Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kort öfversikt af kemiens utveckling före Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
NÅGRA ORD OM BERZELIUS.
Den man, som äran i främsta rummet tillkommer
att hafva höjt kemien till rangen af en själfständig
vetenskap, var engelsmannen Robert Boyle*), som lefde och värkade
under senare delen af 1600-talet (1626-1691). Det var
nämligen han, som första gången tydligt och klart
uttalade, att de kemiska företeelserna borde studeras för sin
egen skull, således för sanningens utrönande utan några
mer eller mindre egennyttiga beräkningar vare sig i den
ena eller andra riktningen. Man kan därför med fullaste
skäl säga, att Boyles uppträdande inleder en helt och
hållet ny tid inom kemiens historia.
Kemiens uppgift blef nu och har därefter alltjämt
i främsta rummet varit att studera naturens grundämnen
och utreda lagarna för deras inbördes föreningar.
Själfva begreppet grundämne, som förut varit i hög
grad oredigt och sväfvande, blef nu på ett otvetydigt
sätt fastslaget. Med grundämnen eller element menas
(enligt Boyles ännu i dag gällande uppfattning) sådana
beståndsdelar af ett ämne, hvilka icke med oss
tillgängliga medel kunna vidare uppdelas i ännu enklare
beståndsdelar. Ett exempel skall göra detta tydligare. Hvar
och en känner den vackra röda målarfärg, som benämnes
cinnober. Denna kan genom lämpliga åtgärder uppdelas
i två andra ämnen af alldeles olika yttre egenskaper,
nämligen kvicksilfver och svafvel; är således med andra
ord sammansatt af dessa och kan också med konst
framställas ur dem. Kvicksilfret och svaflet däremot har man
icke på något sätt lyckats sönderdela; och så länge detta
icke skett, måste man uppfatta dem som element. I
detta afseende har således den alkemistiska uppfattningen
bekräftats af senare forskningar. Med det tredje
alkemistiska “elementet“, salt, äger däremot ett annat
förhållande rum. Om vi såsom exempel på ett salt välja
det vanliga koksaltet, så kan lätt visas, att detta är af
sammansatt natur. Det kan nämligen å ena sidan
framställas, om man låter saltsyra invärka på natron, samma
ämne som bl. a. ingår i soda och tvål, och å andra sidan
kan man
ur koksaltet erhålla både natron och saltsyra.
Dessa kunna, såsom man långt senare fann, i sin
ordning uppdelas i ännu enklare beståndsdelar och äro såle-
*) Uttalas Båjl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
