Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klistir—Kokkärl.
968
vudsakligen af ortens mer och mindre
skyddade läge, luftens och markens
beskaffenhet, närheten till haf eller större
vatten, växtligheten o. s. v. Af dylika
kurorter ägna sig sådana på
inlands-slättmark intill 400 m. öfver hafvet bäst
för nervsvaga, personer, som lida af
sjukdomar i lungorna och andningsvägarna,
reumatiker och konvalescenter i
allmänhet. Bergklimatet, 400—800 m.
öfver hafvet, verkar upplifvande på
nervsystemet, hvarför sådana orter lämpa
sig för icke allttör ömtåliga och retbara
sjuka saint tör personer, som behöfva
återhämta krafter. Högfjällskurorter ha
tunn, torr luft och i allmänhet stark
solbestrålning och äro lämpliga för
personer, som lida af bleksot och blodbrist,
trög matsmältning, astma, skrofler,
lungsjukdomar och i synnerhet lungsot.
Hafsklimatet åter utmärker sig för högt
lufttryck, riklig fuktighet, jämn
temperatur och stärkande vindar, men passar
icke för svaga och retbara personer, ej
heller för lungsjuka.
Klistir (se Lavemang.)
Kloral (se Sömnmedel.)
Klorkalk, ett gulhvitt pulver med
stark klorlukt, användes till blekning
och desinfektion (se Desinfektion).
Såsom blekningsmedel har klorkalk den
oangenäma egenskapen att vid
otillräcklig urtvättning förstöra växtfibrerna,
hvarför den bör användas med stor
försiktighet.
Kläder (se Dräkt.)
Klöfver (se Foderväxter.)
Klöfsjuka (se Husdjurens
sjukdomar.)
Kokain (se Bedöf’ningsmedel.)
Kokkärl. En viktig beståndsdel i ett
hushåll är ett passande och riktigt
urval af kokkärl, ty på dessas
beskaffenhet beror det i ganska hög grad,
huruvida matlagningen blir lyckad eller ej.
Särskildt fäster man i allmänhet för
liten vikt vid att ha väl tillslutande
lock, ty har man ej sådana, går ej blott
en stor del af värmen till spillo utan
något gagn, man uppnår ej heller riktigt
tillfredsställande resultat. Det finnes i
handeln kokkärl med tättslutande lock,
som kunna afskrufvas och som äro
försedda med en ventil, som vid större
ångspänning öppnar sig och förebygger
att kärlet spränges. I sådana kärl, som
naturligtvis icke böra utsättas för stark
upphettning, kan man med ringa
bränsleåtgång koka kött o. d. mycket fortare
och bättre än i vanliga kärl med lösa
och dåligt tillslutande lock.
Ej fullt så fort går det att koka i en
ånggryta, men man uppnår härmed i
alla händelser mycket goda resultat.
Som namnet antyder försiggår kokningen
i dylika kärl med ånga. Det, som skall
kokas, lägges i en silliknande insats,
som hänges ned i kokkärlet, så att dess
botten når en fingerbredd öfver vattnet.
I synnerhet blifva grönsaker mycket
smakligare kokta på detta sätt, än när
de läggas ned i det kokande vattnet, och
äfven potatis vinner betydligt i smak,
kokad på detta sätt. Naturligtvis bör
kärlet uuder kokningen vara täckt med
ett passande lock.
En synpunkt, som ej heller bör
lämnas ur sikte vid val af kokkärl, är den
sanitära. Denna rör hufvudsakligen
användningen af emaljerade och glaserade
järn- och bleckkärl samt kopparkärl.
Emaljerade kärl kunna
understundom vara farliga att använda, då
glasyren är blyhaltig, i det denna blyhalt
lätt kan i form af blysalter utfällas
under kokningen och öfvergå i maten samt
förorsaka en farlig blyförgiftning. Om
man vill använda emaljerade kokkärl,
bör man därför alltid först profkoka dem
med ättika, innan man använder dem
för matlagning. Om glasyren efter detta
prof visar sig lika blank och oförändrad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
