Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Apoplektisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A PO
skrifva och sådana ämnen, som behöfvas för det
allmänna praktiska och affärslifvet. Räkneskola.
APOPLEKTISK, a. 2. (läk.) 4) Slagartad. —
2) Fallen för slag. [—— plect —
APOPLEXI, apåpläcksl, f. 3. Slagfluss.
APOSTASI. apåstasl, f. 3. Affall, isynnerhet
ifrån en religionslära. [-sie.]
APOST AT, apåståt, m. 3. Afialling. Brukas
isynnerhet för affall i religionen.
APOSTEL, apå’sstl, m. 2. pl. apostlar. 4)
Benämning på de tolf Christi lärjungar, som han
utsåg att predika hans lära bland folken. — 2)
(fig.) a) (i allmänhet) Nitisk tolk och utbredare af
kristna religionen. — b) Nitisk anhängare af en
politisk, filosofisk o. s. v. lära, som med all ifver
söker fortplanta densamma. — Ss. A post
la-kall, -embete.
APOSTEM, apåstä’m, m. 3. (läk.) Böld.
A POSTERIORI. (fil.; latinskt ord) Af
erfarenheten. Sluta, bevisa, argumentera a p.
Motsats: A priori.
APOSTERIORISK, a. 2. (fil.) Grundad på
erfarenhet. Motsats: Apriorisk.
APOSTILL, apåslill, m. 3. 4) Anmärkning i
brädden af en skrift. — 2) Förord i kanten af
eller under en ansökning. — 3) Se Poslskript.
APOSTLAGERNINGARNE, f. 2. pl.
Benämning på en bok i Nya Testamentet, som handlar
om apostlarnes resor och bemödanden för kristna
lärans utbredande.
APOSTLAHÄST, m. 2. (skämtv.) Färdas med
a-arna, Tärdas som apostlarna, d. v. s. till fots.
APOSTOLISK, a. 2. 4) Som bekändes eller
predikades af apostlarna. Den a-a tron. — 2)
En apostel tillhörig, värdig eller lik; med
apostlarnes iära Öfverensstämmande. A. värdighet,
myndighet, min. A-t efterdöme. — 3) Påfiig.
APOSTROF, apåstråf, m. 3. 4) (gram.)
Tecken, som antyder en utesluten vokal (’), t. ex.:
han sad’ i st. f. sade; eller för att beteckna
obestämd genitiv af ett ord, som i nominaliv
slutas på s, x eller i, t. ex.: en prins’ hof; eller
ock för att utmärka, att elt ord blifvit
sammandraget, t. ex.: Re’n, Se’n, i st. f. Redan, Sedan.
— 2) Talfigur, hvarigenom en frånvarande
tilltalas, liksom vore han närvarande, eller talet ställes
till liflösa, känslolösa ting, liksom hade de lif och
känsla. — 3) (fig.) Häftigt’utfall, [–slrophe.]
APOSTROFERA.apåstråfèra, v. a. 4. 4) Sätta
apostrof (jfr. föreg. 4) efter eller inuti ett ord. — 2) Ställa
sitt tal till en frånvarande person, liksom vore han
närvarande, eller till ett lifiöst, känslolöst ting, liksom
hade det lif och känsla. — 3) (fig.) Häftigt utfara mot
någon. — Apostroferande, n. 4. [—stroph–.]
APOSTROFERING, f. 2. 4) Handlingen, då
inan apostroferar. — 2) Innehållet af ett tal, som
ställes till en frånvarande person eller ett lifiöst,
känslolöst ting. Jfr. Apostrofera, 2. — 3) (fig.)
Stickord, speord. f- - stroph - -.]
APOTEK, –ték, n. 5. Ställe, der alla slags
läkemedel beredas och försäljas. [Apothek.]
Anm. Uttalas vanligen som Applék.
APOTEKARE, m. 5. Person, som förstår och
utöhar konsten att tillreda läkemedel, samt
försäljer dem. — Ss. Apotekar-examen, -taxa,
-vetenskap, [–thek—.]
Anm. Uttalas vanligen som Applékare.
APOTEK AREKEMI, f. 3. Den del af kemien,
som är nödig för en apotekare att känna, i
veten-skapsspraket kallad: Farmakokemi.
APOTEK ARGOSSE, m. 2. pl. — gossar.
