Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blodstänka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 BLO BLO
stor blodsutgjutelse. Under Albas välde i
Nederländerna flölo der b-mar öfverallt.
BLODSTÄNKA, v. a. 2. Stänka blod på.
— Blodslänkande, n. 4. o.
Blodstänk-ninq, f. 2.
BLODSTÖRTNING, f. 2. (med.) 1) Hastigt
påkommande, våldsam uttömning af blod ur
lungan. i betydlig mängd. Få b. — 2)
Sjukdomstillstånd, hvarunder man lider af sådana
uttömningar. Lida af b.
BLODSUGANDE, a. 4. Säges om vissa djur,
som nära sig genom att suga blod ur lcfvande
varelscr. — S. n. 4. Se Blodsugning.
BLODSUGARE, m. 5. 4) (nat. hist.) Djur,
som närer sig genom att suga blod ur lcfvande,
stundom äfven döda kroppar. — 2) (Og.) a) En,
som på orättmätigt sätt prejar, utsuger, utarmar
undersåter eller underhafvande, genom tryckande
skatter, o. s. v. — b) Obarmherlig, skoningslös
ockrarc.
BLODSUGERI, n. 4. Orättmäligt och
obarm-hertigt prejande eller ocker; jfr. Blodsugare, 2,
a o. b.
BLODSUGNING, f. 2. Handlingen, då vissa
djur suga blod ur lefvande eller döda kroppar.
BLODSUTGJUTELSE, f. 3. Ulgjutelse af
menniskoblod i Öppen strid, helst när någon blir
dödad. Kan väl sägas äfven i fråga om sårade,
men brukas förnämligast, då flere menniskor vid
tillfället tillsatt lifvet. Upploppet 1848 a/lopp
icke ulan mycken b.
BLODSVALL, n. 5. (mindre brukl.) Efter
hugg, slag, stöt o. s. v. uppsvullnadt ställe på
kroppen, som under huden visar tecken till ur
ådrorna utpressadt blod.
BLODSVETT, m. 2. sing. 4) Blodblandad
svett, som uttränger ur svetthålen. — 2) (fig.)
Ymnig svett, åtföljd af svår ångest.
BLODSVETTNING, f. 2. Svettning, då
svetten är blodblandad.
BLODSVULST, m. 3. Svulst, förorsakad af
på ett ställe sammanfluten, stockad blod.
BLODSÄKER, m. 2. sing. (bibi.) Benämning
på den åker, sedan använd till begrafningsplats
för främlingar, som öfverstcpresternc köpte för
de trettio silfverpenningar, Judas fick, för det
han skulle förråda Jesus, men som han sedan,
betagen af ånger, återlemnade. Äfv. Blodsplats.
BLODSÅR, n. 5. Sår, hvarvid blod kommer
i dagen.
BLODTOPPAR, m. 2. pl. (bot.) Mångårig
växt, som odlas i trädgårdar till salad. Kallas
äfv. Blodtoppsört och Trädgårds-pimpinell.
San-guisorba oflicinalis.
BLODTOPPSÖRT, f. 3. Se föreg.
BLODTRÄ, n. Mörkrödt, utländskt träslag,
som begagnas till åtskilliga slags möbler, [-träd.]
BLODTÖRST, f. 3. 4) Begär efter blod, hos
vissa djur. — 2) (fig.) Böjelse att utgjuta
menni-skoblod, mordisk grymhet. — Syn. Blodgirighct,
Blodlystnad. Blodtörslighet.
BLODTÖBSTIG, a. 2. Som hyser blodtörst
(både egentl. o. fig.). — Syn. Blodgirig, Blodlysten.
BLODTÖRSTIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara blodtörstig. — Syn. Se Blodtörst.
BLODUTTÖMNING, f. 2. (med.) 4)
Afföran-de af blod ur kroppen, genom läkareåtgärd, t.
ex.: åderlåtning, koppning, blodiglars användande.
