- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
587

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Gengångare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ONKEL TOMS STUGA. 587
Karlen kommer inte att kunna arbeta på en hel vecka — och det till
på köpet midt i den brådaste tiden ! ”
“ Ja, det är så likt er! ” yttrade någon bakom hans stol.
Det var Kassy, som obemärkt inträdt i rummet.
“ Ha, är det du, din furie ! Du har således kommit tillbaka hit
ändå ? ”
“ Ja, det har jag,” genmälte hon iskallt; “och jag har kommit för
att drifva min vilja igenom också.”
“Nu ljög du, din leda häxa ! Jag håller fast vid mitt ord, det kan
du slå dig i backen på. Antingen måste du taga skeden i vackra hand
eller också äta och arbeta med de andra såsom en af den.”
“ Jag vill tiotusen gånger hällre bo i det torftigaste kyffet därnere i
barackerna än vara ert kreatur ! ” utbrast Kassy.
“Men mitt kreatur är du i alla fall, det kan du trösta dig med,”
genmälte han, vändande sig mot henne med ett rått grin. “ Se så, min
ängel, sätt dig nu här på mitt knä och låt oss tala förstånd med hvar¬
andra,” tilläde han, fattande henne i armen.
“ Simon Legree, akta er!” utropade Kassy med en blick så ursinnig
och hotfull, att den nästan skrämde honom. “ Ni är rädd för mig,
Simon,” fortfor hon, dröjande på orden; “och, i sanning, ni har skäl
därtill! Var försiktig, det råder jag er till, ty jag har fått den onde i
mig ! ”
De sista orden liväste hon fram nästan invid hans öra.
“ Håll munnen på dig! ” utfor Legree, stötande henne ifrån sig.
“Ja, nog är du besatt alltid! Men hör på, Kassy,” fortfor han och
betraktade henne med en något orolig uppsyn, “ hvarför kunna vi inte
vara vänner, såsom vi brukat vara?”
“ Brukat vara ! ” gentog hon bittert och tvärtystnade därefter, ty en
hel värld af pinsamma känslor och minnen trängde sig på henne.
Kassy hade öfver Legree detta inflytande, som en häftig och lidelse¬
full kvinna alltid kan tillvälla sig äfven öfver den råaste man; men på
sista tiden hade hon blifvit allt oroligare och retligare till lynnet under
inflytelsen af sitt outhärdliga träldomsok, och hennes retlighet bröt
stundom ut i verkligt vansinne. Till följd häraf fruktade Legree henne
mer än någonsin, ty hos honom förefanns i hög grad denna vidskepliga
fasa för vansinniga, hvilken är så vanlig hos råa, obildade personer.
När Legree hemkom med Emmeline, uppflammade på nytt inom
Kassys sargade bröst alla kvinnliga känslor af harm och förtrytelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free