Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hvad Berzelius uträttat för kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
NÅGRA ORD OM BERZELIUS.
står. En dylik åsikt framställdes bl. a. af Lavoisier
och upptogs samt utvecklades närmare af Berzelius. Hvad
natronet beträffar, kom man snart nog på det klara med,
att det var sammansatt af ett metalliskt ämne, natrium,
och syre, att det således utgjorde natriumoxid. Efter
Lavoisiers föredöme förmodade Berzelius, att äfven
saltsyran vore en oxid, en förening af syre med något
dittills okänt ämne. Härom utspann sig nu ett lifligt och
långvarigt meningsutbyte mellan Berzelius å ena sidan
samt åtskilliga franska och engelska kemister å den andra.
De senare förfäktade den uppfattningen, att koksalt icke
är en förening mellan tvänne oxider, utan mellan tvänne
element, nämligen den nyssnämda metallen natrium och
det icke metalliska grundämnet klor (som i fritt tillstånd
bildar en gröngul, illaluktande gas), samt att saltsyran
ingalunda innehåller syre, utan fastmera är en förening
mellan klor och väte. Utgången visade, att den senare
uppfattningen var den riktiga. Men när Berzelius efter
ihärdigt motstånd slutligen fann sina skäl vara
otillräckliga, erkände han med ädel öppenhet offentligen sitt
misstag samt öfvergick oförbehållsamt på sina förra
motståndares sida.
Afven i fråga om de öfriga salterna har Berzelii
uppfattning så småningom fått gifva vika för en annan.
Berzelius betraktade salterna såsom sammansatta af en
elektropositiv och en elektronegativ beståndsdel; och så
långt har eftervärlden gifvit honom rätt, men däremot icke
i hans mening, att den positiva beståndsdelen utgöres af
en metalloxid (syreförening af en metall). Man anser
nämligen numera, att den utgöres af metallen själf. Härpå
syftar den förändring, som vidtagits i salternas benämning.
Den blåa kopparvitriolen t. ex., som af Berzelius
kallades svafvelsyrad kopparoxid, heter nu kopparsulfat (sulfat
ett salt af svafvelsyra) o. 8. v.
=
Berzelius fick redan mot slutet af sin lifstid uppbära
mycken smälek för denna sin saltteori, och äfven efter
hans död hafva nedsättande omdömen icke saknats.
Härvid är dock att märka, att Berzelius icke ensam inför
historien bär ansvaret för denna uppfattning, emedan den
redan före honom framställts af Lavoisier. Dessutom lider
det icke något tvifvel, att de misstag, som härutinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
