Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ett dystert ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 555
och arbetat strängt under uppsyningsmännens piskor; ty det var nu i
brådaste andtiden, och intet medel lämnades oförsökt att prässa arbe-
tarne till det yttersta af deras förmåga.
Tom såg förgäfves efter något vänligt ansikte bland de hemkom¬
mande. Han såg endast vresiga, surmulna, förtäade män och svaga,
modlösa kvinnor eller råa, förhärdade kvinnor, med ett ord människor,
hvilka, i hvarje hänseende behandlade som oskäliga djur, hade sjunkit
så nära till djurens ståndpunkt, som det gärna är möjligt för mänskliga
varelser.
Bullret från handkvarnarne hördes till sent på natten, ty de voro få i
jämförelse med de malande. De svagare knuffades undan af de star¬
kare och fingo alltså vänta till sist.
“ Nå,” sade Sambo, i det han kastade en påse majs till mulattskans
fötter ; “ hvad heter du ? ”
“ Lucy,” ljöd svaret.
“Välan, Lucy, du är min hustru nu. Mal den här majsen och baka
sedan en kaka åt mig. Hör du ? ”
“Jag är inte er hustru och vill inte bli det häller,” utbrast Lucy häf¬
tigt med förtviflans mod. “ Gå er väg ! ”
“ Om du inte lyder, så sparkar jag dig! ” återtog Sambo och lyfte
hotande foten.
“Döda mig, om ni vill —ju förr dess hällre!” genmälte Lucy.
“Hör du, Sambo, om du tillfogar arbetsfolket någon skada, så talar
jag om det för master,” inföll Kvimbo, som stod och malde vid en
kvarn, från hvilken han nyss drifvit bort några väntande kvinnor.
“Och jag skall tala om för honom, att du inte låter kvinnorna mala,
du gamle svarte fuling !” genmälte Sambo. “Akta du din egen rygg
bara ! ”
Tom var mycket hungrig efter den långa resan och kände sig maktlös
af brist på föda.
“Där har du !” sade Kvimbo och kastade till honom en liten påse
majs. “ Men hushålla med smulorna, gamle nigger, ty du får inte mer
i den här veckan.”
Tom väntade tåligt tills sent på kvällen, innan han fann någon ledig
kvarn. Men ännu fanns det tvänne kvinnor kvar, hvilka ej kommit i
tillfälle att mala åt sig ; och rörd af deras trötthet, malde han först de¬
ras majs. Detta barmhärtighetsverk, om än ringa, var något helt och
hållet nytt på stället, och det väckte vekare känslor till lif hos de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
