
