Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Toms nye husbonde samt åtskilliga andra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 263
smicker; och när Marie blef moder till en liten vacker flicka, kände
han verkligen en tid bortåt någonting liknande ömhet för sin maka.
Augustins moder hade variten kvinna af ovanligt ren och ädel karak¬
tär, och han gaf hennes namn, Evangelina, åt sin lilla dotter, därmed
gifvande uttryck åt en innerligt närd önskan, att den lilla måtte blifva
lik sin farmor. Marie St. Clare hade med bitter afundsjuka lagt märke
till denna omständighet, och hon lurade med förtrytsam ovilja på sin
mans innerliga kärlek till barnet — hvarje faderns ömhetsbevis mot
detta syntes modern som en stöld från henne själf.
Efter lilla Evangelinas födelse blef Maries hälsa vacklande. Ett lif
i oatbruten sysslolöshet till både kropp och själ, en ständigt gnagande
missbelåtenhet samt den svaghet, som alltid åtföljer moderskapet — allt
detta i förening förvandlade inom loppet af några få år den blom¬
strande unga skönheten till en gulblek, sjuklig kvinna, hvilkens tid
upptogs af en mängd inbillade krämpor och som i hvarje hänseende be¬
traktade sig själf såsom den mest missförstådda och beklagansvärda
varelse i världen.
Det var ingen ände på all hennes jämmer Och alla hennes småkräm¬
por; men hennes värsta onda tycktes vara hufvudvärk och allmänt illa¬
mående, hvilket understundom instängde henne på hennes rum tre
dagar af sex. Som alla hushållsbestyr följaktligen lågo i tjänstfolkets
händer, hade Augustin St. Clare det allt annat än trefligt i sitt hem.
Den lilla dottern, hans enda barn, var ytterst ömtålig, och han fruktade
att, då ingen fanns, som kunde ägna henne nödig omvårdnad, hennes
hälsa och hennes lif lätt kunde falla offer för moderns liknöjdhet. Han
hade fördenskull tagit henne med sig på en resa till Vermont och där
lyckats öfvertala sin kusin, Miss Ofelia St. Clare, att följa med honom
till hans hem i Södern. Det är just under denna deras resa ombord å
La Belle Rivi&re som våra läsare hafva gjort deras bekantskap.
Vi kunna redan i fjärran skönja tornspirorna och de större byggna¬
derna i New Orleans, men innan vi hinna fram hafva vi godt tillfälle
att för våra läsare föreställa äfven Miss Ofelia.
Den, som rest i New Englands stater, skall måhända från någon
treflig by erinra sig den stora landtgården med sin rensopade, gräs¬
bevuxna gård, öfverskuggad af sockerlönnars täta löfverk; han skall
erinra sig, hurusom öfver det hela hvilade en prägel af ordning, stillhet
och ostörd frid. Han kunde icke upptäcka någon brist eller oordning;
icke en spjäla fattades eller var lös i staketet j icke det minsta skräp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
