Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bindsula ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIN
BINDSULA, f. 4. Inre, tunn sula i skoplagg,
hvarvid öfverlädret fastsys, och under hvilken den
yttre, tjockare sulan sättes.
BINDTRÅD, m. 2. Se Segelgarn.
BINDYXA, f. 4. Se Dexel.
BINGBÅNG eller BINGBONG, bi’nngbå’nng,
n. sing. (i barnspråket och skämtv.) Ljud af
klockor och bjellror.
BINGE, m. 2. pl. bingar. 4) Afplankadt,
upptill öppet rum i en bod, att förvara säd uti. —
Syn. Sädeslår, Lår. — 2) (fam.) Hög, hop.
BINGEL, m. 2. sing. Ett grässlag, äfven
kal-ladt Bingclgräs; Mcrcurialis.
BINGELIBÅNG,–––––-bå’nng, se Bingbång.
BINGLA, f. 4. Se Pingla. f.
BINGLA, v. n. 4. Se Pingla, v. n.
BINJURE, m. 2. pl. — njurar, (anat.)
Särskilt, uppom hvardera af de egentliga njurarna
belägen tillväxt.
BINNENHAMN, m. 2. (t. Binnenhafen) Den
inre, genom en bom ifrån den yttre afstängda
delen af en hamn.
BINNTKEBAND, n. 5. Ett slags fast och starkt
trådband af egen väfnad.
BINNIKEMASK, m. 2. Inhysesmask, ofta
flera alnar lång, snarlik ett binnikeband, och
hvars delar likna kurbitskärnor; för menniskor
och djur ganska farlig, om den intränger i deras
inelfvor.
BINNING, m. 2. Se Sloltvång.
BINÄR, -ä’r, a. 2. (kem.) Sammansatt af två
beståndsdelar.
BINÄRING, f. 2. Näringsfång, som någon har
jemle det egentliga och hufvudsakliga.
BIOGRAF, - - gråf, m. 3. Författare af
lef-vemesbeskrifningar.
BIOGRAFI,–––––-fi*, f. 3.
Lefverncsbeskrif-ning. [––––––phie.]
BIOGRAFISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på lefvernesbeskrifning. [–graph-.]
BIOLOGI, biålåji’, f. 3. sing. Läran om lifvet
bos djur och växter.
BIOMKOSTNAD, f. 3. och BIOMKOSTNING,
f. 2. Särskilt, ofta opåräknad utgift, som åtföljer
den egentliga och beräknade.
BIOMSTÄNDIGHET, f. 3. Tillfällig, mindre
väsendtlig omständighet, som tillkommer till en
eller flera hufvudsakliga.
BIORD, n. 5. (gram.) Så kallas de mindre
väsendt-liga ord, som tjena till att förbinda hufvudorden
i en mening, närmare bestämma deras betydelse
eller ställning till hvarandra, eller ock för att
uttrycka vissa sinnesrörelser. Äfv. Partikel. B-en
äro: artikel, adverb, preposilion, konjunktion
och interjektion.
BIORSAK, f. 3. Särskilt, mindre väsendtlig
orsak, som tillkommer till den egentliga och
hufvudsakliga.
BIPERSONAGE, bf pärsonåsch, m. 3. (teat.)
Personage i ett teaterstycke eller roman, som på
ett mindre väsendtligt sätt ingriper i händelsernas
gång.
BIPLANET, bfplanét, m. 3. (astr.) Se
Drabant, 3.
BIPROCESS, bf prosä’ss, m. 3. Mindre^ vigtig
process, som står i sammanhang med och åtföljer
en annan hufvudsaklig.
BIPULVER, n. 5. Ett slags pulver, som
begagnas emot sjukdomar hos bien.
BIQVADRAT, bfqvadråt, m. 3. (alg.) Fjerde
digniteten af ett tal, t. ex. 46 af 2, ty 2 x 2 x 2 x 2
«= 46.
BIS 177
BIQVADRATISK, a. 2. (alg.) B. rot, fjerde
roten af ett tal.
