Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Berzelii lefnadslopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERZELII LEFNADSLOPP.
33
formens dunkelhet. “Den, som gör en vetenskaplig
framställning, bör hafva ingen möda ospard, för att vara så
klar och så lättfattlig som möjligt af den som skall
mottaga den“, är ett uttalande, som belyser hans uppfattning
härutinnan. Och en af hans tidigare biografer *) yttrar
träffande: “Han ådagalade aldrig den förmågan, som
somliga tyckas högt uppskatta, att göra en sak
svårfattligare än dess natur föranleder... Berzelii vetenskapliga
stil måste anses som en mönsterstil, af hvar och en, som
förstår att uppfatta det stora i det enkla; men visst
måste den förefalla alltför trivial for dem, som anse
dunkelhet såsom bevis på lärdom.“ Att Berzelius ägde en
ovanlig lätthet att klart uttrycka sina tankar i skrift, därom
vittna hans talrika efterlämnade bref och afhandlingar.
Såsom en egenhet anföres af samtida hans förmåga att,
när han vid skrifbordet stördes af en besökande, kunna
omedelbart efter dennes bortgång fortsätta den afbrutna
framställningen, som om ingenting skett. “Det var“
yttrade vackert en af hans vänner, “som om tanken dröjt
kvar i den bortlagda pennan.“
Lika sanningskär som i sin vetenskapliga gärning
var Berzelius äfven i sitt personliga umgänge, hvars
behag dessutom förhöjdes af en vinnande godmodighet.
Sin oegennytta ådagalade Berzelius framför allt däri,
att han städse idkade vetenskapen för dess egen skull
utan bitanke på personliga fördelar, vare sig berömmelse
eller vinning; tvärtom skydde han inga uppoffringar,
där sådana voro af nöden. Vid tre särskilda tillfällen var
han nära däran att i forskningens tjänst offra sitt lif, och
hans ansikte bar ständigt spår af en i unga år genom
exploderande knallguld ådragen skada, som, därest icke
ögonblicklig hjälp af en händelsevis närvarande läkare
mellankommit, ofelbart skulle beröfvat honom synen.
Lika litet, som han vid sina kemiska experiment tvekade
att, när det gällde, sätta sin personliga säkerhet i fara,
lika litet såg han i dessa experiment medel till
ekonomiska förvärf. Vetenskapens befrämjande var för honom
det enda målet; de pekuniära fördelarna, som
tilläfventyrs kunde dragas ur hans undersökningar, öfverlät han
gärna åt andra. I en tid, då det blott allt för ofta före-
*) P. A. Siljeström.
Verdandis småskrifter. 79.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
