Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Armada ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DO
ARM
ARM
dum, oduglig. Hvad vill du göra, din a-a
kruka, om jag tar dig i kragen? Du duger
till ingenting, ditt a-a kräk. Milt a-a nöl, sä
dum jag var! — 4) (pop.) Icke veta silt a-aste
råd, vara alldeles rådlös.
ARMADA, -ma-, f. 1. (spanskt ord) Stor
krigs-fiotta.
ARMADILL, arrmadi’ll, m. 3. Se Bålla.
ARMATUR, –ür, f. 3. 4) Utrustning, i
afseende på vapen. — 2) (fys.) Jernstycken, som äro
fästade vid en magnet, för att öka dess kraft.
ARMBAND, n. 5. 4) Smycke i form af band,
som bäres uppom handleden. — 2) (handtv.) Läder,
som lägges om armen vid förgyllning af metaller.
ARMBINDEL, m. 2. pl. — bindlar. 1) (kir.)
a) Bindel, hvari en skadad arm uppbärcs. — b)
Förband på ett annsår. — 2) Bindel, som i
egenskap af utmärkelsetccken bäres om armen. —
Syn. Armkläde.
ARMBORST eller ARMBOST, m. 2. Stor,
fordom bruklig pilbåge, med stock, handslag, sigte
och tryckpinne, samt bjullås eller trissa, hvarmed
han uppspändes. — Ss. A-skylt.
Anm. Ordet heter ursprungligen Arborst, af Ur
ell. arf. pil, och bersa, kasta.
ARMBROTT, n. 5. Kroppsskada, bestående
deruti, att armpipan blifvit antingen till en del
eller helt och hållet afbruten.
ARMBAGA SIG, v. r. 4. A. sig fram, ut,
in, medelst tillhjelp af armbågstötar skaffa sig
rum att komma fram, ut, in. — 2) (fig.) Genom
ingrepp i andras rättigheter på ett oblygt och
oförsynt sätt bereda sig lycka och framgång.
ARMBÅGE, m. 2. pl. — bågar. Yttre delen
af armleden, så kallad, emedan den, då armen böjes,
bildar en båge. Slöta med a-n. Stödja sig på
a-n. — Ss. Armbågmuskel, -nerv, -slöt.
ARMBAGSKENA,’ f. 4. Skona på en
vapenrustning, som betäcker armbågen.
ARMDYNA, f. i. Dyna att hvila armen på.
ARMÉ, m. 3. Krigshär. [Armée.]
ARMÉKORPS, -èkå’r, m. 3. Af en
kommenderande general anförd afdelning af en armé.
[Arméecorps.]
Anm. Se Korps.
ARMERA, -v. a. 4. 4) Beväpna, bevära. A.
örlogsflollan. — 2) (fys.) Förse en magnet med
vidfästade jernstycken, som öka dess styrka. En
a-d magnet. — Armerande, n. 4.
ARMERING, f. 2. 4) Beväpnande, beväjande.
— 2) Samteliga vapen och beväringspersedlar, som
tillhöra t. ex. ett fartyg, en flotta, o. s. v. — 3)
(fys.) a) En magnets stärkande genom vidfästade
jernstycken. — b) Sjelfva dessa jernstycken.
ARMFIL, m. 2. Se Beslölfil.
ARMFODER, n. 5. Foder i ärmarna på ett
klädesplagg.
ARMFOTINGAR, pl. 2. (nat. hist.)
Benämning på en Ordning af blötdjuren, skild ifrån de
öfriga derigenom, att de dithörande djuren hafva
två mjuka fransade armar vid munnen, den de
kunna utsträcka.
ARMGRENIG, a. 2. (bot.) Kallas en stam,
som har motsatta grenar, ställda parvis lika högt
emot hvarandra, dock så, att det Öfre paret alltid
sitter korsvis emot det undre.
ARMHANDSKE, m. 2. pl. — handskar. Se
Långhandske.
ÄRMHARNESK, n. 5. Rustning, som
betäcker armen.
