- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
47

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afstämpla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AFS

AFS

47

AFSTAMPLA, v. a. 4. Fullborda
stämplin-gen af något. — Af stämplande, n. 4. o.
Af-stämpling, f. 2.

AFSTÄNGA, v. a. 2. 4) Genom stängsel
af-skilja en del af ett rum. l ladugårdshuset a.
ett särskilt rum för fåren. — 2) Genom
stängsel afdela en plats, ett rum i smärre. Genom
plank a. ett gårdsrum i två — 3) (fig.)
Förhindra. A. någon ifrån bruket af en sak.„ A.
vägen, tillförseln, återtåget för någon. — Afv.
Stänga åf.. — Af stängande, n. 4.

ÄFSTANGNTNG, f. 2. 4) Handlingen, då man
afstänger. — 2) Ett afstängdt rum. — 3) Sjelfva
slångseln...

AFSTÄNGSEL, n. 5. Sc Af stängning,
2. o. 3.

AFSTÖKA, v.’ a. 4. Undanrödja, bortskaffa
del som värst skräpar i ett rum, på en möbel,
o. s. v. A. ett rum, elt bard. — Syn. Se
Rengöra.

AFSTÖTA, v. a. 3. 4) Medelst stötning afslå,
afskilja. A. horn, kanter af, från, på en sten,
ett bord. — 2) Minska nagot genom stötning.
A. en sten i kanterna. — Äfv. Stöta åf. —
Af-stölande, n. 4. o. Afstötning, f. 2.

AFSUGA, v. a. 3. (böjes som Suga) 4)
Medelst sugning afsöndra. — 2) (trädg.) Se
Sugym-pa. — Af sugande, n. 4. o. Af sugning, f. 2.

AFSUTTEN, a. p. 2. neutr. — et. A.
kavallerist. som blifvit afskedad eller hvars nummer
blifvit indragen.

AFSVAFLA, v. a. 4. 4) (kem.) Afskilja svaflet
ifrån ett ämne. — 2) (tckn.) Tillfyllest svafla. —
Afsvaflande, n. 4. o. Afsvafling, f. 2.

AFSVALA, v. a. 4. 4) Småningom svala. —
2) (fig.) Minskg, försvaga. Tiden a-r ungdomens
hetsighet. — Afv. Svala åf. — Afsvalande,
n. 4. — A-s, v. d. 4. Se Afsvalna. — Äfv.
Svalas åf.

AFSVALKA, v. a. 4. Småningom svalka. —
Afv. Svalka af. — Afsvalkande, n. 4.„ —
A-s, v. d. 4. Småningom blifva sval. — Äfv.
Svalkas åf. — Afsvalkning, f. 2.

AFSVÄLNA, v. n. 4. 4) Småningom blifva
sval. — 2) (fig.) Blifva mindre ifrig, eldig, lifvad;
aftaga. Han är alltid het i början, men a-r
snart. Hans nit, håg, ifver a-de förr, än
man hade Irott. — Äfv. Svalna åf. — Syn. Se
Minskas. — Afsvalnande, n. 4. o.
Afsval-ning, f. 2.

AFSVANSA, v. a. 4. Stubba svansen af (t. ex.
en häst). — Afsvansande, n. 4.

AFSVARFVA, v. a. 4. 4) Genom svarfning
afskilja (t. ex. ojemnheler, qvistknölar, en kant,
o. s. v.). — 2) Genom svarfning göra smalare,
tunnare. — 3) Vid svarfning trycka på så hårdt
med svarfjernet, att det, som skulle svarfvas,
brister af. A. elt rör, som var ämnadl till
pipskaft. — 4) Grofsvarfya. — S) Fullborda
svarf-ningen af något. — Afv. Svarfva åf. —
Af-svarfvande, n. 4. o. Afsvar fning, f. 2.

AFSVEDA, v. a. 2. Medelst eld helt och
hållet borttaga något (hår, fjun, lugg, dun) ifrån ytan
af en sak. A. dunet af en fågel. Har äfven till
objekt det, hvarifrån något genom svedning
borttages, t. ex.: A. en plockad fågel. — Äfv.
Sveda åf. — Afsvedande, n. 4. o.
Afsved-ning, f. 2.

