- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
82

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anvisande ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

ANV

A PO

dess göromål. — 2) Underrätta, hvar arbete kan
fås, hvar något kan erhållas, uträttas, besörjas,
o. s. v. Man a-de honom ett ställe, der han
kan få tjenst, arbete, sysselsättning. — 3)
Tillkännagiva, hvar penningmedel skola uppbäras.
A. en pension på statsverket. A. en summa
till betalning af Hr N. — Syn. Anordna,
As-signera.

ANVISANDE, n. 4. Handlingen, då någon
eller något anvisas. Rummens a. var snärt
gj or dl.

ANVISARE, m. 5. Person, som anvisar.

ANVISNING, f. 2. 4) Handlingen, då någon
anvisar. Jag gick efter hans a. Efter a. af
honom kom jäg ganska riktigt fram. Arbetes
a. ell. a. af arbete. Vid a-en af rummen. —
2) Underrättelsen (om plats, arbete, o. s. v. eller
ställe, der penningar få lyftas), i och för sig sjelf
betraktad. Adress. Jag har fått en falsk a.
Gifva, få a. på någon eller något. — 3) Sjelfva
skriften, hvari uppgifves stället, der penningar
kunna lyftas. En a. på 1000 R:dr, ställd på
statskontoret, på handelshuset N. N. — Syn.
Anordning, Assignation.

ANVISNINGSKONTOR, –-kånntör, n. 5.
Ställe, der man lemnar underrättelse om lediga
tjenster, egendomar, som äro till salu, personers
vistelseort, m. m. — Syn. Adresskontor.

ANVISNINGSKORT, n. 3. Kort, som utvisar
en persons namn och yrke, med uppgift om dess
bostad, om bod eller ställe, der varor,
konstar-liklar o. s. v. af honom hållas till salu. — Syn.
Adresskort.

AN VUXEN, a. 2. neutr. — et. 4) (mindre brukl.)
Fastvuxen vid någon eller något. — 2) (ställt.)
Säges om hästar, som blifvit sprängda eller förkörda.

ANVÄG, m. 2. (egentl. Andra vägen) Köra i
a., köra„a-en, köra eller plöja åkem om igen.

ANVÄNDA, v. a. 2. 4) Göra bruk af något,
i och för något visst behof, ändamål. A. sin
egendom på dåraktiga utgifter. A. en
penningsumma till nöjen, till byggande. A. ell
läkemedel emot en sjukdom. A. ett ord i dess
egentliga bemärkelse. A. all sin möda, all
sin lid på något. Väl, illa a. sin tid, sina
almosor, sin frikostighet. A. sill inflytande
för någon. A. ell i stal upp för dl anslag. A.
alla medel, för all lyckas. A. två månader
på ett arbete, som bort vara gj or dl på åtta
dagar. — Syn. Se Bruka. — 2) (om personer)
Göra bruk af någons arbetsförmåga,
konstskicklighet, tjenster, o. s. v. Del är en duglig man;
skada, att man icke a-nder honom. — Syn. Se
Bruka. „

ANVÄNDANDE, n. 4. Bruk, som göres af
sak eller person, i och för något visst behof,
ändamål. Hans a. af delta medel lyckades.
Truppers a. Ull allmänna arbeten. A-ct af ett
medel emot, en sjukdom. — Syn. Se Bruk.

ANVÄNDBAR, a. 2. Som kan användas.
.4-a kläder. En ganska a. person. — Syn.
Brukbar,M Begagnelig, Ny ttig.

ANVÄNDBARHET, f. 3. Egenskapen att
kunna användas. — Syn. Brukbarhet, Begagnelighet.

ANVÄNDLIG, a. 2. (föga brukl.) Se
Användbar.,

ANVÄNDNING, f. 2. Se Användande.

ANVÄRFVA, v. a. 1. Se Värfva.

ANVÄRFVANDE, n. 4. o. ANVÄRFNING,
f. 2. Se Värfvande, Värfning.

AORTA, aarrta, f. 4. (anat.) Den,stora
pulsådern, som utgår ifrån venstra hjerlkammaren.

