Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. De sista kärleksbevisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 ONKEL TOMS STUGA.
dörren; begrafningsgästerna kommo in och samtalade i låg ton ; det
lästes högt ur bibeln och böner uppsändes.
St. Clare såg till det sista endast ett föremål: det guldlockiga huf-
vudet i likkistan ; snart höljdes det dock af svepduken, och kistlocket
lades på. Han följde efter kistan ned i trädgården; och där, invid
mossbänken, på hvilken Eva och Tom så ofta hade suttit, sjungande
och läsande och samtalande, var den lilla grafven. St. Clare stod
bredvid den och blickade dystert ned i densamma; han såg den lilla
kistan sänkas ned och hörde liksom ur ett dunkelt fjärran de hög¬
tidliga orden : Jag är uppståndelsen och lifvet; den som tror på mig,
han shall lefva, om han än dör, och hvar och en som lefver och tror på mig,
han skall icke dö evinnerligen. Då sedan den lilla grafven igen¬
fylldes, kunde den stackars fadern icke fatta, att det var hans älskade
Evangelina, som sålunda gömdes för hans blickar.
Det var icke häller hon — det var icke hans Evangelina, utan endast
den svaga, bräckliga form, i hvilken hennes sköna, odödliga ande under
en kort tid tagit sin bostad.
Därefter foro gästerna, och de sörjande återvände till den boning, där
hon ej mera fanns .... Gardinerna voro nedfällda i Maries rum, och
själf låg hon på sängen, snyftande och klagande i otyglad sorg samt i
hvarje ögonblick påkallande alla sina tjänares uppassning. Dessa hade
således icke tid att gråta, och hvarför skulle de också göra det? Det
var ju henne sorgen drabbat, och hon var fullt öfvertygad om att ingen
på hela jorden kände eller kunde känna förlusten så djupt som hon.
“ Augustin faller inte en enda tår,” yttrade hon ; “ han hyser intet
deltagande för mig ; det är obegripligt, att han kan vara så hårdhjärtad
och okänslig som han är, då han vet, huru jag lider.”
Till den grad låta människor förblinda sig af det yttre skenet, att
många af tjänarne verkligen trodde, att missis led mest af alla, i syn¬
nerhet då Marie började få hysteriska anfall och skickade efter doktorn
samt slutligen förklarade sig nära döden.
Toms sorgtyngda hjärta drog honom till St. Clare. Han följde sin
husbonde, hvart denne gick; och då han såg honom, blek och tyst, sitta
i dotterns rum med hennes lilla bibel uppslagen framför sig, ehuru han
icke kunde läsa ett ord, tyckte Tom, att det låg mera sorg i dessa tår¬
lösa, stirrande ögon än i Maries alla suckar och klagovisor.
Några dagar senare var familjen St. Clare åter tillbaka i staden; ty
Augustin längtade under sorgens jäktande oro efter ombyte af vistel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
