- Project Runeberg -  Några ord om Berzelius och hans betydelse för kemisk forskning /
9

(1899) [MARC] Author: Henrik Gustaf Söderbaum - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kort öfversikt af kemiens utveckling före Berzelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORT ÖFVERSIKT AF KEMIENS UTVECKLING.
9
betraktat salt som ett element; nu ådagalades, att salt i
hvarje fall är ett sammansatt ämne, och att det uppstår
genom förening af en syra, d. v. s. en kropp af sura
egenskaper, med ett alkali, d. v. s. en kropp af lutaktiga
egenskaper. Hvad i öfrigt beträffar kännedomen om
elementen, blef man i hufvudsak stående vid det gamla, om
också en eller annan klarsyntare forskare dunkelt anade, att
hvarken den aristoteliska eller den alkemistiska läran
kunde vara den riktiga. Märkligt är, att den ofvannämda
van Helmont syntes böjd att återgå till den
gammalegyptiska läran och betrakta vattnet såsom hufvudbeståndsdel
i alla ämnen. Trots omisskänneliga framsteg i den rätta
riktningen led för öfrigt äfven detta skede i rikt mått af
samma grundlyte som de föregående, nämligen af
oförmågan att låta iakttagelsen hålla inbillningen inom
tillbörliga gränser. Ett bland de mäst säregna
inbillningsfostren var den länge trodda fabeln om Archeus, ett slags
god ande, som ansågs hafva sitt tillhåll i människans
mage och där välvilligt ombesörjde de inmundigade
födoämnenas omvandling till en för kroppens näring
lämplig form.
Det medicinskt-kemiska skedet var och kunde icke
blifva något annat än en öfvergångstid: kemien lefde
ännu icke något själfständigt vetenskapligt lif, hade icke
något eget mål; dess högsta uppgift var att tjäna som
medhjälparinna åt läkekonsten och sammansmälta med
denna (alldeles som man i en senare tid velat se kemiens
högsta fulländning i en sammansmältning med fysiken).
Men äfven vetenskaperna behöfva i sin barndom ett stöd.
I den äldre och mera försigkomna medicinen erhöll
kemien ett sådant, för hvilket den har all anledning att
vara tacksam. I en tid sådan som den åsyftade, då någon
undervisning i kemi ännu icke lämnades vid skolorna,
vare sig de högre eller lägre, var det naturligtvis af
största vikt för denna vetenskaps vidare utveckling, att
på något annat sätt en stamtrupp utbildades, som var
förfaren i kemiska handgrepp och förtrogen med kemiska
begrepp. En dylik stamtrupp erhölls i dåtidens läkare
och apotekare, tvänne yrken som för öfrigt då rätt ofta
förenades till ett enda, så att samma person, som tillredde
eller undersökte läkemedlen, äfven föreskref deras
användning. Det var kemien på apoteken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 4 19:24:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordberzel/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free