Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blodfink ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
BLO
BLO
BLODFINK, m. 2. Sc Domherre.
BLODFLÄCK, m. 2. Fläck af blod (helst då
den torkat).
BLODFLÄCKA, v. a. i. Fläcka med blod.
Brukas mindre ofta, utom i part. pass.
BLODFLÖD ell. BLODFLÖDE, n. 4. Blodets
naturvidriga uttömning ur de kärl, som innesluta
detsamma. Derunder inbegripas: Gyllenådcr,
Blodgång, Blodstörtning, Blodspottning, m. fl.
BLODFULL, a. 2. 1) (mindre brukl.) Som har
mycket blod, och i följe deraf är frisk och
kraftfull. — 2) (allmännare) Som har etl Öfvermålt af
blod, hvilket förorsakar sjuklighet.
BLODFULLHET, f. 3. Egenskapen alt vara
blodfull.
BLODFÄKG, m. 3. Färg, liknande blod.
BLODFÄRGAD, a. 2. i) Färgad med blod.
— 2) (fig.) Som har blodröd färg.
BLODFÖRLUST, f. 3. Förlust af blod, som
en menniska eller ett djur lider, till följe af sår
eller sjuklig bloduttömning.
BLODGIRIG, a. 2. och
BLODGIRIGHET, f. 3. Se Blodtörstig,
Blod-törslighet.
BLODGORR, sc Blodgår.
BLODGRÄS. n. 5. (bot.) Sc Boört.
BLODGÄNG, m. 2. (med.) 4) Blodflöde från
lifmodcrn. — 2) Öfverdrifvcn afgång af blod vid
menstruation.
BLODGÅR. sc Blodvar.
BLODHIRS, m. 3. (bot.) Årlig växt, som
förekommer på åkrar och sandfält i Sveriges södra
landskap, och hvars frön fordom användes till gryn.
Panicum sanguinale.
BLODHOSTA, f. 4. och
BLODHOSTNING, f. 2. (med.) Upphostning
af blod ur lungan.
BLODHUND, m. 2. 4) Stor engelsk dogg,
dresserad till jagt på menniskor. — 2) (fig.)
Blodtörstig menniska.
BLODIG, a. 2. 4) Fläckad, bestänkt,
bestru-ken, smutsad med blod; som har af sitt eget eller
andras blod på sitt skinn eller på kläderna. B.
skjorta, b-a händer. Slå b., slå någon så, att
blod flyter. (Fig.) Kläda b. skjorta för
fäderneslandet. gjula sitt blod i striden för f. —
Syn. Blodfläckad, Blodbestänkt, Blodstänkt,
Bloddränkt. — 2) (fig.) a) Som verkar eller medför
stor blodsutgjutelse. B-t krig, skådespel. — b)
Brukas i vissa uttryck, för alt beteckna cn
sönderslitande smärta, t. ex.: Gråta b-a tårar.
BL0D1GEL, m. 2. pl. — iglar. 4) Mask af
Igcldjurens ordning, svartgrön, med sex gula
ränder längsåt ryggen, tio ögon och trekantig mun,
sarnt tre käftar, hvardera beväpnad med omkring
60 fina tänder, med hvilka han urnyper en
trekantig flik af öfverhudcn, der han vill suga blod.
Hirudo medicinalis. — 2) (fig.) a) En, som grymt
pressar, ulsugcr och förtrycker folkel. — b)
Omensk-lig ockrarc.
BLODIGELSÄTTARE, m. 5. Instrument,
beslående af cn liten kapsel af silfvertråd i
half-oval form, hvilken användes, för alt få blodiglar
att fästa.
BLODIGHET, f. 3. Egenskapen att vara blodig.
BLODIGT, adv. (fig.) På ett blodigt sätt, med
stark blodsutgjutelse; grymt. / den striden gick
b. till. Regera b.
BLODKAKA. f. 4. Don tjockarc
beståndsdelen af blodet, till skilnad ifrån blodvattnet, som i
aftappad blod småningom afskiljcr sig ifrån den
förra och flyter som vatten ofvanpå den.
