- Project Runeberg -  Bidrag til en Ordbog over Jyske Almuesmål / 2. Bind. I - P /
217

(1886-1914) Author: Henning Frederik Feilberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

knibe—knille 217
knio -sr kneo knévdii (N. Salling);
knijb -ar kneb knepdii (Rævs, Lild s.),
ft. hiæh tf. knæhen (Agger);
knijb knibdr kneb knebd ol. knhbdn
(Vens.);
knib knibd kneb knéban (Vor, Tåning,
Røgen)
;
knii’ kniv9 knev knévsn (Søvind s.);
kniv knivar knev knbvdn (N. Sams);
knido knivd kni9v knevd (S. Sams)
;
knidv knivar knedc knevdd el. knovad
"(Mols);’
kniv kniva kneav knéwn (Elsted s.);
kniv -ar knev knevan (Hel)., Horn h.);
knif knifa kneaf knefan (Åbenrå, Bra-
dcrup)
;
knib knihar kniab kneban (Fjolde)
= rgsm. ; hqj kneb mæ i armi (Vens.),
men ellers vistnok sædvanlig kun i af-
ledede betydninger fra rgsm. ’s knibe, jfr. 20
nappe; han kniba hin, hun vel læ sæj
knib, han gæ fårmliq å knibar o gåjan
(Vor h.) om usommelig gramsen på
kvinder; de kniba få dæm (Vens.), no
knivar at (Agersk., vestj.) =; rgsm.; æ
tørkan knivar æ jor (Agerskov) tørken
knuger jordens afgrøde; han knev æn
rost (sts.) spøgende = stjal; „haj war
åp å ha knæban e cøs frå hær" , Grb.
11. 84; han knev å æ. skelari (Agersk.) ;3o
hon knibar mæ føan (Vens.) o : sparer på
føden ; han knef et får å nå at (Spandet)
anstrengte sig ikke; æ jæjar vår knefan u
(Valsb.) jægeren var kneben ud; deknivør
a’d få’ ham (D.) det kniber for ham;
jl’r. Aasen knipa; mnt. knipen Sch. Liibb.
2. knibe, no. kniv æn (D.) ; knijb æn
(Agger); huk. best. -an (Vens.); knif æn
(Sønderj., Spandet) — 1) knijb æn -ar
(Thy), en savknap, hvori klingen er fast- «o
gjort. — 2) =: rgsm., forlegenhed; vær
i kniv (Søvind s.), også: di hoj wa slemt
i knivan (sts.); han war ij’n slæm knijb
(Agger).
knibekutte, no. knivkut æn (S. Hald)
en gnieragtig kvinde.
kniben, to. knivan (Agersk., Støv-
ring, S. Sams); knivan (Mols); æn k —
hun, gnieragtig person; æn knijbin kål
(Agger).
knibenhed, no. knivahiiad æn (Støv-
ring) påholdenhed,
kniber, no. knivar æn (Agersk.) en
gerrig person; i en stedremse; Riva, Riva
knivarar (vestslesv.) , se Kr. IX. 132.349
om Ribe; se gjæst-.
kniberi, no. knivari’ et (Søvind s.)
— 1) no erpn knibarij! ingen usomme-
lig færd mod kvinder. — 2) == gerrig-
hed (vestj.), slow ar tf "i — ja, mæn de
wa mæ knibarij (Agger).
knibet, to. kniva (Agersk., Bradr.);
knjba (Vor) — 1) som nødig vil ud med
penge. — 2) som vil knibe (s. d.), om
karle.
knibsk, to. knibsk, knébsk (D.);
knebs el. knebsk (Vens.) — skarp og
rask i tale, de ær æn k — han (D.) om
kvinder; „en frotvapiq, de wa muj stolt
å knebs" (Vens.), Grb. 121.1.
knibtang, no. knijbtåri æn best. -an
flt. -ar el. kniptåi} æn -tætiar (Vens., Ag-
ger) = flt. (Mors); knivtati æn (Elsted);
kniftari æn -a (Sundeved) — 1) = rgsm.
— 2) kugleform, på grund af dens form,
som kn —
.
knik, no. knek i best. -i (Vens.) —
1) gore et k— = et kniks. — 2) å se
i kneki, sidde under trykkende formues-
vilkår; jfr. knæg.
knikke, uo. knek knekdr kneks kneka
(Vens.) bevæge hovedet op og ned, som
hesten gor, når den drager tungt læs;
slæbe tungt på noget; å ha så møj å
ber som haj ka knek åsté’ mæ; knek
ica, drages med armod; haj knekar å
døwar så fåskræ’kala; „hun bløw^ ret så
angest, de sølle båen, ålt som hun no
knikked å vrikked", Bhch. Bindst. ;
jfr.
Rietz knega, synke i knæ, udrette noget
besvær (?), plt. knikken Schiitze, boje (?)
;
knøk.
knilder, no. knehr é (Vens.) person,
som pusler med småting.
knilderblæse, uo. knilarblæjs (Elbo)
blæse med svag vind; se knalderblæst.
knilderpjæs, no. knilarpjæs æn
(Elbo) = kniUrprgs, en person, for hvem
arbejdet går langsomt.
knildre, uo.
knilar -ar -at (D., Sønderj.);
nf. nt. ft. knelar tf. knelar (Vens.) —
tumle, magte, a ka liq kn — ham; have
samleje med en kvinde (Sønderj.), Outzen;
knilar g’ (D.) arbejde med besvær fremad,
skynde sig; pusle med småarbejder (Vens.),
se knaldre.
knille, no. {knet\ æn -ar (Vind s.;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:35:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordbogjysk/2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free