Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315 Dufvor-
flykt berömda brefdufvan har sålunda
många gånger användts för befordrande
af skriftliga meddelanden från ort till
annan, när andra befordringsmedel ej
stått till buds, exempelvis under Paris’
belägring 1870—71, oeh i denna
egenskap skall troligen denna fågel äfven
framgent kunna finna användning, äfven
om den i gnisttelegrafen fått en mycket
farlig och i flera afseenden öfverlägsen
konkurrent. För öfrigt håller man väl
mest tama dufvor för deras vackra
utseende och snabba, behagliga flykt,
hvarvid man dock får bereda sig på den
olägenheten att de stundom göra skada
både å åkern och i trädgården, när de
icke fodras tillräckligt rikligt. Dessutom
förvildas de tama dufvorna ganska lätt
och kunna då understundom bli
besvärliga nog. Till föda kunna blott unga
dufvor användas — äldre äro utan
undantag sega och onjutbara — och böra
helst gödas någon tid, innan de slaktas.
I utlandet spelar dufvan en större roll
såsom födoämne än i Sverige, där denna
fågel blott undantagsvis förekommer på
matsedeln. Vill man göda unga dufvor,
placerar man dem i en korg med ett
mjukt underlag af mossa eller hö och
ställer korgen på ett luftigt, men
tämligen skumt ställe. Djuren fodras
regelbundet tre gånger om dagen med
kokta majskorn, som gifvas dem ännu
ljumma och beräknas hvarje gång 35 — 50
korn per dufva. Efter 12 — 14 dagar
kunna dufvorna slaktas.
Dukning. Ingenting förmår väl i
högre grad redan från början höja
stämningen vid en festmåltid än anblicken
af ett smakfullt dukadt bord, å hvilket
det snöhvita duktyget, det glänsande
silfret och de gnistrande glasen i
förening med en diskret blomsterprydnad
erbjuda ögat en angeiiäm anblick och
väcka behagliga föreställningar om
stundande kulinariska njutningar. Ty man
■Dukning. 31 ö
liar ju rättighet förutsätta, att ett
värdfolk, som förstår sin sak beträffande
bordets anordning, äfven skall
beträffande hvad som kommer att framsättas
på detta bord visa sig i besittning af
omsikt och god smak.
Ett hufvudvillkor för att ett dukadt
bord skall verka behagligt är att
duktyget är oklanderligt rent och
fullkomligt helt. Det kan vara mer eller mindre
fint och mer eller mindre nytt, en sak,
som ju ytterst beror på de ekonomiska
omständigheterna, blott det verkar rent
och ej företer stoppade eller allt för
tydligt nötta ställen, naturligtvis ännu
mindre öppna hål eller refvor. Detta
gäller ej blott bordduken utan i ännu
högre grad servetterna. En obetydlig
skavank i bordduken kan ibland döljas
för gästernas ögon, när den befinner sig
på ett ställe, där man anbringar
bordlöparen eller någon borduppsats, som ej
behöfver rubbas. En servett åter
vecklas ut och handteras upprepade gånger,
hvarvid å densamma förekommande
skavanker lätt falla i ögonen ej blott
på den gäst, som fått den till
begagnande och som måhända häri ser rent
af ett bevis på ringaktning, utan äfven
på de närsittande.
En sak, till hvilken nödig hänsyn bör
tagas, är att åt hvarje gäst beredes så
stort utrymme, att han ej sitter
obekvämt eller måste göra det obekvämt
för sina grannar. Medgifva de lokala
förhållandena eller andra
omständigheter ej anordnandet af sittande bord med
behöfligt utrymme, är det bättre att
arrangera s. k. gående bord, d. v. s. att
deltagarna placera sig vid småbord, som
då äfven kunna anbringas i
angränsande rum, och förse sig själfva från ett
såsom gemensam byffé dukadt
centralbord eller serveras rätterna af
betjäningen. Detta arrangemang får dock ej
samma festliga prägel och plägar vanli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
