Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blodrenande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLO
BLO
195
som fjärilar vid utkrypandct ur sina puppor ofta
qxarlemna, o. s. v.
BLODRENANDE, a. 4. (med.) Säges om
medel, som rena blodet.
BLODRENING, f. 2. (med.) Blodets renande
från främmande, skadliga ämnen.
BLODRIK. a. 2. (föga brukl.) Se Blod full (bem. 1).
BLODRIKHET, f. 2. (föga brukl.) Egenskapen
att vara blodrik.
BLODROSSLING, f. 2. Rossling till följe af i
halsen uppstigen blod.
BLODROT, f. 3. pl. — roller, (bot.)
Växl-slägle af fam. Rosaceæ, med blodröd rot, som
mändes i medicinen. Kallas äfv. Blodrotsört,
Blodört och Rödrot. Tormenlilla.
BLODROTSÖRT, f. 3. Se förcg.
BLODRÄNNA, f. 4. Urhålkad ränna på
flatsidan af en sabelklinga.
BLODRÖD, a. 2. Röd som blod. B. färg.
Blifva b. i ansigtet, rodna starkt.
BLODRÖDHÉT, f. 3. Egenskapen att vara
blodröd.
BLODRÖR, n. 5. (anat.) Litet, rörlikt blodkärl.
BLODSBAND, n. 3. (fig.) Slägtskap emellan
närmsta anhöriga: emellan barn och föräldrar,
eller emellan syskon. Utsträckes stundom äfven
till syskonbarn, samt föräldrars eller barns syskon.
De äro genom b. förenade. B-els röst talar,
säees om den, som af ett slags naturlig instinkt
känner sig dragen till någon okänd, men i sjelfva
verket nära anhörig.
BLODSDOM, m. 2. (fig.) Dödsdom. Brukas
i högtidligare stil, om sådana domar, som äro
orättvisa eller dikterade af en barbarisk grymhet,
helst i fråga om slatsförbrytare. Afkunna cn b.
Hertig Albas b-ar.
BLODSDOMSTOL, m. 2. (fig.) Domstol, som
faller många, orättvisa och barbariska dödsdomar.
Brukas mest i högre stil och i fråga om
statsförbrytelser.
BLODSDROPPE, se Bloddroppe.
BLODSDÖPELSE, f. 3. Sc Bloddop.
BLODSFRÄNDE, m. 3. Person, så nära
bc-slägtad med en annan, att blodsband dem emellan
agcr rum. De äro b-r. Han är min b. —
Syn. BlodsfÖrvandt.
BLODSFRÄNDSKAP, f. 3. Så nära skyldskap
emellan personer, att blodsband äger rum. —
Syn. Blodsförvandtskap.
BLODSFRÄNKA, f. 4. Qvinna, så nära
be-slägtad med någon, att blodsband dem emellan
äger rum.
BLODSFÖRVANDT, c. 3. Se Blodsfrände,
Blodsfr änka.
BLODSFÖRVANDTSKAP, f. 3. Sc
Blods-frändskap.
BLODSHÄMD, m. 3. 1) (egentligen och
allmännast) Hämd, som för ett begånget mord af
slägten ulkräfves genom mord å bancmannen cller
någon af hans närmaste slägtingar. B-en var
hos de fordna Skandinaverna ansedd som
helig, och existerar ännu hos vissa folkslag, t.
ex.Xorsicanerna. Vlkräfva b. af någon. —
2) (mindre brukl.) Hämd på hvad sätt som helst
for ett begånget mord; äfv. mord, som begås till
hämd för någon liden oförrätt eller förolämpning.
BLODSHÄMNARE, m. Ö. En, som utkräfver
blodshämd.
BLODSKAM, m. 2. sing.
Äktenskapsförbindelse eller köttslig beblandclsc mellan man och
qvinna, som äro blodsfränder. Bedrifva, begå b.
Lefva i b. med hvarandra. A/lad i, genom b.
