Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afblada ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFB
AFD
27
AFBLADA, v. a. 4. Se Afbläda.
AFBLEKA, v. a. 2. Småningom bleka.
AFBLEKNA, v. n. 4. Småningom blekna. —
Afbleknande, n. 4.
AFBLASA, v. a. 2. 1) Genom blåst afbryta.
Stormen har a-åsl flera träd. — 2) Genom blåst
lösbnla, lösrycka. Del kom en väderil, som
a-aste en mängd qvistar och grenar af träden
i skogen. — 3) Bortblåsa. A. dammet af
bordet. — 4) Genom blåsande i trumpet förkunna
upphörandet af (riksdag, marknad, möte, o. s. v.).
— Blåsa åf kan sägas i bem. i. 2. 3. — V. n.
Af blåst bortföras, bortryckas. Hallen a-åsle.
Äplena a-a. — Bättre Blåsa åf. —
Afblå-sande, n. 4. o. Afbläsning, f. 2.
AFBLÄDA. v. a. 4. Borttaga bladen af (en
planta). — Afblädande, n. 4. o.
Afbläd-ning. f. 2.
AFBOGA, (o har slutet ljud) v. a. 4. (sjöL)
Medelst sido- och nocktackel lyfta ett ankar från
relingen och hänga det i rust- och penterlinan,
så att det är Färdigt att falla.
AFBORSTA, v. a. 4. 4) Medelst borste
borttaga (dam. orenlighet, o. s. v.) från något. A.
dammet af en rock, gatsmutsen af ett par
stöf-lar. — 2) Medelst borste befria fran dam.
smuts, o. s. v. A. en rock. — Äfv. Borsta af.
— Afborstande, n. 4. o. Afborstning,
f. 2.
AFBRAKA, v. n. 1. Med brak afbrista, gå
af. — Bättre Braka åf.
AFBRINNA, v. n. 3. (böjes som Brinna.)
<) Genom eld helt och hållet förstöras. Hela
staden har afbrunnit. — Syn. Se Brinna. —
Genom eld afsöndras och förstöras (om delar af ett
helt). — 3) (om skjutvapen och fyrverkeri) Fatta
eld och explodera. Bössan råkade a. Skotten
a. stundom icke i regnväder. Äfv. Brinna åf.
— Syn. Explodera, Gå lös, Gå af, Lossas,
Af-smälla. — Af brinnande, n. 4.
AFBRISTA, v. n. 3. (böjes som Brista)
Brytas eller slitas tvärs af. Tyngden var så stor,
att bron afbrast på midten. Hisståget
haraf-brustit. emedan tyngden var för stor. — Äfv.
Brista af, hvilket mera brukas i imperf. o. pret.
— Af br i siande, n. 4.
AFBROTT, n. 5. 4) Handlingen, då
någonting. som göres eller sker, eller ett förhållande,
afbrytes. Göra a. i ens läsning. Del blef ett
kort a. i del eviga regnandet. EU plötsligt a.
af fredslugnet. — Syn. Uppehåll, Paus. — 2) I
ögonen fallande, ganska märkbar olikhet. Den
svarta färgen gör här för starkt a. mot den
gula. — Syn. Motsats, Kontrast. — Göra a. =
Afbryta. Afsticka, Kontrastera.
ÅFBRUTEN, a. p. 2. neutr. — et. A—let
tal, a—Ina ord, då uppehåll göras emellan
meningarna eller orden. — Syn. Abrupt,
Tvärhuggen. Osammanhängandc.
AFBRUTET, adv. (fig.) Med afbrott emellan
meningarna och orden. Tala a.
AFBRYNA, v. a. 4. (kok.) Gifva brunaktig
färg genom någon tillsats.
AFBRYTA, v. a. 3. (böjes som Bryta) 4)
Bryta något så, att det går tvärs af. A. en käpp.
— Syn. Se Bryta. — 2) Bryta lös (en del ifran
något helt). A. en blomma från stjelken. —
3) (fig.) Förorsaka upphörandet af något, antingen
för en tid eller för alltid. A. lystnaden. A.
vänskapen med någon. — 4) (fig.) Hindra alt
fortsätta. A. någon i hans tal. — V. n. Bilda skarp
motsats. Hans handlingssätt a—ter starkt emot
hans förr yttrade grundsatser. — Äfv. Bryta
äf, — Syn. Göra afbrott, Afsticka,
Kontrastera. — Af brytande, n. 4. (bem. 4. 2. 3), o.
