Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 ONKEL TOMS STUGA.
afsvimmad, en ung och smärt kvinna med sönderslitna, stelfrusna
kläder och den ena foten naken och blödande. Hennes ansiktshy
röjde visserligen, att den föraktade rasens blod flöt i hennes ådror ;
dock kunde ingen undgå att varseblifva en sorgbunden, rörande
skönhet i de nu stela anletsdragen, hvilkas liflösa och kalla utseende
kom senatorn att rysa. Han stod tyst och andades tungt. Hans fru
och deras enda färgade tjänarinna, gamla tant Dina, voro ifrigt
sysselsatta med att återkalla den afsvimmade Elise till lif, medan gamle
Josef hade tagit lille Harry på sitt knä, dragit of honom skor och
strumpor och nu höll på att gnida de små kalla fotterna.
“ Den arma stackarn, det gör mig riktigt ondt att se på henne! ”
utbrast tant Dina medlidsamt. “ Det var bestämdt värmen, som kom
henne att domna af. Hon var tämligen kry, när hon kom in och
frågade, om hon inte kunde få värma sig litet här ; men just som jag
sporde henne, hvarifrån hon kom, föll hon ned afdånad. Hon tycks
inte ha gått i hårdt arbete, det kan jag se på hennes händer.”
“Stackars flicka!” sade Mrs. Bird deltagande, då Elise i detsamma
långsamt öppnade ögonen och med en frånvarande blick stirrade på
henne. Plötsligt uttryckte den olyckligas ansikte en dödlig ångest;
hon rusade upp och ropade:
“ O, min lille Harry; ha de tagit honom ?
Gossen hoppade genast ned från Josefs knä och sprang fram till
modern med utsträckta armar.
“O, han är här ! Han är här !” utropade hon. “O,’missis,” fortfor
lioii lidelsefullt, vändande sig till Mrs. Bird, “ beskydda oss; låt dem
inte få honom ! ”
“ Ingen skall här tillfoga er något ondt, stackars flicka,” svarade
Mrs. Bird uppmuntrande. “ Här är ni alldeles säker; var bara inte
rädd!”
“ Gud välsigne er! ” utbrast Elise och dolde snyftande ansiktet i
händerna. Då den lille gossen såg henne gråta, sökte han klättra upp
i hennes knä.
Efter många ömma och finkänsliga omsorger från Mrs. Birds sida —
den lille senatorsfrun hade uppnått mästerfekap i konsten att bevisa
sådana — blef den stackars Elise efter hand lugnare. En tillfällig
bädd ordnades åt henne på köksbänken, nära elden ; och det dröjde
icke länge förrän såväl hon som hennes lille Harry, hvilande på
moderns arm, voro djupt insomnade, Elise hade med nervös ängslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
