Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Artad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
ART
ART
ARTAD, a. 2. (egentl. part, af Arla sig)
Beskaffad till natur, lynne och egenskaper. Hur är
gossen, häslen, malmen a.? Väl a., illa a.
Brukas synnerligast i sammansättningar, för att
utmärka en viss beskaffenhet, såsom Välartad,
Elakartad, Illaartad. Likartad, Mångartad,
Skrå-artad, m. fl., som alla ses på sina ställen.
ARTAS, v. d. 4. A. på, likna till art och
natur. Han a. på sin far. — Syn. Se Brås.
/ARTA SIG, v. r. 4. Antaga viss art, natur,
beskaffenhet; likna sig till. A. sig väl ell. blott
a. sig, blifva välartad; äfv. lyckas, slå väl ut.
A. sig illa. Vädret a-ar sig lill regn. Del
synes a. sig lill krig.
ARTER, arrta r, m. 3. (anat.) Pulsåder.
ARTESISK, a. 2. A. brunn, lillvägabragt
på ansenligt djup genom borrning.
ARTFÖRÄNDRING, f. 2. Se Afarl.
ART1F1CIEL,–––––-siä’l, a. 2. Med konst
gjord, tillvägabragt. Konstgjord. Motsatsen:
Naturlig. A-lla blommor, länder, ängar.
ARTIG, a. 2. 4) Som genom umgängesvett
och uppmärksamhet emot andra vet att göra sig
behaglig. En a. man. Vara mycket a. emot
frunlimmcr. — Syn. Höflig, Uppmärksam,
Be-lefvad, Som har verld. — 2) Som röjer
umgängesvett och uppmärksamhet emot andra. Ell a-l
väsende. Tala i en a. ton. Han emollog oss
på ell ganska a-l sätt. — 3) Täck, behaglig,
intagande, roande. Del är ell titel alliför a-l
barn. Jag har fått en lilen räll a. gåfva. En
a. roman, berättelse, historia. — 4) Sinnrik,
qvick. En a. uppfinning. Eli a-l påfund,
påhitt. Små a-a konster. Spela någon ett a-l
sprall. — 5) God, förträfflig. Penningar äro
alltid a-a alt hafva. Friheten är en a. sak.
— 6) Temmeligen god, försvarlig, icke dålig.
Han har a-a kunskaper. Han har en rätt a.
stil. — 7) (iron.) a) Oskicklig, sedeslös,
obcsked-lig. Du är mig just en a. pojke! — b) Dålig.
Han är just i ell a-t tillstånd. — c) Underlig,
besynnerlig, löjlig. Hvilken a. figur Rochus
Pumpemickcl är! Minsann, en a. fråga! Just
ell a-l prat!
ARTIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
artig; artigt sätt, skick, uppförande. Jfr. Årlig,
4. o. 2. Visa någon en förekommande a. Han
emollog oss med mycken a. A. emot
fruntimmer. — Syn. Hötlighet, Belefvenhet, Lefnadsvett,
Vett, Verld. — 2) Handling eller yttrande, som
röjer önskan att visa sig artig. Brukas i denna
mening oftast i pluralis. Göra, säga, visa
någon en a. Han gjorde mig en stor a., då han
gaf mig della minne af sig. Han sade henne
i hvarje ögonblick tusen a-er. Denna a.
tycktes behaga henne. — Syn. HöHighetsbevis,
Uppmärksamhet.
ARTIGT, adv. 4) På ett artigt sätt, vis; med
artighet. Jfr. Artig. Tilltala någon myckel a.
Så a. af honom! Detta är ganska a. arbeladl,
uttänkt, uppfunnet. (Iron.) Ni är just a.
till-ty gad! — T) Mycket. / år har han fält
ganska a. med säd.
