Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Armtag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A KM
ART
91
ARMTAG, n. 6. Tag med armarna.
ARMVECK, n. 3. Den inre vinkeln vid
axel-leden, emellan bålen och öfverarmen.
ARMVINGADE, pl. (nat. hist.) Fjerde flocken
af Däggdjurens klass.
AROM, arå’m, m. 3. Flygtigl, kryddaktigt
luktande, från djur-, växt- och mineralkroppar
utgående ämne, i växterna som oftast nära
för-enadt med elheriska oljor; luktämnet i blommor
och kryddväxter.
AROMATISK, a. 2. Som innehåller arom (se
föreg.), utmärker sig genom en stark och behaglig
lukt. Kryddaktig, Kryddlik. A-t ämne. A. lukt.
A. ört. växt. — Syn. Se, Välluktande.
AROMATISKT, adv. Lukta a., hafva en
stark och behaglig lukt.
ARPEGGIO, arrpä’ddschiå, adv. o. s. n. oböjl.
(i musik; Utmärker det spelsätt, då ackordernas
toner ej anslås på samma gång, utan hastigt efter
hvarandra, nedifrån.
ARRACK, se Arack.
ARRANGERA, aranngschéra, v. a. 4.
Anordna, tillställa, ombestyra. — Arrangerande, n. 4.
ARRANGEMENT, aranngschemång, n. 3.
Anordning; hvad sorn blifvit anordnadt.
Anm. Man börjar äfven skrifva Arrangemang.
ARRANGERING, aranngschèring, f. 2. 4)
Handlingen, då man arrangerar. — 2) Hvad som
blifvit arrangcradi: anordning, tillställning. Denna
a. är icke lyckad.
ARRENDATOR, aränndålå’rr, m. 3. Person,
som genom kontrakt på viss tid och under vissa
vilkor, samt emot bestämd afgift fått sig af
ägaren öfverlåten nylijandcrätten till fast egendom,
eller fiskvatten, ladugård o. s. v. Förpaklare.
ARRENDATORSKÄ, f. 4. 4) Hustru åt en
arrendator. — 2) Qvinna, som sjelf arrenderar.
Förpakterska.
ARRENDE, arä’nnde, n. 4. 4) Det
rättsförhållande, då en egendomsägare genom kontrakt på
viss lid och under vissa vilkor, samt emot
bestämd afgift, öfverlåtit till annan person
nyttjan-derätten till någon sin egendom (jord, fiskevatten,
ladugård, o. s. v.). — Syn. Förpaklning. Lemna
på a. A. af en kungsgård. Taga på a. Hafva
på, under a. — 2) Hvad arrendator genom
kontrakt utfäst sig att erlägga för egendomens
nyttjande, vare sig i penningar eller in natura. Ett
högt a. Han ger så mycket i a. om året för
hemmanet. Betala, leverera sill a. — Ss.
A-afgift, -boskap, -gifvare, -gods,
-hemman, -kontrakt, -penningar,
-spannmål, -summa, -tagare, -lid, -vilkor.
ARRENDERA, v. a. 4. Genom kontrakt på
viss lid och under vissa vilkor, samt emot bestämd
. afgift, innehafva nyttjanderätlen till egendom (jord,
fiskevatten, ladugård, o. s. v.). Förpakta. Brukas
ej om gård i stad, utom då betydligare jordvidd
medföljer. — Arrenderande, n. 4. o.
Ar-ren der ing, f. 2.
ARREST, arä’sst. m. 3. 4) Fängelse, häkte.
Sätta, sitta, gå i a. — 2) Fängelsestraff. Döma
Ull a. Förkunna någon a. Lindrig, sträng,
srår a. Mörk a., fängelse i mörkt rum. A. på
sina rum. — Ss. A-by ggn ing. -rum.
ARRESTANT, ar&sstånnt, m. 3. Person, som
sitter i fängelse. Fånge (dock ej krigsfånge).
ARRESTANTRULLA, arässtånntrulla, f. 4.
Förteckning på arrestanterna i ett fängelse.
ARRESTERA, v. a. 4. Fängsla, häkta. A.
någon på blolla misstankar. Sitta a-d. —
Arresterande, n. 4. o. Arrestering, f. 2.
