Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bindal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<76 BIN
BIN
till ett helt. B. löf, blommor till en krans.
B. halm, säd i kärfvar. B. ris i knippor.
B. bjelkar, hopfoga flera bjelkar till en vägg.
Har äfven det samfäMla hela, som sålunda
uppkommer, till objekt, t. ex.: B. en krans,
hopsätta blommorna eller löfven, hvaraf kransen bildas.
B. nät, hopknyta maskorna, hvaraf nätet utgöres.
B. kärfvar, medelst halmband hopfästa säd till
kärfvar. B. qvastar, sammanfoga risqvistar till
qvastar. Neutralt säges stundom B. på, t. ex. b.
på en krans, på nät, o. s. v. B. på1, binda
fortare. B. ihop, se Hopbinda. — Syn.
Hopbinda, Sammanbinda. — e) Omlinda och tillknyta.
Brukas i denna bem. alltid med preposition. B.
ett kläde för ögonen. B. cn halsduk om halsen,
elt skärp om lifvel. B. ell förkläde om sig. —
B. (ö’r, se Förbinda (fö’r–). B. in, kring,
öm, på’, till, å’t, Öfver, se Inbinda,
Kring-binda. Ombinda, &c. — f) Sammanfoga särskilta
föremål genom något ämne, som förenar sig med
beggedera. B. stenar genom murbruk. — g)
(i musik) B. nolcr, genom bågstreck uppöfver
noter antyda, att de böra utföras i ett stråkdrag,
i en oafbruten blåsning på ett biåsinstrument,
eller sjungas i ett andedrag utan uppehåll emellan;
äfv. på detta sätt sammanfoga toner i en
oafbruten ljudföljd, så att de försmälta i hvarandra. —
h) (i brädspel) B. brickor, till en blott bricka
sätta en annan på en och samma lunga,
hvarigenom Band formeras, då de ej kunna slås. — t)
(fäktk.) B. motståndarens klinga, med öfra
(starka) delen af sin egen klinga trycka den nedre
(svaga) delen af motståndarens åt sidan och låta
denna rörelse åtföljas af en stöt. — k) (kem.)
Värme bindes i en flytande kropp, när det så
intimt dermed förenas, att det deraf utgör en
väsendtlig beståndsdel, utan hvilken den ej skulle
kunna vara flytande, och utan alt det röjes på
termometern eller af vår känsel. — 2) (fig.) a)
Förbinda, förpligla. Denna akt b-der alla dem,
som undertecknat den. Förbinda brukas oflare.
— b) Lägga band på, hålla i tvång, beröfva
frihet eller ledighet. Denna syssla b-der mig så
myckel, all jag sällan har någon ledighet. —
c) Öfvcrbevisa om brott, o. s. v. B. till ell broll.
Han är bunden till lörfalskningsbrott,
öfvcr-bevisad derom, förvunnen dertill. — B. sig, v. r.
(fig.) a) Fästa sig genom band af pligt eller
öf-verenskommclse; förbinda sig, förpligta sig. B,
sig genom ed, löfte, kontrakt, giftermål. B. sig
vid någon, med någon ingå sådan förbindelse,
som pligt eller omständigheter förbjuda en att
bryta. B. sig Ull något, förbinda sig till. — b)
B. sig vid, låta b. sig af, underkasta sig.
Denne poet b-der sig ej vid några rcglor. Ej låta
b. sig af vanan.
BINDAL, binnd-ål, m. 3. (t. Bindahle) Ett
slags synål, som begagnas af sadelmakarc att föra
in remmen, när man skall slicka om.
BINDANDE, n. 4. Handlingen, då man
binder. — Adj. 4. 1) Förbindande, förpligtande.
En b. öfverenskommelse. Elt b. löfte. — 2)
Ovedersägligt bevisande, öfvertygande,
öfvcrbcvi-sande. B. skäl, bevis. — Adv. På ett
Öfver-tygandc, öfverbevisande sätt. Bevisa klart och b.
BINDARE, m. S. 4) En, som på åkern vid
sädesbergning binder den afskurna säden till
kärfvar. — 2) (byggn.k.) Se Bindbjelke,
Bindnings-läkt, Bindningssparre och Bindsten.
