Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Berömd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BER
BES
149
BERÖMD, a. p. 2. Ryktbar för någon
beröm-lig handling eller egenskap. Både om sak och
person. En b. skriftställare. B. för sina
skrifter. Orten är vida b. för sina viner. Vara,
göra sig b. — Syn. Se Ryktbar.
BERÖMLIG, a. 2. Som fortjenar beröm.
Brukas om handling af personer. B-t
uppförande. För b-a handlingar. Äfven säges, i fråga
om person: Del är b-t af, t. ex.: Del är b-l af
honom all vara så hjelpsam. Del är b-t af
dig, att du läser så snällt. — Syn. Se
Berömvärd.
BERÖMLIG EN, adv. Se Berömligt.
BERÖMLIGHET, f. 3. 1) Egenskapen alt vara
berömlig. B-en af denna handling kan ej
förnekas. — 2) Egenskapen hos en person att
för-tjena beröm. Han visar mycken b. i sin tjenst.
Delta konstverk har blifvit utfördt med
mycken b. — Syn. Förljensi, Förtjenstfullhct,
Lof-värdt. prisvärdt förhållande, uppförande.
BERÖMLIGT, adv. 1) På ett berömligt sätt.
Han läser b. — 2) Högsta betyget vid
examens-förhör. Han har fåll »Berömligt».
BERÖMMA, v. a. 2. I tal eller skrift gifva
beröm; se d. o. B. någon för flit. Man b-er
honom, for del han vidtagit denna åtgärd.
B. något hos någon. Han är icke fallen för
all b. — Syn. Lofva,^ Prisa, Beprisa, Rosa,
Lof-orda, Lofsjunga, Upphöja med beröm, Berömligt
omtala. Utbasuna, Blåsa i basun för. — B. sig,
v. r. Prisa sig sjelf. Han är myckel fallen för
all b. sig sjelf. B. sig af, skryta af, öfver, t.
ex.: Hon b-er sig af sin skönhet. Han b-er
sig af att hafva vunnit tjugu bataljer. Del
är ingenting all b. sig af, det är snarare
klan-dcrvärdt än berömligt. — Syn. Se Skryta.
BERÖMMANDE, n. 4. 1) Handlingen, då man
berömmer. — 2) (mindre brukl.) Beröm.
BERÖMM ARE, m. 5. 4) En. som berömmer.
— 2) En, som är fallen för att berömma, smickra.
— Syn. Smickrare.
BERÖMMELSE, f. 3. 4) Beröm. Del länder
honom till mycken b. all ... . — Syn. Se
Beröm. — 2 (bibi.) Egenskapen att förtjena
beröm. Vi hafve ingen b. inför Gud. — Syn.
Förtjenst.
BERÖMVÄRD, a. 2. Som förtjcnar beröm.
Brukas med afseende på personer. Han är b.
för sill handlingssätt. Del är b-l af honom
all ... . B. handling, afsigt. B-l uppsåt.
BERÖRA, v. a. 2. 4) Lätt vidröra ytan af
något. Jag blef smillad, ulan att hafva b-rt
den sjuka med mill minsta finger. — Syn. Se
Röra. — 2) (fig.) I förbigående omnämna något i
tal eller skrift.
BERÖRANDE, n. 4. Handlingen, då man
berörer.
BERÖRD, a. p. 2. Förut, i det föregående
omtalad. Brukas mindre väl om person, och helst
i rättegångs-, embets- och affärsstil. B-e
förhållande, sak, omständighet. — Syn. Se Bcmäld.
BERÖRING, f. 2. 4) Handlingen, då man
berör. Genom b. af en sjuk blir man stundom
xmiltad. Brukas äfven i naturläran om kroppar
eller ämnen, som komma nära hvarandra, t. ex.:
När positiv och negativ elektricitet komma ib.
med hvarandra, ulspringer en elektrisk gnista.
— Syn. Berörande, Vidrörande. — 2) (fig.) Nära
förhållande mellan personer eller saker. Slå,
sälta, komma i b. med någon. B-en med verldcn
har både sina fördelar och olägenheter. Denna
sak slår uti ingen b. med (örenämde mal.