ARRESTER1NGSORDER, arässtèrlngs-årdr,
m. 5. Af embelsmyndighet utfärdad befallning
om någons fängslande. [Arresteringsordre.]
ARRIERGÄRDE, ariä rgårde, n. 4. Eflerlrupp.
[Arrièregarde.]
ARKIVERA, v. n. 4. Ankomma, anlända.
ARROGANS, arogånns, f. 3. Trotsighet,
spotskhet.
ARROGANT, arogånnt. a. 4. Trotsig, spotsk.
ARRONDERA, arångdèra, v. a. 1. 4)
Runda, afrunda. (Fig.) A. en period, afrunda, d. v. s.
gifva en period välljud för örat. — 2) (mål.) Gifva
figurerna naturlig rundning och fyllighet. — 3)
(ridk.) Dressera hästen till alla rörelser i rundel.
— A- sig, v. r. (pol.) Utvidga sitt område så,
alt det bildar en fast, sammanhängande, afrundad
massa af länder.
ARROWMJÖL, ärråmjöl, n. 3. Fint,
välsmakande, stärkande och lättsmält mjöl af vissa
amerikanska och österländska rölter.
ARS, m. 2. sing. Bakände på mcnniskor.
Brukas endast i sina sammansättningar och i det
lägsta språket (med undantag af Arsprygel, se
ne-danföre), l. ex.: A-hål, A-klinkor, m. fl.
ARSENAL, arrsenål, m. 3. 4) Förvaringsställo
för vapen och ammunition. Tyghus. — 2)
(särskilt i Sverige) Förvaringsställe för fanor,
rustningar och vapen af alla slag, hvilka antingen
tagits ifrån rikets fiender och förvaras som
segertecken, eller tillhört ryktbara personer.
ARSENIK, arrsenik, m. 3. sing. Giflig metall,
i brottet ljust blygrå, kristallinisk och glänsande,
skör och lätt att pulverisera, samt gifvande från sig,
innan den smältes, en hvitlökshkt luktande, giftig
rök. Hvil a. (rättgift, mercurium), arscnikmetali
i förening med syre. — Ss. A-artad, -malm,
m. fl.
ARSEN1KALISK, a. 2. (kem.) Som håller
arsenik.
ARSENIKBLOMMA, f. 4. (mineral.) Arsenik,
förenad med syre, och anskjuten lik blommor.
ARSEMKBUNDEN, arrsenik–, a. 2. (kem.)
Förenad med arsenik.
ARSENTKHALTIG, arrsenik–, a. 2. (kem.)
Som håller arsenik.
ARSEMKKIS. arrsenfktjfs, m. 3. (mineral.)
Förening af arsenik med jern, oftast tillsamman
med koboltmalm. Får namn af Blekkis, då den
tillika håller svafvel. Kallas äfven Misspickel,
Hvitkis.
ARSPRYGEL, årrspry’gl, n. 3. Straff för
krigsfolk, bestående i slag af hasselkäppar på
förbrytarens bakända.
ART, m. 3. 4) Afdelning af ett slägte,
innefattande alla de enskilta väsenden eller ting, som
genom vissa gemensamma kännemärken skilja sig
ifrån alla andra till samma slägte hörande. Elgen,
renen och rådjuret utgöra arter af
hjorlsläg-let. (Fig.) A-en sitter i honom, han brås på
slägten. — 2) Beskaffenhet, egenskap, nalur. Del
är valinets a. alt öfveialll sälla sig i
jemn-höjd. Det har den a-en med sig. Han är af
den a-en, att han aldrig vill göra något. —
3) Sätt, vis, sed, bruk. Ätt krusa och bocka, det
är icke hans a. Han går alltid med händerna
i fickorna; del är så hans a. — 4) Drift,
fram-färd, framgång. Han har ingen a. uli sig, del
är ingen a. med honom. Det har ingen a. för
honom, han har ingen drift; afv. det vill ej lyckas
för honorm Det har ingen a. med sig, det
duger icke, har ingen framgång. — §5. Ar t
benämn in g, -namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