— 2) Kroppens egen verkning, hvarigenom blod
ifrån någon af dess delar utdrifvcs, antingen till
följe af sjukdomstillstånd, såsom vid blodstörtning,
hemorroidcr, cllcr ock enligt naturens ordning,
till helsans bibehållande, såsom vid qvinnornns
månadsrening.
BLODUTÅDRING. f. 2. (med.) Blodets
utträngande ur ådrorna i dc närliggande delarna.
BLODVAR, n. 3. Var, blandadt med blod.
BLODVASSLA, f. 4. Se följ.
BLODVATTEN, n. 5. En af blodets
hufvud-beståndsdclar. cn klibbig, ägghvita liknande vätska.
BLODVITE, n. 4. (lagt.) Sår, lillfogadl på
brottsligt sätt, utan dödlig verkan, rncn hvarvid
dock blod kommer i dagen. Gifva, tillfoga, slå b.
BLODVITTNE, n. 4. 4) Person, som kan
vittna, att ett mord skett. — 2) Se Martyr.
BLODVÅG, f. 2. Instrument, hvarmedelst vid
åderlåtningar mängden utaf aftappadt blod kan
bestämmas.
BLODVÄLLING, m. 2. En hos Lappar och
Norrländningar omtyckt rätt, tillagad af stelnad
blod, som uppkokas i renmjölk, med tillblandning
af ost och" rcntalg.
BLODÅDER, f. 4. pl. — ådror, (anat.)
Benämning på det slaget af ådror, som föra blodet
ifrån kroppen tillbaka till hjertat. Kallas ock
Vener. Motstycke: Pulsåder.
BLODÅDERBRÅCK. n. 5. och
BLODÅDERSVULST, m/3. På blodåder
uppkommen svulst, då ådern genom hinnornas
svaghet på något ställe utvidgar sig.
BLODÄTANDE, a. 1. (nat. hist.) Säges om
djur, som förtära blod.
BLODÄTARE. m. 5. (nat. hist.) Benämning
på vissa djur, som lefva af blod.
BLODÖRN, m. 2. Rista b. kallades i
hedniska tiden, då på en missdådare eller krigsfånge
ryggen uppskars, refbenen tillbakaböjdes och
lungorna ultogos.
BLODÖRT, f. 3. Se Blodrot.
BLOM, förkortadt af Blomma. Stå i b.,
blomma.
BLOMAKTIG, a. 2. (föga brukl.) Som till
utseendet liknar en blomma.
BLOMARTAD, a. 2. Till natur och
beskaffenhet lik en blomma.
BLOMAX, n. 5. (bot.) Utdraget blomfäste,
hvarpå flera blommor sitta tillsammans längseflcr,
eller på korta blomskaft.
BLOMBESTRÖ, v. a. 2. (föga brukl.) Se
Blomsterströ.
BLOMBESÅDD, a. 2. (föga brukl.) Öfverströdd
med blommor, blomsterströdd.
BLOMBILDNING, f. 2. 4) Fortgången af
blommans utbildning på en växt. — 2) Sjelfva
blomman till form och utseende.
BLOMBLAD, n. 5. 4) (bot.) Benämning på
örtblad, när de sitta i grannskapet af blommorna.
— 2)’ (i dagligt tal) Benämning på bladen i en
blomkrona.
BLOMBORST, m. o. n. 6. Se Agnborsl.
BLOMBRÄM, n. 5. (bot.) öfversta kanten på
cn blomkrona.
BLOMBUDDING ell. BLOMBUDING, se
Plum-pudding.
BLOMBUKETT, –kä’tt, m. 3. Flera
blommor med sina sljclkar, hopknutna i form af ett
knippe eller en liten qvast. — Syn. Blomqvast,
Blomsterbukett. Blomstcrqvast, Kryddqvast.
BLOMBÄRANDE, a. 4. (bot.) Som bär
blommor. Säges om ax.
BLOMDOFT, n. o. m. 3. 4) Fint, i luften
kringflygande stoft af frömjölet bos blommor. Är
i denna mindre brukliga bemärkelse neutrum. —
2) (vanligare) Blommors vällukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
