Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kväkarkolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 237
gifva honom en kaka eller klappa honom på hufvudet eller linda hans
långa lockar kring sina fina fingrar. Hon såg Rakels fylliga, mo¬
derliga gestalt allt som oftast skrida fram till sängen, där den goda
kvinnan med rörande omsorg såg till, att allt var i behörig ordning;
och det föreföll henne, som vore hon omsluten af en atmosfär af solljus
och solvärme, strålande ut från den kärleksfulla kvinnans stora, klara,
bruna ögon. Hon såg Ruts man träda in i det yttre rummet; såg Rut
“ ‘Var vid godt mod, barn,’ sade Rakel.’ ”
flyga honom till mötes och under mycket allvarliga hviskningar och
uttrycksfulla åtbörder tidt och ofta peka med sitt lilla finger mot det
inre rummet. Hon såg henne med den lille i knäet sätta sig ned vid
tebordet; hon såg dem alla sätta sig till bords — Harry i en högkarmad
stol omedelbart under Rakels moderliga tillsyn. Hon slöt ögonen och
hörde nn endast ett virrvarr af röster, blandadt med teskedars klingande
och koppars slamrande, till dess slutligen allt öfvergick i en fridfull,
lycklig dröm. Elise sof så godt som, hon icke hade sofvit allt sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