Af brytning, f. 2. (bem. 4. 2.).
AFBRACK, n. 5. Skada, förlust. Lida a.
Göra någon stort a.
AFBRÄCKA, v. a. 2. 4) Bräcka något så, att
det går af. — 2) (föga brukl.) Aflossa (gevär).
Bräcka af,År mera brukligt.
AFBRÄNNA, v. a. 2. 4) Medelst eld helt och
hållet förstöra (städer, byar, hus, o. s. v.). — Syn.
Se Bränna. — 2) Medelst eld borttaga något
ifrån en yta eller mindre delar från ett helt. A.
stubben på en åker. A. qvistama på ett träd.
— 3) Antända brännbara ämnen, så att de
explodera. A. fängkrutet, ett fyrverkeri. — 4)
Af-lossa (skjutvapen). A. en kanon, ett gevär, ett
skott. — Syn. Se Af sk jula. — 3) (tekn.) a)
Fullborda tillverkningen af något ämne, som vid
beredningen måste brännas. A. ett visst qvanlum
brännvin. A. två ugnar tegel. — b) Mildra en
spirituös vätska genom bränning. A. konjack. —
c) (kok.) Mildra den råa smaken hos en rätt
genom bry ning. A. en sås. — d) Rena en metalls
yta genom eld. — Bränna åf kan äfven sägas,
utom i bem. 3. — Af brännande, n. 4.
AFBRÄNNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afbränner. — 2) Den förlust, ett ämne lider
genom bränning, glödgning eller smältning. — 3)
(fig.) Minskning i vinst eller inkomst. — Syn.
Se Förlust.
AFBRÖSTA..V. a. (artil.) Skilja lavetten ifrån
förställaren. — Äfv. Brösta af. — Af
bröstande, n. 4. o. Afbröstning, f. 2.
AFBULNA, v. n. 1. Genom bulning affalla.
Nageln har a-at.
AFBULTA, v. a. 4. Bulta något så, att det
går af. „ •
AFBÄNDA, v. a. 2. Bända något så, alt det
brister.
AFBÄRA, v. a. 3. (böjes som,, Bära) Bära
något ifrån (lass, fartyg, o. s. v.). — Äfv. Bära åf.
ABFÖJÄ, v. a. 2. 4) Genom böjning afbryta.
— 2) Gifva någonting en riktning åt sidan, så
att det ej träffar målet. A. ett slag, ett hugg,
en värjstöt. — 3) (fig.) Hindra inträffandet af
något (i allmänhet genom fredliga, försonliga
medel). A. en olycka, ett slagsmål. — Syn. Se
Hindra. — Äfv. Böja åf i bem. 4. —
Afbojan de. n. 4. (i alla bem.) o. Af böjning, f. 2.
(i bem. 1.).
AFBÖN, f. 3. 4) (jur.) Afbedjande, inför
domstol, af en förnärmclsc (bestående vanligtvis i
äre-röriga beskyllningar, o. s. v.). — 2) (i allmänhet)
Bön om tillgift.
AFBÖRDA, v. a. 4. 4) Befria sig ifrån (skuld,
förbindelse, löfte). — 2) (om floder, sjöar) Utgjuta.
Dalelfven a-r sitt vatten i Bottniska Viken. —
A. sig, v. r. 4) Befria sig ifrån. A. sig en
skuld, en beskyllning. — 2) (om floder, sjöar)
Utgjuta sitt vatten. — Afbördande, n. 4.
AFCIRKLA, v. a. 4. Afmäta med cirkel. —
Afcirklande, n. 4.
AF DAGA. Taga a. d., se följ. ord.
AFDAGATAGA, v. a. 3. (böjes som Taga)
Taga lifvet af, döda (lönnligt eller genom försåt,
äfven om laga afrättning). A. sill foster. Låta
a. någon genom gift. — Brukas äfv. Taga af
daga. — Afdagalagande, n. 4.
AFDAMMA, v. a. 4. Medelst damborslc o. d.
rena från dam. A. väggarna, taket. — V. n.
Bortgå i form af fint stoft. Gruset a-ar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
