Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ett dystert ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 ONKEL TOMS STUGA.
i minsta mån förargade husbonden, var alltid den andre redo att på
dennes vink genomprygla kamraten.
“ Du, Sambo,” sade Legree, “ för ned de här gossarne till deras bo¬
städer ; och här är en flicka, som jag tagit med mig åt dig” fortfor han,
knuffande mulattskan fram till Sambo. “ Du minns, att jag har lofvat
dig en.”
Mulattkvinnan ryste till och utbrast ångestfullt:
“ O, master, jag har min man i New Orleans! ”
“Nå än se’ii då? Behöfver du inte en här också? Inga invändnin¬
gar — följ med honom bara ! ” röt Legree, höjande piskan. “ Och du,
min lilla fästmö,” fortfor han, vänd till Emmeline, “du följer med
mig in.”
Ett mörkt, hotfullt ansikte syntes ett ögonblick titta ut genom ett
fönster i byggnaden; och då Legree öppnade dörren, hördes en kvinnlig
stämma yttra något i hastig, befallande ton. Tom, hvilken med oro
och deltagande blickade efter Emmeline, märkte detta och hörde Legree
med vredgad röst svara : “ Håll du munnen på dig! Jag gör som jag
behagar utan att fråga dig till råds !”
Tom hörde ingenting mera, ty Sambo förde honom omedelbart därpå
ned till bostäderna. Dessa bestodo af en rad eländiga baracker, be¬
lägna på ganska långt afstånd från hufvudbyggnaden. Tom blef helt
beklämd till mods, när han såg de bofälliga rucklena. Han kastade
en blick in i några af dem och varseblef endast kyffen med nakna väg¬
gar och i fullkomlig saknad af allt hvad möbler hette. På det hårdt
tilltrampade jordgolfvet låg smutsig halm kringströdd.
“Hvilken af de här skall jag ha?” frågade han undergifvet Sambo.
“Vet inte,” genmälte denne; “du kan gå in hvar som hälst, tänker
jag. Det är väl rum för en till; annars är det så fullt af niggrer i
hvar och en af dem nu, så jag vet inte, hvar jag skall göra af flere.”
Sent på aftonen kommo barackernas trötte invånare hem, män och
kvinnor i smutsiga, slitna kläder samt dystra och vresiga och ingalunda
vid lynne att vänligt emottaga nykomlingarne. Inga glada röster hör¬
des i den lilla byn, endast buttra, sträfva stämmor, som tvistade om¬
kring handkvarnarne, på hvilka de arme slafvarne malde majsen till
sin enkla kvällsvard. Allt ifrån dagningen hade de varit ute på fälten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
