Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kort öfversikt af kemiens utveckling före Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
NÅGRA ORD OM BERZELIUS.
något flogiston eller hvad som hälst, utan det upptar
tvärtom något, som det förut icke innehållit, nämligen
luftens syre och bildar i förening därmed kolsyra. Likaså
när en bit metalliskt tenn genom upphettning vid
lufttillträde öfvergår till tennaska. Äfven i detta fall
inträffar en syrsättning (oxidation), och den bildade
tennaskan är en förening af metallen tenn med syret; ur
denna förening kan man genom att på lämpligt sätt
utdrifva syret (t. ex. genom upphettning med kol) erhålla
tennet tillbaka med alla dess ursprungliga egenskaper
(reduktion). På ungefär samma sätt som tenn förhålla
sig de öfriga metallerna. De ämnen, som
flogistonmännen kallade metallkalker och uppfattade såsom element, äro
således i själfva värket sammansatta och idel syreföreningar
eller för att använda det af Lavoisier införda uttrycket:
oxider. Däremot har det befunnits, att metallerna själfva
icke kunnat uppdelas i enklare ämnen, och att det således
tvärtom är dessa, som måste anses vara element. Utom
metallerna känner man äfven ett mindre antal enkla ämnen
af icke metallisk natur, dels gasformiga såsom syre, väte
och kväfve, dels fasta såsom kol, svafvel, fosfor m. fl.
På Lavoisiers tid voro inalles ungefär 30 grundämnen
kända; genom senare upptäckter har deras antal
betydligt ökats, så att det numera uppgår till öfver 70.
Att den uppfattning af förbränningen, för hvilken nu
redogjorts, är den riktiga, flogistonteoriens tolkning af
samma företeelse däremot oriktig, bevisade Lavoisier på
ett öfvertygande sätt med tillhjälp af vågen, som efter den
tiden blifvit kemistens viktigaste och mäst oumbärliga
redskap. Särskilt berömt är följande af honom anställda
försök han upphettade en vägd mängd tenn i ett med
luft fyllt tillsmält glaskärl, hvars vikt jämväl blifvit
bestämd före försöket. Efter någon tids förlopp befanns
det, att tennet delvis blifvit omvandlat till tennaska
(tennoxid). Han lät nu apparaten svalna och vägde den. Dess
vikt var oförändrad. Det var således tydligt, att
ingenting kunnat bortgå under försöket. Han öppnade
därefter glaskärlet och undersökte den i detsamma inneslutna
luften. Dess volym hade minskats med en femtedel, och
de kvarvarande fyra femtedelarna visade sig numera
odugliga att underhålla förbränningen, hvilket gaf vid handen,
att luften blifvit beröfvad sitt syre, och att endast kväfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