BLODSKULD, f. 3. Skulden af, ansvaret för
ett begånget mord. Belastad med b.
BLODSKYGG, a. 2. (mindre brukl.) Säges om
vissa menniskor, hvilka känna cn naturlig rädsla
och afsky vid åsynen af blod. —
Blodskygg-hel, f. 3.
BLODSKÄNDANDE, a. 4. 1) (om menniskor)
Som begår cller begått blodskam. — 2) (om sak)
Som medför, innefattar blodskam. Ell b.
äktenskap. En b. förbindelse.
BLODSKÄNDARE, m. 3. En, som begår
cller begått blodskam; som lcfver i blodskam med
någon.
BLODSLAG, n. 3. (med.) En art slagfluss, då
hjernan öfvcrfyiles med blod, så alt nervsystemets
funktioner upphäfvas.
BLODSOT, m. 3. Sc Rödsot.
BLODSPATT, m. 3. Ett slags sjukdom hos
hästar. Jfr Spalt.
BLODSPILLAN, f. sing. indcf. Blodsutgjutelse
cller förlust af manskap i fält, utan att dermed
någon fördel vunnits. Efter mycken b. måslc
han upphäfva belägringen. Detta fruktlösa
anfall aflopp ej ulan mycken b.
BLODSPOTT, m. 2. sing. Blodblandad spott.
BLODSPOTTARE, m. 3. (föga brukl.) En,
som lider af blodspottning.
BLODSPOTTNING, f. 2. 4) Sjelfva
handlingen, då någon spottar blod. — 2) (med.) Sjukdom,
då den sjuke spottar blod, som uppkommer ur
bröstet.
BLODSPRÄNGD, a. 2. 4) Tält bctäckt med
prickar eller fläckar af blod. — 2) Säges om en
kroppsdel, der blodet för mycket framträngt till
ytterhudcn eller utådrar sig mer än vanligt på
ytan. En b. fläck på armen. B-a ögon. —
Blodsprängdhel, f. 3.
BLODSPÅR, n. 3. 4) Spår efter en blodig fot.
— 2) Märke efter blod.
RLODSTALLNING, f. 2. (om hästar och
boskapsdjur) Se Blodpinkning.
BLODSTEN, m. 2 Rödaktigt mineral, som
består af jernoxid och ger ett blodrödt pulver.
Begagnas, slipad, till polcring af guld och silfver,
samt, i pulverform, till rengöring af metaller, och
är för öfrigt en rikhaltig jernmalm.
BLODSTENSMALM, m. 3. Benämning på
alla af jernoxid beslående jernmalmer, som ej
dragas af magncten, och som gifva ett rödt
pulver, da de rifvas. Kallas äfven Torrsten ell.
Torr-slcnsmalm.
BLODSTILLA, f. 4. Sc Blodrot.
BLODSTILLANDE, a. 4. (med.) Sages om
medel, som stämma blodflod. B. medel.
BLODSTILLNING, f. 2. Sc Blodslämning.
BLODSTINN, a. 2. Hvars ådror svälla af
mycket blod. [- stind.]
BLODSTINNHET, f. 3. Egenskapen att vara
blodslinn.
BLODSTOCKNING, f. 2. (med) # 4) Blodets
stockning i ådrorna, hvilket sker, då det blifvit
för tjockt, lefral sig. — 2) Slockad blod på något
ställe i kroppen.
BLODSTRIMMA, f. 4. 1) Strimma af blod
på ytan af ett föremål. — 2) Röd strimma i
huden, förorsakad af slark blodutådring. Hafva cn
b. på armen, i ansiglct.
BL0D8TRIMMIG, a. 2. ’i) Full af
blod-strimmor (se förcg., begge bem.). — 2) Full af
strimmor, till färgen liknande blod.
BLODSTRÖM, m. 2. pl. — strömmar, (fig. poet.)
Brukas någon gång, för att utmärka Öfverdrifvet
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
