Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Artilleritrain ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ART
ASK
93
ARTILLERITRAIN,––––––ri’trä’ng, m. 3. Hela
tillbehöret, anspann och tross, som fordras till de
gröfre kanonerna.
ARTILLERIVAPEN,––––––rfvapn, n. 5. i)
Vapen, hörande till artilleriet, såsom kanoner,
mörsare, haubitser, m. fl. — 2) Artilleri (se d.
o. 3). Brukas då alltid i bestämd form. A-pnet
har på sednare liden blifvit myckel
fullkom-nadl.
ARTILLERIVETENSKAP,–––––––-rf - - skap,
f. 3. Vetenskapen om artilleriets inrättning och
begagnande med hvad dertill hörer. Brukas
alltid med bestämd artikel.
ARTIST, –arrtfsst, m. o. f. 3. 4) Utöfvare
af skön konst. Konstnär. Under denna
bcnäm-ning inbegripas egentligen målare, bildhuggare,
tonkonstnärer, arkitekter, sångare, skådespelare,
fäktmästare, konstberidare och gymnastiker. —
2, Titel, som af artighet tillägges utöfvare af vissa
mekaniska konster, hvilka stå i något samband med
de sköna.
ARTISTISK, arrtfsstissk, a. 2. Som tillhör,
har afseende på eller motsvarar fordringarna af
skön konst. Konstnärlig.
ARTISTISKT, adv. På ett sätt, som
motsvarar fordringarna af skön konst. Konstnärligt. Eli
a. utfördt arbete.
ARVODE, n. 4. Vedergällning för något
särskilt, tillfälligt uppdrag, göromål eller besvär, som
icke bör till någon viss tjenstcbcfattning eller icke
kan betalas efter beräkning af viss tid. En
läkares, advokats, litteratörs a. — Syn. Se Lön.
[Arfvode.J
Anm. Arvode betydde fordom arbele, af del
gamla Er vid i.
AS, n. 5. i) Den döda kroppen af ett djur,
som icke blifvit slagtadt. Säges endast om
däggdjur och fåglar. A-el af en häst, af en
sjelf-död oxe. ko, kalf, o. s. v. A-el af en varg, en
hare, en örn, en falk, o. s. v. — 2) (i lägre
språket, förakll.) Död menniskokropp. — 3) (fig.
pop.) Oduglig eller förderfvad menniska, liderlig
persedel, vrak. — Ss. Aslukt.
ASA SIG. v. r. 1. Släpa sig på bakdelen.
ASALAR AN, f. 4. def. Den fordna nordiska
gudaläran, som anses hafva blifvit införd af Oden.
ASAR, m. 2. pl. (i sing. As, hvilket dock
sällan förekommer) 4) (nord, myt.) Benämning på
Oden och de andra nordiska Öfvcrgudarna. — 2)
(hist.) a) Den historiske Oden jemte hans
förnämste följeslagare eller drollar. — b) Sjelfva folket,
som medföljde honom på hans invandringståg.
ASBEST, åssbä’sst, m. 3. Mineral af trådig
sammansättning, som begagnas till beredande af
oförbränneliga tyger, eldfast papper, lampvekar,
m. m. Arter deraf äro Amiant eller Berglin,
Bergläder. Bergkork, Bergpapper, m. fl.
ÅSBLOMMA, f. 4. Växt med ganska vackra
blommor, som dock hafva en högst vidrig lukt,
nära liknande den af as. Stapclia.
ASCENDENT, aschänndännt. m. 3. Slägting
i uppstigande linie, såsom fader, faderfader, o. s. v.
— Motsats: Descendent.
ASCENSION, aschännschön, f. 3. 4) (vetensk.)
Uppstigande, uppstigning. — 2) (artil.) Den båge,
en kastad bomb beskrifver.
ASFALT, åssfållt, m. 3. 4) Becksvart eller
svartbnmt mineral, som isynnerhet träffas ymnigt
omkring Döda Hafvet i Palestina, af hvars vågor
det drifves till stränderna. Kallas äfven Bergbeck,
Bergharts, Jordbeck. Judebock. — 2) Se under
Bcrgljära. [Asphall.l
ASFLUGA, f. 4. En flugart, som isynnerhet
lefver af as.
