Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kort öfversikt af kemiens utveckling före Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
NÅGRA ORD OM BERZELIUS.
till vårt: kvintessens. För Aristoteles voro de fyra
grundämnena, som i en eller annan form ge sig tillkänna för
synsinnet, på samma gång bärare af fyra
grundegenskaper, förnimbara för känselsinnet, nämligen värme, kyla,
torrhet och väta; hvarje element kännetecknades af tvänne
bland dessa grundegenskaper; och hvarje grundegenskap
var gemensam för två bland elementen. Elden vardt
sålunda inbegreppet af värme och torrhet, jorden af kyla
och torrhet, vattnet af kyla och väta, luften af värme
och väta. Man tänkte sig äfven möjligheten af att
öfverföra det ena elementet till det andra genom att ändra
dess grundegenskaper: vatten skulle sålunda kunna
omvandlas till jord eller luft och tvärtom. Det kan under
sådana omständigheter icke förvåna, att man t. ex. ansåg
metallernas uppkomst såsom en följd af luftens inträngande
i jordens inre, eller att man på fullt allvar ifrågasatte
möjligheten af malmernas återväxande i uttömda grufvor, ifall
man under tillräckligt lång tid utsatte dessa för luftens
invärkan. Uppkomsten af dylika antaganden vittnar tydligare än
något annat om forntidens ringaktning för den
experimentella forskningsmetoden; redan ganska enkla försök
skulle varit tillräckliga att göra dem skäligen tvifvelaktiga,
och en genom experimenterande uppöfvad
iakttagelseförmåga skulle snart nog lyckats ådagalägga deras
oriktighet. Som det nu var, bibehöll sig den aristoteliska
elementläran tack vare upphofsmannens stora och inom
filosofien välgrundade anseende - oförändrad genom
århundraden.
Icke alla forntidens folk delade emellertid grekernas
obenägenhet att fota naturvetenskapen på erfarenhetsrön,
liksom icke alla dess vise delade Aristoteles’ fördom, att
“praktiska värf alstra ett lägre tänkesätt“. Det var
särskilt de gamla egyptierna, som lyckats under tidernas
lopp förvärfva en ingalunda föraktlig kännedom om
kemiska preparat af olika slag samt om dessas tillgodogörande
för praktiska ändamål såsom metallförädling, färgning,
glastillvärkning o. 8. v. Äfven om det ännu icke kunde
bli tal om att sammanfatta dessa spridda rön till ett
vetenskapligt ordnat vetande, voro de likväl så
betydande, att man icke utan ett visst berättigande kunnat
beteckna Egypten såsom kemiens vagga. Man har till
och med häri velat söka en förklaring till denna veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
