Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mat og drikke - Melken og dens produkter - Melk og fløte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
De store opfinnelser.
I 1877 blev en separator efter dette prinsipp tatt i praktisk bruk.
Feilen med systemet var at prosessen ikke var kontinuerlig, den
måtte avbrytes når en porsjon var behandlet.
Det er danske og svenske opfinnere som har æren av å ha gjort
melkeseparatoren til det den er idag. Den danske mekaniker L. C.
Nielsen laget i 1878 en separator hvor melken og fløten blev
opsamlet efter hvert av rør som raket inn på passende steder i den roterende
beholder, mens den samtidig kunde påfylles ny melk. Samtidig
kom svensken Gustaf de Laval frem til en elegant løsning av
rota-sjonsproblemet. Som vi har fortalt om tidligere i dette verk (bind
II), var de Laval en mester i konstruksjoner som kunde tåle høie
omdreiningshastigheter, og hans centrifuge løp da også med det
dengang uhørt høie omdreiningstall av over 100 pr. sekund. Den
siste og avgjørende opfinnelse på melkeseparatorens område er
tyskeren Clemens von Bechtolsheims tallerkensystem, som vi skal
komme tilbake til når vi nu skal forteile om de moderne utførelser
av separatoren.
Fig. 160 viser en moderne separator, dels i snitt. Den drives med
håndsveiv, men det er naturligvis ingenting i veien for å bruke
elektromotor eller annen mekanisk drivkraft. På veivakselen settes
det et stort tannhjul som griper inn i et drev på en mellemaksel.
Dette har et hjul med skrueformede tenner, som griper inn i en snekke
med sterk stigning på selve centrifugens spindel. For å få minst
mulig friksjon, går skruehjulet i et oljebad. Drivanordningen har
frihjulsmekanikk, slik at kulen som separatorens viktigste organ
kalles, kan fortsette å rotere av farten, selv om man holder op å
sveive. Denne drivanordning er den almindelige, men man har også
helt andre systemer, således en håndpumpe som sender olje i en
fin stråle mot en bitte liten peltonturbin på spindelaksen.
,, Kulen” er ikke fast oplagret på spindelen, men løst, slik at den
selv innstiller sig i sin tyngdepunktsakse. Dette må til, for ved de
meget store omdreiningstall som optrer, vilde selv den minste
avvikelse i massefordelingen omkring aksen bety voldsomme
cen-trifugalkrefter, som vilde forårsake de frykteligste rystelser og slite
maskinen i stykker.
På fig. 161 ser vi et snitt av kulen i detalj. Vi ser at den er en
kjegleformet beholder som er opdelt i smale, kjegleformede rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
