Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Toms nye husbonde samt åtskilliga andra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 ONKEL TOMS STUGA.
hufvudvärken fortforo vecka efter vecka, sade hon endast, att hon
aldrig trott Augustin vara så sjuklig; men detta vore någonting led¬
samt för henne, enär hon därigenom nödgades gå ensam ut, hvilket åter
såge besynnerligt ut, när de voro så nyligen gifta.
Augustin St. Clare nästan gladde sig öfver, att han blifvit gift med
en så föga skarpsinnig kvinna; men när smekmånadens ytliga och upp¬
styltade glädje flytt sin kos, gjorde han den upptäckten, att en ung och
skön kvinna, som under hela sitt lif blifvit bortskämd och uppvaktad,
kan blifva en mycket tyrannisk och obehaglig hustru. Marie
hade aldrig ägt någon synnerlig finkänslighet eller någon förmåga
af hängifvenhet, och det lilla hon tilläfventyrs haft däraf hade
gått förloradt i en inbiten själfviskhet. — så inbiten, att den
var omedveten för hennne själf. För hennes loja och förslöade
själ funnos i själfva verket inga berättigade anspråk utom hennes
egna. Allt ifrån sin späda barndom hade hon varit omgifven
af tjänare, livilka icke hade någon annan uppgift i lifvet än att lyda
hennes nycker; och det hade aldrig ett ögonblick fallit henne in, att
dessa människor kunde hafva några känslor eller rättigheter. Hennes
fader, hvilkens enda barn hon var, hade aldrig nekat henne någonting,
som låg inom möjlighetens gräns; och när hon utträdde i lifvet
såsom en skön arftagerska och fulländad världsdam, såg hon naturligtvis
alla både antagliga och oantagliga unge män sucka vid hennes fotter.
Under sådana förhållanden fann hon det gifvetvis vara en själfklar
sak, att Augustin St. Clare, som lyckats vinna hennes hand, skulle vara
den lyckligaste man under solen.
Det är ett stort misstag att tro, det en kvinna utan hjärta blir en lätt
tillfredsställd fordringsägare i det ömsesidiga utbytet af kärleksbevis.
Det finnes ej på hela jorden någon, som mera skoningslöst utkräfver
kärlek af andra än en själfvisk kvinna; och ju kärlekslösare hon själf
blir, desto mera småsinnad och afundsjuk växer hennes egen fordran
på kärlek. När därföre Augustin St. Clare böljade tröttna vid dessa
öfverdrifna artigheter och denna fjäskande uppmärksamhet, som smek¬
månaden plägar taga i arf efter förlofningstiden, fann han sin härskar¬
inna långt ifrån villig att uppgifva sin slaf. Där blef en myckenhet
tårar, sura miner och små uppträden ; och beklaganden, anklagelser och
förebråelser hörde till ordningen för dagen. St. Clare, som af naturen
var godmodig och maklig, sökte köpa sig husfrid med presenter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
