Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Aristotelisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARM
ARI
med Herrisk och i sammansättningar med
Herre-, t. ex. herriska syften, herrevanor, o. s. v.
[— cratisk. ■
ARISTOTELISK, a. 2.(fil.) Öfvercnsstämmande
med Arisloteles’ lära.
ARITMETIK,––––-tik, f. 3. i) Räknekonst.
— 2) Räknebok. [Arith - -.]
ARITMETISK, a. 2. Räknekonsten tillhörig.
Med a. noggrannhet. [Arith - -.)
ARK, n. 5. 4) Stort fyrkantigt pappersblad,
sådant det kommer ifrån pappersbruket, större
eller mindre, allt efter pappersformarnes olika
storlek, vanligtvis hopviket i två lika stora delar.
Ett a. skrifpapper, tryckpapper. Brukas äfv.
om pergament och velin. — 2) Helt sådant
tryck-pappersblad, tryckt och hopviket i flera eller färre
delar, allt efter formatet af den bok, dit del hörer.
Hela skriften utgör 8 a. och 64 sidor, är
således i oklav.
ARK, m. 2. (bibi.) Noaks a., det slags fartyg,
som Noak, på Guds befallning, lät bygga, för att
rädda sig och de sina undan syndafloden; (fig. o.
ordspråksvis) ett hus, der allehanda slags folk bor.
Förbundets a., ett slags kista, gjord på Guds
befallning. och hvaruti lagens taflor förvarades.
ARKAD, -åd, m. 3. (byggn.k.) 1) Bågöppning,
t. ex. på en hvälfd port, på ett hvälfdt fönster
eller en hvälfd gång: Hvalfbåge. — 2) Hvälfd gång
emellan pelare. Hvalfgång. [Arcad.]
ARKAISM, –Issm, m. 3. Föråldrad form,
ord eller talesätt. [Arch - -.]
ARKAISTISK, a. 2. Fornåldrig. föråldrad.
[Arch––.]
ARKEBÜSADVATTEN,––––––––sådvåtln, n. 5.
Ett slags läkevatten för sårnader.
ARKEBUSERA, v. a. 4. (i militärspråkel)
Ihjelskjuta, såsom straff. — Arkebuserande,
n. 4. o. Arkebuscring, f. 2.
ARKEOLOG, - - ålåfg, m. 3. Fornkunnig.
[Arch–––.]
ARKEOLOGI, –ålåjl, f. 3. Fornkunskap,
fomforskning. [Arch –––.)
ARKIATER, - - åtr, m. 2. pl. — alrar.
Förste läkare, öfverläkare. [Arch–-.]
ARKIPELAG,––––––åg, m. 3. (geogr.)
Hafs-ry md med en stor mängd öar. Grekiska,
Mexi-canska a-en. Öhaf. [Arch–––-.]
ARKITEKT, - -täckt, m. 3. 1) Byggmästare,
som studerat byggnadskonsten i hela dess vidd
och uppför byggnader af större betydenhet. A-en
ar artist, byggmästaren ofla bloll handtverkare.
— 2i Tjensteman, hvars åliggande det är alt hafva
tillsyn öfver offentliga byggnader, m. m. Man
faar sålunda Stadsarkitekt, Sloltsarkilekt, m. fl.
[ Architect.J
ARKITEKTONISK, — täcktö-, a.2. Som
haraf-seende på eller tillhör byggnadskonsten. [Archilecl–.]
ARKITEKTUR, –täcktür, f. 3. i)
Byggnadskonst. — 2) Byggnadssätt. Delta hus har en
tzacker a. [Architectur.]
ARKITRAV, –åv, m. 3. (byggn.k.) Understa
delen af det horisontella bjelklaget uppöfver en
pelarrad. Underbjelke, Bindbjelke. [Architraf.]
ARKIV, -i’v, n. 3. o. 5. 4) Samling af
böcker, urkunder och handlingar, som tillhöra det
allmänna och röra antingen hela riket, eller ett
visst embetsverk, eller enskilta mål. — 2)
Byggnad eller rum, der de förvaras. — 3) Embetsverk,
som vårdar dem. [Archif.]
ARKIVARIE, –vå–, m. 3. Embetsman, som
ttar vård och tillsyn Öfver ett arkiv. [Archi–.]
