Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kort öfversikt af kemiens utveckling före Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
NÅGRA ORD OM BERZELIUS.
med förmågan att förlänga det mänskliga lifvet långt
utöfver dess vanliga gränser. Intet under, att den med
feberaktig ifver söktes såväl af dem, hvilka i rikedomar
och talrika lefnadsår sågo lifvets högsta mål, som äfven
af dem, hvilka medvetna om guldets välde öfver
människornas sinnen, däri sågo ett lättvindigt medel att
tillfredsställa sitt maktbegär. De underbara egenskaper,
som tillskrefvos det eftersträfvade föremålet, ingåfvo ock
den föreställningen, att det skulle kunna nås på
öfvernaturliga vägar. Trött vid experimenterandets mödosamma
stråt trodde man sig ofta finna en genväg i böner och
besvärjelser till goda och onda makter, så att alkemistens
laboratorium långt ifrån att vara ett hem vist för den
vetenskapliga sanningen blott allt för ofta blef ett tillhåll
för vidskepelse och vantro.
Det hemlighetsmakeri, som utmärkt den egyptiska
tämpelkemien, öfvergick äfven på dess närmaste arftagare,
alkemien. I ett dunkelt och bildrikt språk, obegripligt
för den oinvigde, sökte man inhölja sitt mödosamt
förvärfvade vetande eller bemantla sin okunnighet. De sju
på den tiden kända metallerna betecknades sålunda med
de sju planetsymbolerna *), dem man dessutom tillskref en
mystisk och öfvernaturlig betydelse. Detta är, i förbigående
sagt, den första antydan om ett kemiskt teckenspråk.
Den värkliga kunskapen om naturens grundämnen
gjorde under denna tid blott ringa framsteg. Man
anslöt sig alltjämt i hufvudsak till Aristoteles, men
utvecklade därjämte, förklarligt nog, något närmare åsikterna
om metallernas natur. Dessa uppfattades såsom
sammansatta af svafvel och kvicksilver. Skillnaden mellan de olika
metallerna tillskrefs det olika förhållandet mellan dessa
båda beståndsdelar, så att de ädla metallerna vore rika
på kvicksilfver och fattiga på svafvel, de oädla tvärtom.
Genom att förändra beståndsdelarnas olika mängd ansåg
man sig kunna öfverföra en metall till en annan. Det i
metallerna förmodade svaflet och kvicksilfret betraktades
icke alltid såsom värkliga ämnen, utan stundom mera
allmänt såsom “principer“ eller m. a. o. som representanter
för vissa grupper af egenskaper. Svaflet var sålunda
) O D
guld
f
2
21 h
tenn
bly
silfver kvicksilfver koppar järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