BERÖRINGSLINIE, f. 3. Se Tangent.
BERÖRINGS-ELEKTRICITET, - - -
eläcklri-sitét, f. 3. Se Galvanism.
BERÖRINGSPUNKT, m. 3. Se
Tangerings-punkl.
BERÖRINGSVINKEL. m. 2. pl. — vinklar.
(mat.) Vinkel, som formeras af en krokig linie
och dess tangent.
BESA, v. n. 4. (prov.) Se Kosa.
BESAGD, a. 2. Förut omtalad. Tillhör
embets- och affärsspråket. — Syn. Se Bemäld.
BESAN, - ån, m. 3. Se Mesan.
BESANNA, v. a. 4. 4) Intyga, betyga
sanningen af något. Vittnena hafva b-l hans
uppgift. Följden b-de hans förutsägelse. — Syn.
Se Bekräfta, 4. — 2) Säga ja till. Tillfrågad,
om han sjelf varit närvarande, b-de han det.
— Syn. Se Bekräfla, 2.
BESANNANDE, n. 4. Handlingen, då man
besannar.
BESATT, a. p. 4. Ursprungligen particip
passiv af verbet Besätta, i uttrycket Besatt af
djefvulen, hvilket med tiden blifvit förkortadt till
Besatt. 4) Sades om en mcnniska, då djefvulen
troddes hafva farit in i dess kropp och beherrska
alla hennes tankar, ord och gerningar, elt
föreställningssätt. som var rådande i fråga om alla
vansinniga. — 2) Ursinnig, rasande. När man
retar honom, blir han alldeles b. — Syn. Se
Vred. — 3) Både om sak och person. I hög grad
oförnuftig, dåraktig, befängd, högst orimlig. Så
du burit dig åt! hur kan man vara så b.?—
Syn. Sc Tokig. — 4) Både om sak och person.
Yitcrsl rolig, narraklig, putslustig. Han var
alldeles b. med sina upptåg. B-a puls, infall. —
Syn. Sc Löjlig. — 5) (om sak) Högst olycklig,
skadlig, molgjord. B. händelse, motgång,
omständighet. Min ställning är nu alldeles b.
— Syn. Se Olycklig. — 6) (om sak) Ofantlig.
B. hop, myckenhet. — Jfr. Befängd (i. alla
bemärkelserna). — Substanlivt brukas ordet i bem.
4, t. ex.: Skrika, bära sig ål som en b.
BESATT, adv. 4) I hög grad oförnuftigt,
dåraktigt. Så b. du bär dig ål! — Syn. Se
To-kigl. — 2) I högsta måtto, ytterst. B. elak,
rolig, rik. En b. stor oxe. B. illa. Del går
b. bra för oss. — Syn. Bcfängdt, Förbannadl.
BESATTHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
besatt (i bem. 3 o. 4). B-en af en handling, af
ell puts. — 2) (fam.) Bosatt handling. — Syn.
Befångdhet, Galenskap, Narraktighet.
BESE. v. a. 2. (böjes som Se) 4) Noga
betrakta något, för alt lära känna dess utseende och
beskaffenhet. B. en siad, ett ställes
märkvärdigheter. B. boningsrum, varor. — Syn. Se
Betrakta. — 2) Noga taga något i betraktande,
för alt sc, om det är så, som del bör vara (enligt
kontrakt, föreskrift, o. s. v.). B. ell färdiggjordt
arbete. — Syn. Besigtiga, Granska, Inspektera,
Syna. — 3) (bibi, gam.) Besöka.
BESEENDE, n. 4. Handlingen, då man beser.
BESEGLA, v. a. 4. (af tyska verbet
bese-gcln) Med seglande fartyg befara. B. elt haf,
en kust, elt farvatten. — Beseglande, n. 4.
o. Be segling, f. 2.
BESÉGLA, v. a. 4. (af tyska verbet
besie-geln) 4) Sätta sigill på; stadfästa genom namns
och sigills undersättande. B. en akt, ett
dokument. — 2) (fig.) Genom cn afgörande handling
liksom sätta sigill på, intyga sanningen af något.
B. sin lära med sill blod. — Beseglande,
n. 4. o. B t segling, f. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