BLODKLIMP, m. 2. Klimp af lefrad blod.
BLODKLÖFVER, m. 2. sing. En utländsk,
ettårig klöfverart. Trifolium incarnalum.
BLODKORF, m. 2. pl. — korfvar. Ett slags
korf, tillredd af blod, mjölk, mjöl, njurtalg och
vanliga korfkrvddor.
BLODKRÄKNING, f. 2. (med.) Uppkräkning
af blod.
BLODKULA, f. 4. Benämning på dc srnå
kulor, hvaraf del röda blodämnet beslår.
BLODKÄRL, n. 5. Benämning på dc
kroppsdelar, hvaruti blodet innehålles eller kringlöper.
[- käril.]
BLODKÄRLSSYSTEM, –systäm, n. 3. o. 5.
Samleliga blodkärlen i en kropp, betraktade
såsom ett sammanhängande, ordnadt helt.
BLODLAKE, m. 2. sing. Den första vid kötts
insaltande uppkommande laken, hvilken blir röd
af det ännu i köttet qvarvarande blodet.
BLODLEFVER, m. 2. pl. — lefrar. 4) Det
röda, tjocka ämnet i blodet. — 2) Se Blodklimp.
BLODLIM, n. 5. Blodkakans ena beståndsdel,
hvilken, då den afskiljcs derifrån, lägger sig som
cn fast, hvit, limaktig hinna öfver det återstående.
BLODLUT, f. 2. sing. (kem.) Kalisalt,
bestående af blåsyra, kali och jcrnoxidul. Har sitt
namn deraf, alt del blåsyrade kali, som nyttjas
till beredningen af berlinerblått i stort, göres af
torkadt blod i bränning med alkali.
BLODLYSTEN, a. 2. neutr. — et. Se
Blodtörstig.
BLODLYSTNAD, f. 3. Sc Blodtörst.
BLODLÖS, a. 2. Som är ulan blod. — I
de-finit form och substantivt brukas Blodlösen i
folkspråket, för att beteckna Spöke, Ond ande.
BLODLÖSHET, f. 3. Egenskapen att vara
utan blod.
BLODMASSA, f. 4. 4) Samleliga bloden i en
lefvande kropp. — 2) Stor samling af utgjuten blod.
BLODMJÖLKMNG, f. 2. Säges, då den mjölk,
som mjölkas af kor, är mer eller mindre
blod-blandad.
BLODMÄRKE, n. 4. Märke efter blod.
BLODNÄT, n. 5 (anat.) Sc Ådernät.
BLODNAFVELBRÅCK, n. 6. (anat.)
Nafvcl-bråck med bloduttömning.
BLODOMLOPP, n. 5. Blodets strömmande
från hjertat genom kroppens ådror dit åter tillbaka.
BLODPANNKAKA, f. 4. Pannkaka, tillredd
af blod, mjöl, sirap eller mjölk, isler och
korf-kryddor.
BLODPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar,
förvärfvade genom clt mord.
BLODPINK, m. 2. sing. Urin, blandad med
blod.
BLODPINKNING, f. 2. Den sjukliga
företeelsen hos menniskor ellcr djur, då dc gifva från
sig blodblandad urin.
BLODPINNE, m. 2. pl. — pinnar.
Benämning på dc små utstickande, röda rötterna efter
pennor och fjädrar på en nyss plockad fågel.
BLODPISS, m. 2. sing. Sc Blodpink.
BLODPISSNING, f. 2. Se Blodpinkning.
BLODPLÄTTLAF, m. 2. pl. — lafvar. (bot.)
Elt slags färglaf. Lichen Hæmatomma.
BLODPUDDING, m. 2. Pudding, tillredd af
blod, mjölk, mjöl, sirap, njurtalg, mejram och
åtskilliga kryddor. [- budding, -buding.]
BLODREGN, n. S. Nedfallande högt uppifrån
ur luften af ett flytande, droppformigt, rödt ämne»
liknande blod, och förorsakadt af rödt blomdoft,
af röda vattenloppor, af den röda fuktighet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
