Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afstanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 AFS
Äfv. Slampa af (men ej i bem. 3). — Af
stampande, n. 4. o. Afstampnina, f. 2.
AFSTANNA, v. n. 4. Småningom stanna,
sakta sig, börja gå långsammare; tig. minskas,
aftaga. Pendeln a-r. Skeppets fart a-dc, när
vädret saktade sig. Handeln, arbetena a.
Samtalet, förelaget har a-t. — Syn. Se Upphöra. —
Äfv. Stanna af. — Afslannande. n. 4.
[Af-stadna.)
AFSTAPLA, v. n. 1. (föga brukl.) Aflägsna
sig med staplande steg. — Vanligare Stapla af.
AFSTEG, n. 5. 4) Afvikning ifrån vägen, då
man går. — 2) (fig.) Äfvikelse från ämnet. — 3)
(fig.) Äfvikelse för någon gång ifrån det rätta. —
Syn. Se Fel.
AFSTELNA, v. n. 4. Småningom stelna. —
Afv. Stelna af. — Afstelnande, n. 4. o.
Af-stelning, f. 2.
AFSTICKA, v. a. 3. (böjes som Sticka)
Genom stickning med nål afpricka och dcrcfier rita
(mönster, o. d.); genom stakars eller käppars
nedstickande i marken utstaka (läger, o. s. v.). —
V. n. Göra stickande afbrott, skarpt brjta af emot.
Gult a-cker mycket emot svart. Delta ställe
i boken a-cker myckel emot den allmänna
kä-rakleren af hans skrifler. — Syn. Se Afbrotl
(göra). — Äfv. Slicka af. — Afstickande, n. 4.
AFST1CKNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afsticker. — 2) Sjelfva det afstuckna (för ritning,
lägers utslakning, o. s. v.).
AFSTIGA, v. n. 3. (böjes som Stiga) 4) Stiga
ned af (vagn, häst, trappa, o. s. v.) — 2) (mindre
brukl.) Göra afsteg ifrån en väg. — Syn. Se
Af-vika. — Äfv. Sliga åf. — Af stigande, n. 4.
o. Afstigning, f. 2.
AFSTILLA, v. a. 4. Småningom stilla. —
Afv. Stilla åf.
AFSTJELPA, v. a. 2. Stjelpa ned af, ifrån
något. — Äfv. Stjelpa åf. — Afsljclpande,
n. 4. o. Afstjelpning, f. 2. fAfstjälpa.]
AFSTRAFFA, v. a. 4. 4) Låta någon till
fullo undergå ådömdt straff. Brukas egenll. i
of-ficiel stil. Han har blifvit a-d med.Jyratio par
spö. — 2) (i allmänhet) Straffa. — Äfv. Straffa
af. — Af straffande, n. 4.
AFSTRAFFN1NG, f. 2. 1) Handlingen, då
man afstraffar. — 2) Straff.
AFSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka) 4)
Stryka bort något ifrån ytan af en sak. A. dun
af, från rocken. A. rågan af, från ett
sädcs-måtl. — 2) Genom stnkning jemna eller befria
jtan af en sak ifrån främmande ämnen. A. ett
sädcsmåll. A en dunig rock, o. s. v. — A.
sig, v. r. Genom strykning befria sig ifrån.
A. sig bojor, handklgfvar. Ormarne a. sig
skinnet om våren. — Äfv. Slryka af o. Stryka
af sig. — Af strykande, n. 4. o.
Afslryk-ning, f. 2b
ÄFSTRÄK, n. 6. 4) Hvad som affaller vid
afstrykning. — Syn. Se Skräde. — 2) (lckn.)
Ämne, som..flyter ofvanpå vid silfverdrifning.
AFSTRÄNGA, v. a. 4. Taga strängarna af
(t. ex. ett stränginstrument). A. en violin, ett
fortepiano. — Af strängande, n. 4. o.
Af-strän g ning, f. 2.
AFSTRÖMMA, v. n. 4. Strömma ned ifrån.
Vid infallande ebb a-r vattnet åter ifrån
stranden. — Äfv. Strömma åf. —
Afströmmande, n. 4. o. Af strömning, f. 2.
AFSTUBBÄ, v. a. 4. 4) Genom stubbning
borttaga. A. svansen på en häst, öronen pä en
hund. — 2) Göra stubbig. A. en häst, en hund.
