Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Berzelii lefnadslopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
NÅGRA ORD OM BERZELIUS.
honom, än för själfva den nya värdighetens skull. “Jag
kan icke neka, att titulaturförändringen ännu är för mig
ganska motbjudande,“ skref han följande året till
en vän.
Vid sin makas sida tillbrakte han i ostört lugn de
sista tolf åren af sin lefnad, alltjämt sysselsatt med
vetenskapliga arbeten. Mot slutet, i den mån kroppskrafterna
aftogo, blefvo dock experimental undersökningarna något
mera sällsynta, och större delen af hans tid togs i
anspråk af hans ovanligt omfattande
skriftställarevärksamhet, dels utgifvandet af de ofvannämda
årsberättelserna, dels redigeringen af hans stora lärobok i kemien,
som utkom i ofta förnyade upplagor på olika språk.
Hösten 1847 brötos hans krafter af en förlamning,
som under flera månader fjättrade honom vid sjuksängen.
Han afled i Stockholm den 7 augusti 1848 nära 69 år
gammal.
Berzelii hela lefnad var invigd åt ett oaflåtligt arbete
i vetenskapens tjänst. De enda afbrott, som
förekommo i hans trägna göromå, bestodo i de resor, han tid
efter annan företog till utlandet, väl medveten om den
stora betydelsen af ett personligt umgänge mellan
vetenskapens idkare i olika länder. Sålunda besökte han 1812
England, 1818-1819 England, Frankrike, Schweiz,
Italien och Tyskland, 1822, 1828, 1830 Tyskland, 1835
Frankrike och 1845 för sista gången Österrike och
Tyskland, en del smärre resor till Danmark och Norge
oberäknade. Samma behof af tankeutbyte med samtida
vetenskapsmän tog sig äfven uttryck i hans ovanligt
omfångsrika brefväxling och i hans lifliga inträsse för de
skandinaviska naturforskarmötena, af hvilka det första
hölls i Göteborg 1839, och i hvilka han, så länge han
lefde, var en värksam deltagare.
Utom genom sin oöfverträffade arbetsförmåga
utmärktes Berzelius såsom vetenskapsman och människa
framför allt genom tvänne egenskaper, sin sanningskärlek och
sin oegennytta.
Hans sanningskärlek yttrade sig i hans
vetenskapliga värksamhet uti en omutlig samvetsgrannhet vid
undersökningarnas anställande samt en oaflåtlig sträfvan efter
klarhet vid deras framläggande i tal eller skrift, på det
att icke innehållets sanning måtte undanskymmas genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
