SEdan Adam och Heua, som skapte woro, at the skulle haffua leffuat til ewig tijdh, trädde ifrå Gudz ewigha, stadigha och oförgengeligha ord, wordo the dödhenom vndergiffne, förgengelighe och ostadighe, drijffuos ock så vtaff sitt fädernes land Paradijs, j thenna elenda och bedröffuadha werldena, ther ingen stadhigheet är, vthan all ting förgengeligh. Och såsom menniskian förwandlas j sin liffztijdh, ifrå barndomen til moghen ålder, och så til gammal ålder, ther liffuet jw moste endas medh, Så förwandlas ock werlden ifrå vngdomen til ålderdomen, men hwilkom hon ock endas moste. Therföre haffua monge förståndighe män ransakat ther effter, huru long werldennes ålder warda skulle, och haffua vpreknat hennes merkeligha förwandlingar, til thes hon nu på thet sidzsta är kommen til en gammal ålder, ther enden moste snart effterfölia. Och haffua monga meningar warit om werldennes ålder, hwilka icke kunna här så korteligha föregiffuas. Men een mening är, then ock best kommer öffuer eens medh Scrifftenne, at werldennes ålder ifrå begynnelsen til endan, skal wara sex tusend åår eller någhot mindre, och så skola all ting komma til roligheet. Och thet synes Gudh haffua giffuit ther med tilkenna, at han skickadhe sex arbetes daghar j wekonne, och then siunde skulle wara Hwilodagen, och j sex åår skulle Judarna bruka theras åker, thet siunde skulle wara hwiloåår, Så skulle ock werlden haffua sex tusende arbetes och bedröffuelse åår, och sedhan skulle hwila och een ewigh roligheet komma. Thenna meningen om werldennes ålder, är kommen ifrå then nampnkunnogha Gudz Propheten Elia, hwilken (j thet nästa) leffde mitt j werldennes ålder, han gaff sina Läriungar thet före, at werlden skulle stå j sex tusend åår, och så skulle hon få enda, Hans ord haffua Judarna när sigh in til thenna tijdh behållet, och j theras Böker vpteknat, Och äro så lydandes.
Sex tusende åår skal werlden stå, och ther effter skal hon förgåtz. Tw tusend ödhe. Tw tusend laghen. Tw tusend Christi tijdh.
Thet är, the första tw tusend åår, skulle wara vthan lagh och skickelighit Regement, in til thes Gudh begynte handla med Abraham, och gaff honom omskärelsen. Tw tusend åår lydde Laghen til, ther Lagh och Regemente vp kom, och thet waradhe in til Christum. Tw tusend åår skulle lydha Christo och hans Euangelio til, Men thet är een fast mening, at thet siette tusendet skal icke fulbordas, effter thet en deel aff siette daghen j wekonne, kom in til siunde daghen som war Hwilodaghen, och skulle tå effter Laghen Exo. 16. beredas thet Sabbathen eller Hwilodagen tilkom. Widh endan på fierde tusendet, bleff Christus korsfest, dödhat, vpxtodh aff dödha, och lät Euangelium vthgå j hela werldena, hwilket så vthransakas effter åratalet.
| 1656. | Frå werldennes begynnelse til Noah flodh. |
| 292. | Frå flodhenne til Abraham föddes. |
| 425. | Frå Abrahams födhelse til Mose födhelse. |
| 80. | Frå Mosi födhelse til vthgången aff Egypten. |
| 480. | Ther ifrå til Salomos Tempel. |
| 138. | Frå Templet bygdes til Konung Joas. |
| 291. | Ther effter fördes Jeconias til Babel. |
| 11. | Ther effter förstördes Jerusalem. |
| 70. | Wahradhe thet Babiloniska fengelset. |
| 191. | Wahradhe the Persiers Monarchia. |
| 7. | Then store Alexander regeradhe. |
| 146. | Til Judam Machabeum. |
| 127. | The Machabeers regemente til Herodem. |
| 30. | Ther effter föddes Christus vnder Herode. |
OCH så bleff Christus dödhat j sitt fierde och tretiyonde åår, någhot för än thet fierde tusendet endades. Och skal man thet icke vndra, at Christus kom förra än thet fierde tusendet war vthe, Ty Gudh hastar altijdh åt endan, för werldennes synd och ondsko skuld.
På thet eenfaldigt folk må thes bättre behålla werldennes
förwandlingar oc ålder, Må hwart tusendet för sigh warda nempt aff
then nampnkunnoghasta Persone eller ärende som ther vthi warit
haffuer, Så må thet första tusendet kallas Adams tusend, Ther vthi
vpkom synden och dödhen och thet första mandråpet. Then andra
tusendet, Noah tusende, ther vthi förgicks then förra werlden genom
flodena för syndennes skuld, Och effter flodhena medhan Noah än leffde
kom werlden sigh före igen, och trädde strax ifrå Gudh til affgudhar.
Thet tridie tusend är Abrahams tusend, Tå vthwalde Gudh Abraham och
hans afffödho sigh til folk, gaff them lagh och retter, och stichtadhe
bådhe andelighit och werldzlighit regemente ibland them. Thet fierde
tusendet må kallas the fyra Monarchiers tusende, Ty tå skeedde
förwandling ibland them, Först gick weldet eller regementet ifrå the
Babilonier til the Persier, Så til the Greker, Sedan til the Romare.