ARKLI, - Ii’, n. 3. o. 5. 4) (på fästningar)
ARM 89
»
Förvaringsrum för ammunition, kulor och krut. —
2) (på örlogsfartyg) Rustkammaren eller
förvaringsrummet för blanka vapen, m. m., vanligtvis
akter-sta delen af understa batteriet. — Ss.
A-be-tjent, -dräng, -mästare, m. fl.
ARKO eller ARKOMESSING, m. 2. sing. Oren
mcssing, äfv. Styckmessing kallad.
ARKTALS, ARKVIS, adv. Ark efter ark;
beräknadt efier ark; efter visst antal af ark.
Lägga, skrifva, betala a.
ARKTISK, a. 2. (geogr.) Säges om de norra
polartrakterna. Nordpolarisk.
ARLA, adv. o. a. oböjl. (gam.) Tidigt eller
tidig på morgonen. Motstycke till Serla. A. regn,
morgonregn.
ARLEKIN, årlekinn, m. 3. 4) Personage i
den fordna italienska komedien, betjent åt
Pantalon, klädd i jacka och trångt åtsittande benkläder,
båda sammanflickade af spetsruliga, olikfärgade
tyglappar, en svart mask för ansiglet, en spetsig
fillmössa på hufvudet och elt klappträ i handen;
slug, illistig och putslustig. Ar nu förvist till
farsen på lägre teatrar. — 2) (fig.) Gyckelmakare,
putsmakare, narr, putslustig person. — Ss.
A-s-drägt, -sroll, -puts, -sslreck, -sskämt.
[Harlekin, Arlequin.]
ARLEKINSSVÄRD, årlekinnssvä’rd, n. 5. Det
klappträ, arlekin på teatern bär i handen.
ARM, m. 2. 4) Den del af menniskokroppcn,
som utgår ifrån skuldran och ändar med handen.
Högra, venslra a-en. Lyfta, utsträcka, böja
a-en. Bära a-en i band. Bjuda någon a-en.
Med en korg på a-en. Lägga a-arna på
bordel, i kors. Gå och slänga med a-arna. Bära
ett barn på a-en. Taga elt barn i a-arna.
Hålla någonting på rak a. Kasta sig i ens
a-ar. Han dog i mina a-ar. Elt barn, som
räcker a-arna mot fadern. Gå med hängande
a-ar. Falla någon vid a-en. Taga nggon i
a-en. Hålla, falla, laga någon under a-en.
Gå a. i a. (Fig.) Gå a. i a. med, stå på
förtrolig fot med. Taga, gripa, hålla under
a-ar-na, understödja, tijelpa. Bära på sina a-ar,
fira, fjäsa för. Emoltaga med öppna a-ar,
emottaga med alla tecken till vänskap. Sälla
a-arna i sidan, vara stursk. Hafva a-arna
fria, kunna handla fritt och obehindradt. Hafva
långa a-ar, vara mäktig. Lägga a-arna i kors,
göra ingenting, lättjas, slå dank; låta allting gå,
hur det vill. Kröka på a-en, vara böjd för
dryckenskap. Slå a-ar och ben af någon, gifva
någon ryggen full af stryk. Kasta sig i a-arna
på någon, anropa ens beskydd. Kasta sig med
vidöppna a-ar i, utan eflcrtanka företaga eller
öfverlemna sig ål. — 2) (i utsträckt mening)
Arbets- eller vapenför person. Hafva många
a-ar Ull sin Ijenst. Åkerbruket behöfver
många a-ar. Tusen a-ar väpnade sig till hans
försvar. (Fig.) Verldsliga a-en, den verldsliga
maklen. Rättvisans a., den lagskipande makten.
— 3) (fig.) a) Del af åtskilliga verktyg,
busge-rådssaker o. d., som liknar en arm. A. på en
ljuskrona, på en lyklpåle, elt kors, en länstol,
en skylt, ett ankar, en vågbalans. — b} Gren
af en flod. — c) Del af hafvet, som liegcr emellan
två närbelägna länder. En arm af hafvet skiljer
Italien ifrån Sicilien. — Ss. A-hud,
-muskel, -nerv, -pulsåder, -smycke, -åder.
ARM, a. 2. 4) I hög grad fattig. — 2)
Beklagansvärd, olycklig. Det a-a folket’ Den a-e.
mannen! han har lidit myckel. Jag a-e
syndare! Den a-a stackaren! — 3) Eländig, svag,
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