AFS
— 5) A. en åker, taga bort stubben på en å. —
Äfv. Stubba af (i bem. 4). — Afstubbandc,
n. 4. o. Af stubbning, f. 2.
AFSTYCKA, v. a.’ 4. 4) Frånskilja något i
stycke eller stycken ifrån ett helt. A. en
bak-fjerding ifrån ell slagladl kreatur. (Fig.) A.
en provins ifrån ett rike. — 2) Dela något i
flera stycken. Det slagtadc [året skall a-s i
fyra delar. — Syn. Se Slycka. — 3) Stycka i tu.
— Äfv. Slycka af. — Af styckande, n. 4.
AFSTYCKMNG, f. 2. 4) Handlingen, då man
afstyckar. — 2) Afstyckad del.
AFSTYMPA, v. a. 4. 4) Afskilja en lem ifrån
en lefvande kropp eller ifrån en staty. A. ena
armen, benet af, från en mcnniska, en bildstod.
— 2) Se Stympa. — 3) (fig.) I tal eller skrift
borttaga, utesluta något, som kan anses mer eller
mindre nödvändigt för sammanhanget af det hela.
A. ett tal, cn lcalerpjcs. — Äfv. Stympa åf. —
Af stympande, n. 4. o. A [stympning, f. 2.
AFSTYRA, v. a. 2. 4) Genom öfvertalelsc
eller vidtagna åtgärder laga, att någonting farligt,
skadligt, brottsligt eller orätt afböjes, förhindras.
A. gräl, slagsmål. Genom ell tal till hopen
a-rde han del befarade upploppet. A. våld med
våld. Han visste pä tjcnligt säll all a.
hennes Utlämnade resa. — Syn. Se Hindra. —
2) Inverka på någon dcrhän, att han afstår ifrån
en elak eller skadlig föresats. A. någon ifrån
våldsamheter. Jag a-rde honom ifrån detta
okloka förslag. — Syn. Se Afråda. —
Afsty-rande, n. 4.
AFSTYRKA, v. a. 2. Se Afråda. — Af
styrkande, p. 4.
AFSTÅ, v. a. 2. (böjes som Slå) Till en
annan öfverlemna något, hvartill man äger eller
anser sig äga rätt. A. sina rälligheler, en
syssla, ell arrende åt någon. A. regeringen. A.
sin egendom ål sina borgenärer. — Syn. Se
Aflräda. — N. n. A. från: a) Afsäga sig. A.
från en rättighet, ett arrende, ell anspråk. —
b) Upphöra med, ej vidare bry sig om. A. från
ett företag, ctl förslag, en föresats. Han har
a-tt ifrån alla tankar pä krig. Ändlligcn har
han då a-tt ifrån sina förföljelser, ifrån att
förfölja mig. — Afslåclsc, f. 3. (föga brukl.)
o. Afstå^nde, n. 4.
ÄFSTÅND, n. 3. 4) Skilnad i rummet; ett
föremåls aflägsenbct ifrån ett annat. A-et
emellan två orter. Göteborg ligqcr pä långt a. från
Stockholm. (Fig.) Hålla någon pä a., icke
tillåta honom någon förtrolighet. Hålla sig pä a.
ifrån någon, undvika umgänge med honom. —
2) (fig.) Skilnad i tid. Vi lefva på så långt a.
ifrån dessa uråldriga lider, att vi med
svårighet kunna göra oss en riklig föreställning
om dem.
AFSTÄNGA, v. a. 4. (om hornkreatur)
Genom stötning med hornen afbryta. Tjuren a-de
armen pä honom, men a-de ocksånpå samma
gång ena hornet af sig sjelf. — Äfv. Stånga
af. — Af stångande, n. 4.
AFSTÄCKA, v. a. 2. (föga brukl.) Se Släcka.
AFSTÄDA, v. a. 4. (mindre brukl.) 4)
Borttaga något, som ostädar. Skynda dig all a. den
der pappcrsbråten af, från bordet. — 2)
(allmännare) Städa färdig. A. ell rum, ell bord.
— Afv. Städa af. — Af städande, n. 4. o.
Af städning, f. 2.
AFSTÄLLÅ, v. a. 2. (föga bruk£.) Ställa
afsi-des, åsido, för att sedan hämta. — Äfv. Ställa af.
— Afsläl lande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