ASFAGEL, m. 2. pl. — fåglar. Benämning
på de fåglar, som lefva af as.
ASGAM, m. 2. En art af gamslägtet, till
storlek som en korp, hvit, med svarta vingar,
smal näbb, naket hufvud och fjäderklädd hals;
lefver af as och finnes i Afrika, södra Asien och
Europa. Kallas äfven Ludergam.
ASK, f. 2. Stort och rakt trädslag, med
vacker, lummig krona, och hvaraf veden begagnas till
slöjdvirke, löfvet lill boskapsfoder och barken i
läkekonsten. — Ss. A-bark, -lund, -löf,
-trä, -Iräd, m. fl.
ASK, m. 2. Husgerådssak af trä, papp, halm,
m. m., äfven af metall, försedd med lock, till
’formen vanligen cirkelrund eller äggrund, stundom
äfven fyrkantig, tjenande till förvaring af
hvarje-handa smärre persedlar, vissa ämnen o. s. v.
Asken skiljer sig ifrån Skrin deruli, att den
vanligen är mindre, tunnare och utan lås, hvaremot
skrinet är af bastantare arbete och försedt med
lås. Ordet förekommer i många
sammansättningar, med hänseende lill ämnet eller användningen,
t. ex.: Träask, Pappask, Rakask, Tobaksask,
Hattask, o. s. v. — Ss. A-lock.
ASKA, f. 4. sing. 4) Återstoden efter
förbränningen af ett organiskt ämne. A. af trä,
ben, papper. A-n efter ell nedbrunnet hus.
Förbränna till a. Blanda med a. Lägga en
stad i a., uppbränna den. (Fig.) Kläda. sig i
säck och a., göra bot. Göra bot i säck och a.,
göra sträng bot. Staden har åter uppstått ur
a-n, har åter blifvit uppbyggd. Elden glimmar
under a-n, det finnes ett hemligt missnöje, hat,
en hemlig upprorsanda, som hotar med öppet
utbrott; en hemlig fara hotar. Falla, komma ur
a-n i elden, komma i ännu värre ställning än
förut. Hjelpa ur a-n i elden, med sitt försök
att hjelpa blott förvärra ens belägenhet. Kasta
sig ur a-n i elden, genom försöket att komma
ur en svår ställning försätta sig i en ännu värre.
— 2) (fig.) Qvarlefvorna af ett lik; äfv. en afliden
persons graf. Carl XH:s a. hvilar i
Biddar-holmskyrkan. Gå all gråta på sin fars a. —
Ss. Askaklig, -blanda, -fal, -färg,
-färga. -färgad, -grå, -hög, -kar, -kärl,
-lik.
ASKA, v. a. 4. (tekn.) Beströ med aska,
inlägga i aska, ingnida eller blanda med aska.
ASK B AD, n. 5. Ett slags bad, dä hela
kroppen omhöljes af ett lager varm aska.
ASKBLY, n. 5. sing. Se Vismul.
ASKBLÅSARE, m. 5. Se Turmalin.
ASKBRÄNNARE, m. 5. En, som genom
förbrännande af vissa trädslag, växter eller ben till-
ASKBRÄNNERI, n. 3. Ställe, der aska
genom förbränning tillverkas.
ASK BRÄNNING, f. 2. Tillverkning af aska
genom förbränning.
ASKET, aschét, m. 3. En, som under
iakttagande af ett ytterst strängt och återhållsamt
lef-nadsslU sysselsätter sig förnämligast med
andakts-öfningar. [Ascet.]
ASKETIK, aschetfk, f. 3. Lära om den
stränga kristliga dygdens utöfvande. [Ascelik.]
ASKETISK, aschétissk, a. 2. 4) Strängt gud—
lig. — 2) (om religionsböcker) Uppbygglig.
[Asce-tisk.l
ÅSKFIS. m. 2. (i lägre språket) 1) Litet barn,
som ingenting kan företaga, utan sitter i spisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