Thesse fyra Monarchier woro the första och nampnkunnogasta Förstadöme,
som werlden hafft haffuer, och vnder all thessa Förstadömen, haffuer
Gudz folk iemmerliga wordet plågat. Thet femte tusendet, är Christi
tusende, tå kom han här til werldena, bleff pijnt och plåghat, och lät
sitt Euangelium vthropat warda öffuer hela werlden. Thet siette
tusendet ther werlden skal endas medh, är Antichristi tusende, Ty tå
skulle Antichristus vpkomma aff Gudz tilstädelse, effter thet werlden
icke hadhe sådana kärleek til sanningen och Christi Euangelium som
henne boorde, Ty war hon werd få lögn och bedrägherij. Thetta ytersta
tusendet skal icke fult warda, Ty Gudh hastar åt endan, för
menniskionnes synd och ondsko skuld, som tå skal wara på thet högsta,
therföre moste thet brista med werldenne, Och thet synes Christus ock
mena ther medh at han sadhe, Matt. 24. Om the daghar icke wordo
försteckte, tå worde intet kött saligt etc. Effter thet nu aff the
ytersta werldennes tw tusend, är meer än femtonhundrat framlidhen, och
thet ytersta tusendet skal icke bliffua fult. Så moste nu werlden
wara j sina ytersta daghar. Och thet skal oss Christna wara til een
tröst och hughnat, ther wij (effter Christi befalning) skole vplyffta
wor hoffuud och wara glade, Ty wår förlosning är hardt när, och wij
skole komma vthaff thetta elendet til wårt fädernes land igen. Och än
tå oss icke bör ransaka effter dagh och stund, när Domen skal komma,
Så hörer thet doch een Christen menniskia til, at hon skal ransaka
ther effter huru werlden lidher, therföre satte ock Christus oss
(vthan twiffuel icke förgeffues) någor tekn före Luc. 21. them han wil
wij achta skole, Och straffade han Judarna som kunde achta himmelens
tekn och tijdzens tekn, Matt. 16. Så äre wij ock straff werde, om wij
så försumelige wara wille, at wij intet wille see oss om, och achta
vppå huru tijden lijdher, Christus och Apostlanar, kalladhe then tijdh
the predicade vthi, the ytersta daghanar, och thet är femtonhundrat
åår sedhan, är nogh merkiandes, at tijdhen moste nu icke wara long,
besynnerligha effter man seer för öghonen fulboordat wara, thet skee
skulle för werldennes enda. Och Sathan som skulle effter Christi
tilkommelse wara bunden j tusend åår. Apoca. 20. Haffuer nu meer än
femhundrat åår, så löös warit, och så regerat, at Troon är vthsleckt
och kerleken är förkolnat, som Christus sadhe skola skee, Och werlden
synes nu j all stycke på thet högsta nu kommen wara, så at hon för
ondsko och argheet skul, som man seer bådhe när vnga och gambla, icke
skal kunna lenge ståndande bliffua, vthan hon moste nu snart genom
eeld förgången warda, såsom then förra werlden j Noah tijdh förgecks
genom watn, Och såsom Noah predicadhe j sin tijdh om thet förderff,
som tå tilstundadhe, och förmanadhe folket ther medh til boot och
bättring, Så bör thet ock nu skee, än tå at sådana intet warder
achtat, Ty, som S. Petrus säger 2. Pet. 3. J ytersta daganar skola
komma bespottare, som wandra effter sin eghen lusta, och säya, Hwar är
nu thet löffte om hans tilkommelse? Som the wille säya, Här haffuer
så lenge warit omtalat, at werlden skulle få en enda, doch bliffuer
hon altijdh ståndandes, Thet är icke annat än itt löös taal, ther
bliffuer intet aff, Och skola slå sigh til all wellust och säkerheet,
och ingen ting fruchta, såsom thet skeedde j Noah tijdh. Men när the
mena thet står som best, och säya, Nu är fridh och tryggheet på ferde,
Så skal them itt hastigt förderff på komma, som S. Pau. säger 1.
Thess. 5. Och tå skeer Gudz dags tilkommelse j hwilkom himlanar aff
eeld förgåås skola, och elementen försmälta aff heta, Men nyia himlar
och een nyy iord wentom wij effter hans löffte, ther rettferdigheet
vthi boor, Ty thenne himmelen och thenna iorden, medh alt thet på
henne är, är besmittat aff syndenne, therföre moste the ock vpbrännas,
Men effter vpståndelsen kommer itt nyytt och heligt folk, thy höffues
them ock en nyy himmel och een nyy iord, ther ingen synd, vthan all
rettferdigheet vthi boor. Och så bliffua tå the ogudhachtige kastadhe
vthi thet ytersta mörkret, ther the ingen hugnat eller tröst haffua
skola aff något Gudz creatur, vthan ena ewigha plågho. Ther
theras Makt (som Esaias säger Cap. 66.) skal aldrigh döö, Thet är
theras onda samwet och ånger skal til ewigh tijdh agga och gnagha
them, Och theras eeld skal aldrigh vthslokna, ther the skola pinas och
plågas med, och the skola wara för alla Gudz weners öghon, een ewigh
styggelse, ther ingen skal ömka eller warkunna sigh öffuer, Vthan alle
skola gilla
then doom och straff, som them öffuergåår. Men
Gudh giffue oss sina nådh til at
besinna thet rett är
AMEN.
1558.
