Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Besegra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<50 BES
BESEGRA, v. a. i. Vinna seger Öfver (både
cgrntl. o. fig.). B. fienden, frestelsen, sina
begär. — Syn. Se Öfvervinna.
BESEGRANDE, n. 4. Handlingen, då man
besegrar.
BESEGRARE, m. 5. En, som vinner seger
öfver någon eller något. Nyttjas aldrig utan
åtföljande objekt. Per ser nes b. — Syn.
öfver-vinnarc.
BESIFFRA, v. a. |. (i musik) Med siffror
beteckna ackorderna i undre stämmor, i stället
för med nottecken. B. noter. B-d bas
förekommer i koralmusik. — Bcsiffrande, n. 4.
o. Bcsiffring, f. 2.
BESIGTIGÄ, v. a. 4. (i embelsstil) Noga
taga något i betraktande, för att undersöka, om
det är så, som det enligt lag, författning, aftal
bor vara. Brukas om embets- och tjenstemän,
m. fl. B. verkställda arbeten, hus och
åbyggnader, ett lik, lungan på svin. Brukas i vissa
fall äfven om menniskor, t. ex.: B. soldater vid
inmönslring. Hon har blifvit b-d af
barnmorskan. — Syn. Se Bese.
BES1GT1GANDE/ n. 4. 4) Handlingen, då
man besigtigar. — 2) (mindre brukl.) Se
Bcsigl-ning, 2 o. 3.
BESIGTNING, f. 2. 4) Se Bcsigtigandc, 4.
— 2) Tillfälle, då en besigtning sker, ined alla
dervid förefallande händelser. Han råkade vid
b-en att dricka för mycket. — Syn.
Besigt-ningstillfälle, Syn, SynetillfäBe. — 3) Se
Bcsigl-ningsinslrument. — St. B-sarvode,
-sal-test, -skostnad, -sprotokoll, -srapport.
[-BESIGTMNGS-INSTRUMENT,–––––-innstru-mä’nnt,-]
{+BESIGTMNGS-INSTRUMENT,–––––-innstru-
mä’nnt,+} n. 3. o. 5. Dokument, som innehåller
berättelsen öfver förloppet vid en besigtning, jcnite
uppräknande af de besigtigade sakerna till
beskaffenhet och värde.
BESIGTNTNGSMAN, m. 5. pl. — män.
Person, som håller en besigtning.
BESIGTNINGSRÄTT, m. 3. Rättighet att vid
vissa inträffade händelser eller på viss tid
bcsig-tiga eller få något bcsigtigadt.
BESINNA, v. a. 4. Med tankeförmågan
uppmärksamt skärskåda, taga i betraktande. Jag
har noga b-l allt, hvad ni sagt mig. Ni b-r
icke, hvilken tid arbetet fordrar. Man bör b.,
att saken var ganska kinkig. B. del. Del har
jag ej kommit all b. Man måste b.
sökandens öfverväyande meriter. — Syn. Se
Belänka. — B. sig. v. r. 4) Komma till besinning,
eftertänka, öfverlägga, fatta beslut. Jag fick icke
tid alt b. mig, innan det redan var gjordl.
B. dig väl, innan du gör del. Har ni nu b-t
er? Länge b. sig vid köp. Jag skall b. mig
derpå. — Syn. Betänka sig. — 2) Söka draga
sig till minnes, erinra sig. Om jag b-r mig
räll, så skedde del för Ho år sedan. Kommer
du icke ihåg del? B. dig litet, b. dig på!
tänk efter. — 3) Fatta annan mening, ändra sig,
ångra sig. Han inser icke sjelf sin dårskap,
men när del fåll vara en lid, skall han nog
b. sig. Jag har nu b-l mig; del blir
ingenting af med hela förslaget. — Syn. Betänka sig.
BESINNANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
besinnar. Vid b. af alla omständigheter. —
Syn. Se Betänkande. — 2) (mindre brukl.) Sc
Besinning, 3.
BESINNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
besinnar. — Syn. Se Betänkande. — 2)
Förmågan att tänka, eftertänka. Hon blcf så förskräckt,
all hon förlorade all b. Komma till b., åler
BES
hämta sig, återfå tankegåfvans bruk; äfv. (fig.)