ARTIKEL, arrlfckl, m. 2. pl. — liklar. 4)
En särskilt, för sig afsluten, mindre del, afdelning
af: a) bok, skrift, tidskrift, tidning, t. ex.:
Skrifva en a. i en ordbok. Hans skrift är afdelad
i Ho a-ar. Den tidningen har vanligtvis goda
a-ar. — Syn. Stycke, Uppsats. — b) af
räkningar (vanligare: Post); — c) af kontrakter (Vilkor),
t. ex.: En a. i äktenskapskontrakM. innehöll,
att ... .; — d) af fredsfördrag, handelsfördrag.
o. s. v., t. ex.: Några a-ar i fördraget voro
ganska tryckande; jfr. Fredsårlikel; — e) af
kristna trosläran, t. ex.: läran om försoningen
är en af den kristna troslärans vigtigaste
a-ar. Trons Artiklar är benämningen på det
apostoliska Symbolum eller den Apostoliska
Trosbekännelsen, innehållande en kort sammanfattning
af kristendomens hufvudläror, och affattad i tre
afdelningar: första, andra och tredje artikeln.
Ordet ingår för öfrigt under sistnämda bem. i
några sammansättningar, tillhörande teologien, t.
ex.: Trosartikel, Grundartikel, Fundamentalartikel,
Hufvudarlikel. — f) Se Krigsarliklar. — 2)
Säges i handelsslil om de särskilta varor, en
köpman har alt sälja. Silke är en a., som i år
varit myckel efterfrågad. Dessa a-ar hafva
god afgång. Brukas mycket i sammansättningar,
i. ex.: Varuarlikel, Modeartikel, o. s. v. — 3)
(gram.) Ett ord eller en ändelse, som
lillkännagif-ver, om föremålet är bestämdt eller obestäindt.
Bestämningsord, Slägtord, Slägttecken. Artikeln
i svenska språkel är trefaldig: obestämd (en),
bestämd (ändelsefonnen en, el) och utmärkande
(den).
ARTIKELVIS, adv. Hvar artikel särskilt för
sig, stycke för stycke, punktvis.
ARTIKULERA, v. a. 4. Uttala (ord) så, att
de särskilta bokstäfverna tydligt och klart skiljas
ifrån hvarandra. Barn kunna i början icke a.
orden. Del ges vissa fåglar, som kunna a.
åtskilliga ord. — Artikulerande. n. 4. o.
Artikulcring, f. 2.
ARTILLERI,–––––n, n. 3. 4) Alla slags
tyngre skjut- och kastpjeser, som icke af enskilt
krigsman kunna föras, såsom kanoner, haubitser,
mörsare, m. m., jemte tillbehör och ammunition,
såsom lavetter, bomber, kulor och krut. Motsats
till handgevären. Tungt, grofl, lätt a. Man
har tre slags a.: fäll-, belägrings- och
fäsl-nings-arlillcri. — Syn. (gam.) Skytleri. — 2)
Den del af en armé, en trupp, som sköter och
begagnar detta slags vapen. Ridande, åkande a.
Han är officer vid a-el. Föra befälet öfver
a-el. — 3) Både trupp och material tillsammans.
A-el är tredje hufvudvapnel i krig: infanteri
och kavalleri äro de två andra. — Ss. A-häst,
-korps, -löjtnant, -material, -officer, -salva,
-vagn. [ Arlillerie.]
ARTILLERIELD,–––––ri élld, m. 2.
Skjutandet med kanoner. Jtanoneld.
ARTILLERIGÅRD,––––––rigård, m. 2. 4)
Gård, der kanoner, mörsare, m. m., jemte
tillbehör och ammunition, förvaras. — 2) Kasern för
artillerimanskap.
ARTILLERIPARK, –-npårrk, m. 3. 4) Vid
belägringar och i fält det ställe, der arméens
artilleri och ammunilionsvagnar hafva sin plats. —
2) De kanoner med ammunition och utredning,
jemte nödiga handlverkare, som tillhöra ett batteri.
ARTILLERIPJES.–––––-rfpjä’s, m. 3. Kanoh.
ARTILLERISKOLA,–––––-ri sköla, f. 4.
Undervisningsanstalt särskilt för dem, som ämna gå
i tjenst vid artilleriet.
ARTILLERIST,–––––-ri sst, m. 3. 4) En vid
artilleriet anställd soldat. Brukas äfven stundom
om personer, tillhörande befälet, t. ex.: Ar
löjtnant R. kavallerist? Nej, han är a. — 2) I
förening med ett tilläggsord nyttjas det stundom,
för att utmärka beskaffenheten af den invigt eller
erfarenhet i artillerivapnets begagnande, som en
officer kan äga. General A. är en god
kavallerist, men klen a. Cardell var en utmärkt a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