BINDBJELKE, m. 2. pl. — bjelkar. Bjelke,
som i en byggnad tjenar till alt fast sammanhålla
andra.
BINDEBIORD, n. 5. Se Konjunktion.
BINDEL, m. 2. pl. bindlar. Brcdt band, sydt
af tyg, läder o. s. v., hvarmcd något omvecklas,
antingen till prydnad, till skydd för yttre luften,
eller för att kring en sjuk lem qvarhålla pålagda
läkemedel. Hafva en b. kring hufvudet, öfver
ögonen, om armen. Bindlarne till cn linda.
Påsätta, omknyla, omlinda, uppknyta, aftaga
en b. Taga b-n af ell sår. (Fig.) Gå med b.
för ögonen, icke veta, hvad man gör.
BINDENYCKEL, m. 2. pl. — nycklar, (teol.)
Binde- och Lösenyckcln, preslcrskapets makt all,
såsom Christi tjenare, förkunna de botfärdige
syndernas förlåtelse och ifrån kyrkans gemenskap
utesluta de obotfärdiga.
B1NDEORD, se Bindord.
BINDFÄRDIG, a. 2. (fig.) Säges, merendels
skämtvis, om en person, som är så oförnuftig eller
våldsam till sinnes, att man anscr honom böra
bindas och hållas fängslig, såsom man gör med
vansinniga.
BINDGARN, n. B. Snodt garn att binda med,
segelgarn.
BINDLINA, f. 4. Benämning på de linor,
hvarigenom pontonerna i cn pontonbrygga
sammanhållas.
BINDMÖSSA, f. 4. Framöfver pannan
urrin-gad slät mössa af utsydt sidentyg, som förr
brukades af fruntimmer, tillhörande de högre
stånden, men nu endast af de lägre klasserna, och
äfven detta sällsynt. Är merendels åtföljd af en
rynkad och stärkt spets, som sättes derunder
framtill öfver pannan och kallas Stycke; se d. o. 4.
BINDNING, f. 2. Se Bindande.
BINDNINGSBJELKE, m. 2. pl. — bjelkar.
Sc Bindbjelke.
BINDNINGSGARN, n. B. Se Bindgarn.
BINDNINGSLÄKT, m. 3. Läkt, som i en
byggnad tjenar till styrka för bjelkar, sparrar eller
andra läklcr.
BINDNINGSSPARRE, m. 2. pl. — sparrar.
Sparre, som i en byggnad tjenar till styrka för
bjelkar eller andra sparrar.
BINDNYCKEL, se Bindenyckel.
BINDNÄL, f. 2. Ett slags gröfre nål af något
hårdl och fint träslag, inuti med ett aflångt hål
och en deri utlöpande liten tunga, omkring
hvilken garnet, hvaraf nätet bindes, är viradL
BINDORD, n. B. (gram.) 4) Ord, som i satser
sammanbinder andra. — 2) Se Konjunktion.
BINDREM, f. 2. pl. — remmar. Rem alt
binda med.
BINDSENA, f. 4. (anat.) Ligament, som vid
ändan af cn muskel förenar den med andra, eller
med ben och leder.
BINDS1RAT, m. 3. (byggn.k.) Sirat vid
förbindningen af vissa byggnadsparticr.
BINDSLE, n. 4. (i folkspråket) Säges om allt
hvad som tjenar att binda med.
BINDSTEN, m. 2. 4) (byggn.k.) Sten, som
går tvärs igenom cn mur och tjenar till styrka
för de andra. — 2) Större sten i en gatläggning,
hvilken tjenar till fasthet och fyllnad för andra.
BINDSTYCKE, n. 4. Hvarje särskilt del af
en sammansatt gjutform.
BINDSTRECK, n. B. (i skrift och tryck) Litet
streck, som förenar särskilta ord till elt, t. ex.;
Krono-befallningsman, Ref-orm (till skilnad ifrån
Reform), eller ock begagnas för att sammanbinda
olika stafvclser af ett och samma ord, då de, vid
öfvergången ifrån en rad till en annan, måste
skiljas åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
