Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kort öfversikt af kemiens utveckling före Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORT ÖFVERSIKT AF KEMIENS UTVECKLING.
13
till denna teoris störtande, var en rad af synnerligen
märkliga upptäckter mot slutet af 1700-talet, hvilka
medförde en fullständig omkastning i den dittills rådande
uppfattningen af elementen. För dessa upptäckter hafva
vi i främsta rummet att tacka flogistonmännen själfva;
särskilt må härvid erinras om vår berömde landsman
C. W. Scheele, den anspråkslöse apotekaren i Köping.
ämne
-
Hvad man länge anat, nämligen att elden öfverhufvud
taget icke är något ämne således icke häller ett
grundutan endast en företeelse, blef nu till full
visshet. Att jorden långt ifrån att vara ett element
består af en mångfald kemiska föreningar mekaniskt
hopblandade med hvarandra, det hade redan en ganska ytlig
undersökning kunnat leda i bevis. Hvad de båda
återstående aristoteliska elementen beträffar, nämligen vattnet
och luften, fann man nu, att vattnet är en kemisk
förening af tvänne enklare ämnen, syre och väte, som i
fritt tillstånd äro färglösa gaser; samt att luften
väsentligen är en blandning af syre med ännu en annan
gasformig kropp, kväfvet.
Särskilt upptäckten af syret och dess invärkan på
andra ämnen blef af en utomordentligt stor betydelse för
kemien. Denna upptäckt är ett af de många storvärk,
genom hvilka Scheele gjort sitt namn odödligt. Det blef
emellertid icke Scheele beskärt att själf draga de
vidtgående slutsatserna af sin upptäckt. Detta värf
utfördes i stället af hans samtida, den snillrike
fransmannen Lavoisier *), som därigenom blef flogiston teoriens
baneman. Lavoisier visade, att förbränningen, vare sig den
försiggår hastigt och under eldfenomen, såsom i våra
eldstäder, eller långsamt och utan att göra sig märkbar
genom någon låga, som vid andningen i våra lungor och
vid förmultningen i marken, icke är någonting annat än
syrsättning, hvarigenom således det brinnande ämnet ingår
kemisk förening med syret i luften. De föreningar, som
på detta sätt uppkomma såsom produkter af
förbränningen, kallas allt efter sin olika beskaffenhet syror eller
oxider. När alltså, för att återgå till de förut använda
exemplen, ett stycke kol förbrinner, förlorar kolet icke
något, som det förut innehållit, man må nu kalla detta
*) Uttalas Lavåasie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
