Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Valda exempel på loflig handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 209
“ Släpp honom, käring !” röt karlen argt och stötte bort henne. “Du
kommer sist. Se så, svarting, hoppa upp nu ! ” och med dessa ord
skuffade han fram gossen till auktionsbordet, under det att en tung,
^rosslande suck häfde den stackars moderns bröst.
Gossen såg sig ett ögonblick tillbaka, men det var ingen tid till dröjs¬
mål. Hastigt torkande tårarne ur de stora, klara ögonen, hoppade han
vigt upp på bordet.
Hans vackra gestalt, smidiga lemmar och hurtiga utseende väckte
liflig täflan bland de köplystne, och ett halft dussin bud ljödo samiidigt
i auktionistens öron. Gossen såg sig orolig och halft förskrämd om¬
kring, allt efter som de olika buden träffade hans öra — nu från den
ena sidan, nu från den andra — tills slutligen klubban föll för Haleys
anbud. Han tillsades att hoppa ned från bordet och knuffades fram
till sin nye herre, men fick likväl tillfälle att stanna ett ögonblick och
se tillbaka på sin gamla mor, som, skälfvande i alla leder, sträckte hän¬
derna emot honom.
“Köp äfven mig, master; för Guds barmhärtighets skull, köp mig
— jag dör, om ni inte gör det! ” ropade den gamla utom sig.
“ Du dör, äfven om jag köper dig — det är just det värsta ! ” ljöd det
hårda svaret; och Haley vände gumman ryggen.
Den stackars gamla Hagars försäljning försiggick i största hast.
Den karl, som hade samtalat med Haley om henne och som tycktes äga
ett medlidsamt hjärta, ropade in henne — för en “ spottstyfver,” som
han själf hade uttryckt sig. Därefter skingrades åskådarne små¬
ningom.
De arma offren för denna grymma handel hade under flera år vistats
på ett och samma ställe; de slöto nu en ring omkring den förtviflade
gumman och sökte trösta henne så godt sig göra lät i hennes hjärt-
slitande ångest.
“Kunde de inte låtit mig fa behålla mitt barn? Master sade alltid,
att jag skulle få behålla en,” upprepade hon om och om igen i skä¬
rande tonfall.
“Förtrösta på Gud, tant Hagar,” inföll John med sorgsen stämma.
“Ack, hvad hjälper det?” klagade hon under lidelsefulla snyft-
ningar.
“Mamma, mamma, ack, gråt inte, gråt inte!” tröstade gossen. “De
säga, att du har fatt en god master.”
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