ändra mening, tanka, ångra sig, komma till
förnuft. — 3) Klokhet, försigtighel. Handla ulan
all b. Han har uppfört sig med mycken b.
BESINNINGSLÖS, a. 2. Utan besinning,
eftertänka. — Syn. Se Tanklös.
BESINNINGSTID, m. S. Tid, hvarundcr man
kan cller får besinna sig rörande en sak. Jag
måste ha b., innan jag kan falla milt beslut.
Gifva, bevilja, förunna, få b. — Syn. Se
Rådrum.
BESITTA, v. a. 3. (böjes som Silla) 4) Vara
i ägande utaf, innehafva som ägare.
Engelsmännen b. största delen af Oslindien. Han b-ltrr
ell hus i Stockholm och flera gods i Skåne.
Brukas äfv. i utsträckt bem. om tjcnstcr,
äreställen, goda egenskaper, t. ex.: B. ell embcle, höga
värdigheter. dygder, talanger. Han b-tter
mycken kunskap, insigl i astronomien, mycken
färdighet i harpspetning. B. myckel förstånd.
— Syn. Se Äga. — 2) Innehafva, ej som ägare,
utan blott med nyttjande rätt. ‘ B. som ar ren
dator. Han äger all b. hemmanet i tjugu år.
— Syn. Se innehafva. — 3) Sades, i äldre
teologisk stil, om menniskor, som (roddes vara
besatta af den orena anden. Jfr. Besatt, 4.
Djcf-vulen b-tler honom. — Numera nyttjas ordet, i
denna bem., mest i vissa svordomsultryck, såsom:
Fan, hin, knäfveln b. ett sådant spektakel!
B. honom, så dum han är! B. den karlen!
B. en sådan slyngel! B., hvad det är kalll!
B., så del regnar! B. och regera! m. 11.
BESITTANDE, n. 4. Se Besittning, 4.
BESITTARE, m. S. 4) Innehafvare med
ägande rätt. — Syn. Ägare. — 2) Innehafvare med
blott nvttjande rätt.
BESITTNING, f. 2. 4) Förmåga att efter
godtycke använda ell ting och från befattning
dermed utesluta alla andra, vare sig att man har
ägande eller blott nyttjande rätten, eller ock ingen
laglig räll. I.aglig, olaglig, rättmätig,
oräll-mälig b. Fredlig, oqvald, lugn, häfdvunncn,
verklig b. Vara, komma, sätta sig i b. af en
sak. Taga en egendom i b. Insätta någon i
b. af dess rättmätiga egendom. Afstå från, gå
ifrån, vräkas ur, förblifva vid, sitta i oqvald
b. af något. — Syn. Besiltande, Ägande, Ägo,
Innchafvandc. — 2) Egendom. Denna gård,
detta gods är en vacker b. — Brukas i plur.
orn länder, lydande under en stat, då de icke
ligga i omedelbart sammanhang dermed. Englands
fordna b-ar i Frankrike och dess närvarande
i Oslindien. — Syn. Sc Egendom.
BESITTNINGSRÄTT, m. 3. 4) Rättighet att
under vissa vilkor besitta (i bem. 2) cn egendom.
— Syn. Nyttjande rätt. — 2) (mindre ofta)
Ägande rätt.
BESITTNINGSTAGANDE, n. 4. 4)
Handlingen, då man tager något i besittning. B-l af en
egendom. — 2) (i moralfilosofien) Handlingen, då
den enskilta mcnniskan tillcgnar sig cn viss, ännu
ej intagen, del af jorden med derpå befintliga ting,
och genom särskilta utmärkande tecken
tillkänna-gifver det för andra. — Syn. Ockupation.
BESITTNINGST AGA RE, m. 5. Den, som
tager något i besittning. Jfr. förcg. ord.
BESJUNGA, v. a. 3. (böjes som Sjunga) Med
sång, cller ock blott på vers utan sång, beskrifva,
skildra, fira, prisa. Homer besjöng Trojanska
kriget och de Helleniska hjeltarna. Hvem skall
värdigt b. Gustaf II Adolfst bragder? —
Besjungande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