APA, f. 4. 4) Djurslägte af ordningen
Fyr-händingar, som i afseende på kroppsbildning står
menniskan närmast, och sönderfaller i en oändlig
mängd arter, tillhörande både gamla och nya
verl-dcn. Aporna äro ytterst viga och bekanta
för sin stora eflerhärmningsförmåga. — Syn.
Apinia, Apkatta, Markatta, Babian. — 2) (fig.)
Person, som efterapar en annans tal, åtbörder,
gång, skick, beteende, skrifsätt, o. s. v. Han
härmar alla menniskor; det är en riklig apa.
Han är blott Slagnelii a., utan att äga något
sjelfsländigt i sitt författarskap. — 3) (sjöf.)
Ett trekantigt segel, som far på kryss- eller
mesan-slaget. — Ss. Aphona, Aplik.

APA EFTER, se Efterapa.

APANAGE, –nåsch, n. 3. De penningar,
länder eller inkomster, som konungar, furstar och
andra personer af stånd, hos hvilka
förstfödslo-rätten är införd, måste tilldela sina yngre bröder
eller kusiner, till desses underhåll.

APANAGERA,––––––schèra, v. a. 4. Tilldela,
apanage: se föreg.

APART, -ärrt, adv. Afsides, för sig sjelft,
särskilt.

APARTEMANG,––––––ånng,n. 3. o. 5. Aflrädeshus.

APATI, —ti, f. 3. Brist på känsla och begär:
själsdvala, känslolöshet, liknöjdhet. [—- thie.]

APEL, m. 2. pl. aplar, ell. APELTRÄD, n. 5.
Vikit äpleträd — Sä. A pel sko g, A-trä.

APELGRÅ, n. 2. (om hästar) Grå, med ljusare
fläckar af ett äples storlek.

APELKASTAD, a. 2. (om hästar) Som har
Gäckar, ljusare än hufvudfhrgcn och stora som
ett äple.

APELL. APELLERA, se Appell, Appellera.

APELSIN, –in, m. 3. Den mörkgula,
runda, söta frukten af apelsinträdet.

APELSINTRÄD, n. 5. Trädslag af familjen
Pclarblommiga, som växer i de södra länderna,
och hvars frukt kallas apelsin.

APERI, –ri, n. 3. (pop.) Se Apspel.

APIG, a. 2. (pop.) Fallen för att apa eller.

APINIA, åpinja, f. 4. (pop.) Se Apa,
Markatta.

APKATT, m. o. f. 4. Ett apslägte, som har
apfötter, likt en Maki (Lemur), men liknar för
öfrigt en katt, och är en af de lifligaste bland
alla apor.

APKÄRLEK, m. 2. Dåraktig, oförståndig,
apaktig kärlek.

APODIKTISK, –dick-, a. 2. (log.) Säges
om satser, som äro fullkomligt klara och
öfverty-gande.

APOKALYPSEN, apåkaly’ppsn, f. 3. sing. def.
Johaunis uppenbarelse.

APOKALYPTISK, a. 2. (fig.) Dunkel, mörk,
hemlighetsfull. [- - cal - -.]

APOKRYFISK, a. 2. Benämning på vissa
böcker i bibeln, dem man ej tillerkänner
gudomligt ursprung, emedan de tros vara understuckna.
Motsats: Kanonisk. [– cryphisk.]

APOLOGI, apålåji, f. 3. Försvarsskrift,
försvarstal. [–-gie.]

APOLOGIST, apålåjlsst, m. 3. Lärare i en
apologistskola eller uti räkneklasscn i en
lärdoms-skola.

APOLOGISTKLASS, apålåjisstklass, m. 3. Klass
i en lärdomsskola, der undervisning lemnas i räkna,
skrifva och sådana ämnen, som behöfvas för det
allmänna praktiska och affärslifvet. Räkneklass.

APOLOGISTSKOLA, –-jissl–, f. 4. Skola,
der undervisning meddelas förnämligast i räkna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free