Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 OUKÉL TOMS STTJGA.
Miss Ofelia satte sig ned och tog fram sin stickstrumpa. Så satt hon
en stund under tystnad och stickade och funderade, under det harmen
sjöd inom henne. Slutligen utbrast hon :
“ Jag får uppriktigt säga dig, Augustin, att jag inte kan ta saken så
lätt som du. Det är riktigt afskyvärdt af dig att försvara ett sådant
system — det är min åsikt! ”
“Hvad befalls? Äro vi nu där igen?” sade St. Clare, blickande
upp.
“ Jag upprepar, att det är riktigt afskyvärdt af dig att försvara ett
sådant system ! ” gentog Miss Ofelia med stigande hetta.
“ Försvarar jag det ? Min bästa kusin, hvem i all världen har
påstått något sådant ? ”
“ Naturligtvis försvarar du det; det göra ni alla härnere i Södern.
Hvarföre hålla ni slafvar, om ni inte gilla slafveriet?”
“Ar du då verkligen en sådan grön oskuld, att du inbillar dig, att
ingen i denna värld någonsin gör annat än hvad han anser vara rätt?
Har du själf aldrig gjort något, som du inte ansåg vara fullkomligt
rätt ? ”
“ Om jag gjort det, så hoppas jag, att jag ångrat det,” svarade Miss
Ofelia, i det hon med eftertryck skötte sina strumpstickor.
“ Nåja, så är det med mig,” återtog St. Clare och började skala en
apelsin. “Jag ångrar mig jämt och ständigt.”
“ Men hvarför fortfar du då därmed ? ”
“ Bästa kusin, har du aldrig fortfarit att göra något orätt, sedan du
en gång ångrat det ? ”
“Jo, men endast då frestelsen blifvit mig öfvermäktig,” svarade Miss
Ofelia.
“Välan, frestelsen är mig öfvermäktig — det är just det vanskliga i
saken,” genmälte St. Clare.
“Men jag beslutar alltid att bättra mig och försöker att bryta
bojan.”
“ Nåväl, äfven jag har under dessa tio år om och om igen beslutit att
bättra mig,” förklarade Augustin, “ men jag har icke kunnat bryta
bojan. Har väl du blifvit fri från alla dina synder, kusin?”
“Kusin Augustin,” sade Miss Ofelia allvarligt och lade ifrån sig sitt
arbete, “jag förtjänar nog, att du förehåller mig min ofullkomlighet.
Jag erkänner, att hvad du nu sagt är blott alltför sant. Ingen kan
lifligare än jag känna sina brister, men det synes mig likväl, att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
