Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hvad Berzelius uträttat för kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAD BERZELIUS UTRÄTTAT FÖR KEMIEN.
23
lika med 1; när man enligt detta system säger, att svaflets
atomvikt är 32, menar man alltså, att en atom svafvel
väger 32 gånger så mycket som 1 atom väte.
Vi skola i exemplet följa det sistnämda
beteckningssättet. Antag att man önskar bestämma syrets atomvikt.
Det gäller då framför allt att noggrant analysera en
förening af syre med det som enhet valda elementet d. v. s.
vätet; vi hafva lärt känna en sådan förening i vattnet.
Vattnets analys ger nu vid handen, att det på 100
viktsdelar innehåller 11,11 viktsdelar (procent) väte och 88,89
viktsdelar (procent) syre. Se vi nu närmare efter, i
hvilket förhållande dessa båda procenttal stå till
hvarandra, så finna vi lätt, att syrets är nästan jämt 8 gånger
så stort som vätets. Bestode nu vattnets molekyl enligt
Dalton af 1 atom af hvardera grundämnet, skulle alltså
1 atom syre vara 8 gånger så tung som 1 atom väte,
eller med andra ord syrets atomvikt skulle vara 8. Nu
antaga vi emellertid i stället med Berzelius på ofvan
anförda skäl, att vattenmolekylen består af 2 atomer väte
och 1 atom syre. Tillämpa vi detta antagande på
analyssiffrorna, komma vi tydligen till den slutsatsen, att 1 atom
syre väger 8 gånger så mycket som 2 atomer väte, hvilket
också kan uttryckas så, att 1 atom syre väger 16 gånger
så mycket som 1 atom väte. Syrets atomvikt blir med
andra ord 16.
Enligt dessa eller liknande grunder beräknade nu
Berzelius, med stöd af sina undersökningar öfver de kemiska
proportionerna, atomvikterna för alla på den tiden kända
grundämnen.
När man skall i ord uttrycka alla dessa olika kemiska
omsättningar, inträffar lätt, såsom läsaren tvifvelsutan själf
iakttagit på flera ställen i det föregående, att
framställningen blir tung och omständlig, utan att tydligheten
därför blir särdeles stor. Ingen kunde känna denna
olägenhet djupare än Berzelius, som var en stor älskare
af klarhet och åskådlighet; för att afhjälpa bristen
uttänkte han det lika enkla som sinnrika kemiska teckenspråket,
som blef det icke minst märkliga af hans storvärk, och
som alltsedan dess utgjort ett oumbärligt hjälpmedel vid
kemiens studium.
Vi hafva i det föregående sett, att redan de gamla
alkemisterna använde planettecknen för att utmärka de sju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
