Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Förebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 443
ena natten efter den andra satt Dadda uppe och vakade hos mig. Evas
hosta har ingenting att betyda.”
“ Men hon är så matt och lider af svår andnöd.”
“ Ba, det har jag haft ondt af under många år; det är bara en nervös
åkomma.”
“ Men hon svettas så rysligt om nätterna! ”
“ Ja, det har jag också gjort under de sista tio åren. Mycket ofta äro
mina nattkläder genom våta af svett, och lakanen sådana, att Dadda
måste hänga upp dem till torkning. Inte svettas Eva så! ”
Miss Ofelia nämde ingenting vidare i saken en tid bortåt. Men då
nu Eva låg fjättrad vid sjukbädden och läkaren måste tillkallas, kastade
Marie plötsligt om.
Hon hade alltid känt, sade hon, att det var hennes öde att bli den
olyckligaste bland mödrar. Här stod hon nu, den mest beklagans¬
värda bland dödlige, med sin egen förstörda hälsa och sitt enda, älskade
barn invigdt åt döden !
“ Kära Marie, tala inte så ! ” sade Augustin. “ Du bör inte genast
gifva allt förloradt.”
“ Du vet inte, hvad en moders känslor vill säga, Augustin ; du har
aldrig förstått mig och gör det inte häller nu ! ”
“ Men for all del, tala inte som om saken redan vore afgjord ! ”
“ Jag kan inte taga det så likgiltigt som du, Augustin. Om du inte
bryr dig om, att ditt enda barns tillstånd är så oroande, så gör jag det.
Det är ett allt för hårdt slag för mig, jag, som redan förut är så svårt
pröfvad.”
“ Det är nog sant, att Eva är mycket ömtålig,” invände St. Clare,
“ samt att hon vuxit för fort och därigenom blifvit klen; men hennes
nuvarande ganska betänkliga tillstånd är likvisst endast en följd af den
olidliga hettan i förening med öfveransträngningen i Henriks sällskap.
Doktorn säger, att det finnes godt hopp om hennes vederfående.”
"Nå ja, om du kan se saken från den ljusa sidan, så gör det för all
del! Det är en lycka för folk, som inte äro utrustade med alltför
djupa känslor här i världen. Jag för min del skulle önska, att jag
vore mindre känslig; jag vore då inte så olycklig som nu ! Ack, om
jag bara kunde taga allting så lätt som ni andra! ”
Och dessa "andra” hade goda skäl att bedja samma bön, ty Marie
använde sin nya olycka som ett slags förevändning att på alla upptänk¬
liga sätt plåga sin omgifning. Hvaije ord, som yttrades \ allt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
