Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Förebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..Ill.Illlilllll.lUllllllMlll.lllllllllll.[IIMMI1I1I.Illlllll III I i L
=|e> & & & & 0 & CD & & & & & & & & & 0 & & CD 6) (D 6) (D (i) CD O) & CT & & & ® & & & d=
7b,yi\yi\ Si\ /i\/i\yi\yi\7Kyi\si\yi\yi\„si\yi\yKyKyt\
L/fy y^sr7{\yi\yi\yi\yL\si\yi\yi\ Si\yi\si\yi\j4\si\yi\yK%
©E
@É
©i
31
eIQQ Q) (D Q> Q Q Q) Q)QQ)Q)<J!)QQ)Q>Q)Q Q® QQQ>QQ>QQ3)(3QQ)CåQ>QQQ) qT®]-
illllllllHIlllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllin
+&M^
TJUGUFJERDE KAPITLET.
FÖREBUD.
O
VA dagar därefter åtskildes Alfred och Augustin St.
Clare; och Eva, som öfveransträngt sig i sin unge
kusins sällskap, började hastigt aftyna. St. Clare lät
omsider förmå sig att anlita läkarehjälp, en åtgärd, för
hvilken han alltid ryggat tillbaka, enär han icke för
sig själf velat medgifva den smärtsamma sanningen.
Under ett par dagar var Eva så illamående, att hon
måste hålla sig inne, hvarför läkaren efterskickades.
Marie St. Clare hade icke märkt, att barnets hälsa och krafter små¬
ningom aftagit, emedan hon varit så helt och hållet upptagen af de
många åkommor, för hvilka hon själf trodde sig vara ett offer. Det
var Maries fasta öfvertygelse, att ingen led eller kunde lida så mycket
som hon; och därför tillbakavisade hon alltid bestämdt och harmset
hvarje antydan om, att någon i hennes omgifning kunde vara sjuk. I
sådant fall var hon alltid säker om, att det icke var någonting annat än
lättja eller inbillning; och de skulle bara en gång känna på, livad hon
hade att uthärda, så skulle de sedan blygas för att beklaga sig.
Miss Ofelia hade vid flere tillfällen sökt väcka hennes moderliga far¬
hågor för Eva, men det var förspilld möda.
“ Jag kan inte se, att något fattas Eva,” ljöd hennes oföränderliga
svar. “ Hon springer ju omkring och leker!”
“ Men hon har en sådan förskräcklig hosta ! ”
“ Hosta? Tala inte med mig om hosta. Jag har i all min tid lidit
af hosta. Då jag var vid Evas år, trodde de, att jag hade lungsot. Den
(442)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