Lärling i ett apotek.
APP 83
APOTEK ARKONST, f. 3t Konsten alt tillreda
läkemedel. Äfv. Farmaceutik.
APOTEKERSKA, f. 4. En apotekares fru
eller enka.
APOTEKSGLAS, –tèks-, n. 5. Glas,
hvar-uti vissa flytande läkemedel afmälas.
APOTEKSVIGT, - - tèks -, f. 3. Egen slags
vigt, hvarmed läkemedel vägas.
APOTEKSÖRT, — tèks f. 3. Ört, som
användes på apoteken såsom ingrediens vid
läkemedels beredning, eller hvars rötter, blad, frön m. m.
begagnas, utan tillsats, som läkemedel.
APOTEOS,apåteå’s,f.3. Förgudning. [Apotheos.]
APPARAT, –åt, m. 3. Samling af redskap,
verktyg, som äro nödiga för något visst ändamål.
Brukas isynnerhet om tillbehöret för fysiska,
kirurgiska eller kemiska experimenter. En
kirur-gisk, kemisk a. En (askspelares a. A. för en
elektricitet smaskin. I figurlig mening säges
äfven stundom: Lärdomsapparat, i fråga om skrifter,
för hvilkas utarbetande många lärda eller
vetenskapliga arbeten blifvit rådfrågade.
APPARELJ, –ä llj, m. 3. Samtliga tillbehör
for en konst, ett yrke. [—— reil.]
APPARELL, - - ä’ll, m. 3. (fortif.) Uppfart till
vallgången.
APPARENS, –ä’nns, f. 3. Yttre sken,
sannolikhet, liklighet, vån. [–rence.]
APPELL, apä’ll, m. 3. 4) (gam. lagst.)
Vädjande från underdomstol till högre rätt. Vad. —
2) (militärt.) Krigsfolks sammankallande genom
signal med trumpet eller trumma. Blåsa, slå a.
— 3) Upprop af person. — 4) (i vissa spel) Ny
insats. — 5) (jäg.) Rop, hvarigenom man
sammankallar hundarna.
APPELLANT,’ apälla’nnt, m. 3. (gam. lagst.)
En vädjande.
A PPELL ATION, apällattschön, f. 3. Se Appell, 1.
APPELLATIONSDOMSTOL, apällattschöns—,
m. 2. Högre domstol, till hvilken man kan vädja.
APPELLATIF, apällativ, a. 2. (gram.)
Benämning på dc nomina, som beteckna flera
föremål af samma slag, t. ex.: konung, stad, sjö (till
skilnad ifrån nomina propria, som utmärka en
enskilt person eller sak ifrån andra af samma slag).
— S. n. 3. Så beskaffadt nomen eller sakord. —
Kan lämpligast återgifvas med ordet Benämning,
hvaremot för nomen proprium Namn är det
egentliga. f–iv.]
APPELLERA, apällèra, v. n. 4. 4) (gam.
lagst.) Vädja. — 2) Göra ny insats i spel. —
Appellerande, n. 4. o. Appellering, f. 2.
APPENDIX. apä’nndicks, n. 5. (latin) Bihang.
APPERTINENTIER, se Adpcrtinenlier.
APPETIT, –it, m. 3. 4) Matlust. Hafva
a., god a. Åta med a. Gifva, fä a. Ska/fa
sig a. Väcka, reta a-en. — 2) (fig.) Lystnad
efter något. [Aptit.]
Anm. Uttalas vanligen Applil, men kan icke så
skrifvas, utom i vårdslös samlalsslil.
APPETITLIG, a. 2. 4) a) Som retar
matlusten. Se, hvilka a-a meloner! — b)
Välsmakande, välsmaklig, läcker. Der vankades en
ganska a. rätt. — 2) (fig.) a) Som retar begären
eller väcker intresse: retande, lockande. —. b)
Som ger njutning: njulningsfull, ljuf, behaglig.
Dessa nöjen äro ganska a-a. En a. lektur.
[Aplitlig.]
APPLICERA, v. a. 4. 4) Pålägga, påsätta,
tillsätta, anbringa, inpassa; använda. A. elt
förband, elt lavemang. — 2) Tillämpa. A. en
lagparagraf på elt brottmål. Han a-dc delta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