BIRECESS, bfresä’ss, m. 3. (hist.) Särskilta
punkter, som tilläggsvis åtfölja en recess (se d. o.).
BIRFILARE, m. 5. (t. Bierfiedler) Dålig
violspelare; musikant, som spelar på bondbröllop,
krogbaler, o. d.
BIRIBI, bf ribi, n. 4. sing. Ett slags hasardspel,
hvarvid begagnas en fyrkantig tafla, indelad i
numrerade rutor, på hvilka de spelande efter behag lägga
sina insatser, då vinst och förlust bestämmas af
den nummer, som antingen vid lotteridragning
utkommer eller är tecknad på ett kort, hvilket
bankören uppslagit ur en kortlek, bestående af lika
många numrerade kort, som rutor finnas på
bi-ribitaflan.
BIRIBISPEL, n. 3. Sc förcg.
BIRIBISPELARE, m. 5. 4) En, som spelar
biribi. — 2) En, som är begifven på detta spel.
BIRIB1ST, –bfsst, m. 3. En, som håller ett
spelhus, der biribi spelas.
BIRIBITAFLA, f. 4. Tafla, som vid
biribi-spel begagnas. Jfr. Biribi.
BIRKEKARL, m. 2. (i gamla språket)
Handelsman. I en sednare tid kallades så personer af
den handlande allmogen i Norrland. Ordet
kommer af Birka, som betydde: borg, stad.
BIROLL, m. 3. Roll af mindre betydenhet.
BIROT,^ f. 3. pl. — rötter, (bot.) Rot, som
utbildas ifrån stammen eller grenarna på en växt,
och hvarigenom krypande stjelkar och sidoskott
fästas i jorden.
BIRÄTT, m. 3. Mat, som vid en måltid
för-täres emellan de egentliga och hufvudsakliga
rätterna. — Syn. Mellanrätt, Slinkrätt.
BIS, bfss, adv. Latinskt ord, som betyder:
två gånger. Nyttjas i musiknoter, för att
beteckna, att en eller flera takter böra spelas två gånger.
BIS, (af det tyska Binse) Knappmakartcrm,
som betyder: en gång tvinnadt garn.
BISÄ, f. Se Bisc.
BISAK, f. 3. 4) Mindre väsendtlig sak,
omständighet, som åtföljer, står i sammanhang med
hufvudsaken. Fäst ej så mycken vigt vid
denna utgift: del är blott en b.;
hufvudsaken är all du blir frisk. — Syn.
Biomständighet. — 2) Obetydligare göromål, som förrättas
jemte den egentliga syssla, man har att sköta.
Tjenslens ordentliga skötande borde för honom
vara hufvudsak, men han gör del till en b. —
Syn. Bigöra, Bigöromål, Bisyssla. — 3) (mindre
ofta) Småsak, lappri. Del der arbetet, som för
många andra är så svårt, är för honom blott
en b. — Syn. Sc Småsak.
BISALVA, f. 4. Salva, hvarmed vid vissa
tillfällen bikupor bestrykas. [-salfva.]
BISAM, bfsamm, m. 3. Se Mysk.
BISARR, -årr, a. 2. 4) Underlig, sällsam,
besynnerlig. — 2) (estet.) Säges om hvarje art af
det orimligt sällsamma, som, för att äga ett sken
af originalitet, med flit afvikcr ifrån de allmänna
reglorna för en god smak. [Bizarr.]
BISARRERI,–––––rf, n. 3. 4) Besynnerlighet,
sällsamhet. — 2) Underligt infall, besynnerlig
handling, sällsamt karaktersdrag. [Biz-.]
BISATS, m. 3. (log. o. gram.) Underordnad
sats, som i en mening tjenar till att förbinda,
förmedla eller närmare förklara hufvudsatserna.
[Bisatts.]
BISCHOFF, bfschå’(f, m. 3. En vanligen af
rödt vin, socker och pomeranssaft tillagad dryck.
[Bischof.]
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