ARMHÅL, n. 5. Den öppning på ett
klädesplagg, hvarigenom armen införes i ärmen.
ARMHÅLA, f. 4. Stället vid inre vinkeln af
axelleden nedan under axeln, emellan armen och
sidan af kroppen.
ARMHÄLK, m. 2. 4) Lösärm till
fruntimmers-klädningar. — 2) Lösärm, som nyttjas af
handt-verkare m. fl., för att bevara ärmarna på sina
kläder för nötning.
ARMKLÄDE, n. 4. Se Armbindel.
ARMKLÄNGE, n. 4. Klänge på vissa växter
(såsom vinrankor, murgrön, m. fl.), hvarmed de
fast hålla sig vid träd, vägg, påle, o. d.
ARM KNAPP, se Ärmknapp.
ARMKRAFT, f. 3. Den del af kroppskraften,
som uteslutande tillhörer armarna. Han
brukade blott a-en dertill.
ARMKUDDE, m. 2. pl. — kuddar. Kudde
att hvila armen på.
ARMLED, m. 3. Leden vid midten af armen,
som skiljer öfvcrarmen ifrån framarmen, bildande
å yttre sidan Armbågen, å den inre Armvecket.
ARMLINNING, m. 2... Linning på nedre
kanten af en ärm. Rättare Ärmlinning.
ARMLÄDER, n. S. Läderstycke, hvarmed
vissa handtverkare betacka armen till skydd
under deras arbete.
ARMOD, n. 5. sing. Tryckande fattigdom, nöd.
ARMPIPA. f. 4. Det ihåliga, rörlika ben, som
ger fasthet och stadga åt armen. Öfre a-n går
ifrån axellcden till armleden och bildar öfverarmen.
Stora och lilla a-an, två smala ben, som löpa
jcmte hvarandra, äro förenade af en scnaktig
hinnå, och tillhöra framarmen.
ARMPLAGG, n. 5. Öfverplagg med ärmar.
Rättast Ärmplagg.
ARMPOLYP, m. 3. 4) (kir.) Köttväxt, som
satt sig vid armhålan. — 2) (nat. hist.) Ett slägte
af Blomkorallerna.
ARMRING, m. 2. Ring af metall, som fordom
brukades till armsmycke, hvilken sed ännu
återfinnes hos vissa vilda folkslag.
ARMRÖRELSE, f. 3. 1) Rörelse med armen.
— 2) Benämning på vissa gymnastiska rörelser
med armen.
ARMSKENA, f. 4. Skena, tillhörande en
vapenrustning,, och som beläckte armen.
ARMSLÄNG, a. 2. Af en alns längd.
ARMSPANN, n. 5. Ett par armband.
ARMSPJELL, n. 5. En smal remsa, som
insys Öfver axeln, på skjortor, lintyg o. d.
ARMSPÄNNE, n. 4. Spänne, hvarmedelsl
ärmen på ett plagg hopfästes nere vid handleden.
ARMSTAKE, m. 2. pl. — slakar. Stor
ljusstake med armar.
ARMSTARK, a. 2. Som har mycken styrka
i armarna.
ARMSTJOCK, a. 2. Tjock som armen.
ARMSTOL, m. 2. Stol med armar, länstol.
ARMSTYCKE, n. 4. Stycke af en rustning
eller ett plagg, som tillhör armen.
ARMSTYF. a. 2. Se Armstark.
ARMSTYRKA, f. 4. sing. Styrka i armarna.
Han har mycken a.
Anm. Armkrafl brukas såsom motsats till
krafterna i de öfriga kroppens delar; Armstyrka,
för all beteckna graden af en persons kraft i
armarna, jemförelsevis med andra menniskor.
Jfr. Armkraft.
ARMSTÖD, n. S. Stöd för armen.
ARMSVAG, a. 2. Svag i armarna.
ARMSVETT, m. 2. sing. Svett, som utgår ur
armhålan.
ARMT, adv. På ganska fattigt sätt, uselt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