ÅFSVEDJA, v. a. 4. (landth.) Svedja mark,
der skog blifvit fälld, så att den blir tjenlig att
besås. — Af svedjande, n. 4.

AFSVETTA, v. a. 4. (föga brukl.) Genom

svettning blifva fri från någon vätska. A. osunda
vätskor.

AFSVIMMA, v. n. 4. Falla i vanmakt. —
Syn. Se Dåna. — Ordet utmärker hela
fortgången af krafternas aflagande, tilldess sjelfva
katastrofen inträffar, som betecknas med ordet:
Svimma. — Äfv. Svimma åf. — Af svimmande,
n. 4. o. Afsvimning, f. 2.

AFSVUREN, a. p. 2. neutr. — et. Afgjordt
bestämd. A. fiende.

AFSVÅLA, v. a. 4. Taga svalen af (t. ex. en
skinka). . \

AFSVANGA, v. a. 2. Genom svängning
af-kasta. De åkte på karusellen, och den starka
farten a-ngde hatten af honom, af hans
hufvud, af hufvudet pä honom.

ÅFSVÄRJA, v. a. 3. (böjes som Svärja) 4)
Medelst edgång högtidligt afsäga sig, förneka.
Drottning Kristina afsvor lutherska läran. —
2) (fig.) Allvarsamt föresätta sig att öfvergifva (fel,
last, ovana, o. s. v.). — Syn. Se Öfvergifva. —
Afsvärjande, n. 4., Afsvärjelse, f. 3. o.
Afsvärjjiing, f. 2.

AFSVÄRTÄ, v. n. 4. (föga brukl.) Vid
beröring färga af sig svart. — Bättre Svärta
åf sig.

AFSYNA, v. a. 4. Syna ett fullbordadt
arbete, för att godkänna eller kassera det. — Äfv.
Syna åf. — Af synande, n. 4. o.
Afsy-ning, f. 2.

AFSÄGA, v. a. 4. 4) Saga tvärs af. A. elt
bräde, en slock, elt vedträ. A-d på tre
ställen. — 2) Genom sagning afskilja en del ifrån
ett helt. A. ena ändan af elt bräde. A.
armen, benet af en menniska. — Äfv. Såga åf.
— Af sågande, n. 4. o. Af sågning, f. 2.

AFSÄLLA, v. a. 4. Genom sållning afskilja.
— Äfv. Sälla åf. — Af sållande, n. 4. o.
Af-sållning, f. 2.

AFSÄGA, v. a. 2. (böjes som Säga) 4)
Af-kunna (dom, utslag). — 2) A. och A. sig, v. r.
Uttryckligt förklara, alt man lemnar ifrån sig,
öfverger något, hvartill man äger eller förmenar
sig äga rättighet. A. sig en rättighet,
besittningen af en sak, åtnjutandet af en förmån. A.
sig kronan, regeringen, elt embele, en Ijensl,
ett förtroende, elt full mäktigskap. (Fig.) A. sig
alla nöjen, bruket af starka drycker, o. s. v.
— I bem. 2. brukas Afsäga sällan, utan nästan
alltid A. sig. — Syn. Se Afträda. — Säga åf
(i bem. 4) o. Säga åf sig förekomma stundom.
— Af sägande, n. 4.

AFSÄGELSE, f. 3. Handlingen, då man
afsäger sig något. A. af rättigheter, af makt
och värdighet, af kronan, af regeringen, af
brännvin, o. s. v. — Syn. Se Aflrädande.

AFSÄLJA, v. a. 2. (böjes som Sälja) Sälja
slut på en vara. Dan har snart af sålt hela
partiet. — Syn. Se Sälja. — A. sig, v. r.
Genom försäljning afhända sig. Uerr A. har
af-sålt sig allt, hvad han ägde. — Äfv. Sälja åf o.
Sälja åf sig. — Af säljande, n. 4. o.
Af-säljning, f. 2.

AFSÄNDA, v. a. 2. Sända bort ifrån en ort.
Brukas mest i officiel och handelsstil. A. en
minister, en ambassadör, en beskickning, en
kurir till elt främmande hof. A. varor i frän
Stockholm till Göteborg landvägen. A. en last
spannmål Ull London pä briggen Thetis. A.
en fora. — Syn. Se Sända. — Sända åf kan
äfven brukas, isynnerhet i handelsstil. — Af
sändan de, n. 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free