Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bogtimmer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOG
BOK
211
BOGTIMMER, n. 5. Sc Klyshull.
BOGTRÄ, n. 4. Benämning på hvarldera af
de begge trästycken, hvilka på cn bogsele gå
uppifrån manstaden Öfver bogarna ned till manken
eller bringan, der de, liksom upptill, sluta
tillsammans. o Kallas äfven Loka.
BOGTÅG, n. 5. (sjöt.) Se Pcrllina.
BOGÅDER, f. 1. pl. — ådror. Åder i bogen
på ett kreatur. Ordet bnikas förnämligast i fråga
orn hästar.
BOHAG, n. 5. Sarnteliga husgcrådssaker och
redskap i clt bo, betraktade såsom ett helt.
BOHAGSTING, n. 5. Hvarje särskilt sak, som
räknas till bohaget.
BOHAGSTYG, n. 8. (föga brukl.) Se föreg.
BOHVETE, n. 4. Sädesslag af fam.
Polygo-neæ. Fagopyrum csculenlum. — Ss. B-gryn,
-gröt.
BOJ, m. 2. (sjöt.) 1) Vanligtvis kägelformigt
trästycke, som vid ankring med ett rep (Bojrep)
fästes vid ankaret, för att på vattenytan utvisa,
hvar detta ligger. Äfv. Ankarboj. — 2) Måladt
trästycke, antingen i form af en vals, tunna eller
kägla, som utlägges vid blindklippor och på
grunda ställen, till varningstecken för seglare. Kallas,
allt efter olika forni och ämne, Konisk boj,
Märkboj, Spetsboj, Tunnboj, Träboj.
BOJ. n. 3. Ett slags groft ylletyg, som
vanligen begagnas till foder, sällan valkadt, men
rug-gadt, borstadt och varrnpressadt.
BOJA, f. 4. Redskap alt hålla en person
fängslad. Brukas mest i plural, och företrädesvis
om fängselredskap af jern. Band och b-or.
Lägga, slå i b-or, fängsla med jern. Ligga,
sitta i b-or, vara slagen i b-or, vara på detta
sätt fängslad. (Fig.) Vara fängslad i en
skönhets b-or, vara förälskad i en qvinna. Lägga b.
på sina begär, beherrska dem. Lägga b. eller
b-or på handeln, sjöfarten, o. s. v., hindra
dess framgång, genom inskränkande författningar,
o. s. v. Lossa, bryta sina b-or, ens b-or,
befria sig, någon ifrån tvång. — Syn. Band, Kedja,
Fjetter.
BOJA, v. a. 1. (sjöt.) B. upp ett ankartåg,
dervid fästa en boj, som utvisar dess läge.
BOJAR, båjår, m. 3. Adlig godsägare i flera
slaviska länder.
BOJERT, bojjörrt, m. 2. Litet, i Holland
brukligt, rundbygdt, kort fartyg med stark mast.
BOJREP, n. 5. (sjöt.) Det rep, hvarmed bojen
sitter fästad vid ankaret. Jfr. Boj, m. 4.
BOK, f. 2. Ett vackert, resligt trädslag af
klassen Hängblommige, sorn växer i södra och
veslra trakterna af Sverige; lernnar ett förträfflig!
virke, och nötterna eller ållonen begagnas som
gödningsämne för svin samt lemna en god olja.
Kallas äfven Rödbok. Fagus sylvatica. — Ss.
B-lund, -skog, -trä, -träd, -ved,
-virke.
BOK, f. 3. pl. böcker. 4) a) (allmännast)
Flera sammanhäftade eller hopbundna tryckta
(äfven skrifna) ark, hvilkas innehåll vanligen bildar
ett helt för sig. Svarar i denna bem. emot Band,
Häfte. Han har många böcker, somliga
bundna, andra blott häftade. Skrifven b. Binda
en bok, se Binda. B. i exemplar, sarnteliga
tryckta arken, som höra till ett och samma
arbete, men som ännu icke blifvit hvarken häftade
eller bundna, utan blott sammanlagda till ett
helt för sig. — b) (i utsträckt mening) Säges äfv.
om de skrifna rullar af papyrus eller pergament,
hvilka fordom brukades: äfvpuväl om hvarje slags
samling till clt helt af med sRrifteckcn försedda
pjescr af hvarjchanda beskaffenhet (tunna
träskiT-vor, palmblad o. s. v.). Tamuliska böcker m. fl.
beslå af sammanfästade skrifna palmblad. —
c) Litterärt arbete, vare sig att det bestar af blott
ett enda band eller af flera. Skrifva cn b. Han
har skrifvil många böcker, hvari bland clt par
äro flera band starka. Trycka, lägga upp cn
b., utgifva den af trycket. — Ingår i flera
sammansättningar, såsom Lärobok, Barnbok, Handbok,
Kokbok, m. fl., hvilka alla ses på sina ställen. —
d) Afdelning af ett litterärt arbete, mindre än
Del, men större än Kapitel. Brukades isynnerhet
i de Gamles arbeten. En b. i Virgilius, i
Cur-tius, o. s. v. Indelning i böeker är numera
föråldrad. — e) Innehållet af en tryckt eller
otryckt, inbunden eller häftad skrift. En god,
dålig b. Läsa en b. Alltjemt hänga näsan
öfver boken, läsa trägeU — f) I ett band
hop-fästade skrifpappersark, för räkenskapers förande.
Förekommer i flera sammansättningar, såsom:
Räkenskapsbok. Kontorsbok. Kassabok, m. fl. Föra,
hålla b., sköta räkenskaper. Föra till boks, i
räkenskapsbok anteckna utgifter eller inkomster,
skuld eller fordran. Slå till boks, vara i e»
räkenskapsbok antecknad för skuld eller fordran.
Hur står du till boks hos honom? hur står din
räkning med honom? (Fig.) Stå väl, illa till
boks hos någon, vara väl, illa anskrifvcn.
omtyckt af honom. (Bibi.) Vara inskrifven i
Hf-sens bok, tillhöra de utvalde. — g) (i fråga om
edgång) Den Hel. Skrin. Bedyra något med
finger, med hand å bok, edeligen försäkra. —
2) Visst antal pappersark, utgörande för
skrifpap-per 24 och för tryekpapper 28. — 3) Visst antal
sammanhäftade blad af glättadt med bolus
öfver-draget papper, hvaremellan blad af slaget guld
(bladguld) äro lagda.
Anm. Benämningpn Boli anses hafva uppkommit
af dpt fordna bruket alt på tunna skifvor af
boklrä inskära runskrift.
BOKA, v. a. 4. (bergsbr.) Krossa malm r
små stycken, innan den rostas och smältes.
BOKANDE, n. 4. Handlingen, då man bokar.
BOKARE, m. 8. 4) Arbetare vid hyttor ock
smältugnar, som bokar malm. — 2) Se
Bokhammare.
BOKAUKTION, bökaucktschön, f. 3. Auktion,
hvarvid endnst böcker säljas.
BOKAUKTIONSKAMMARE, m. 3. o. 8.
Särskilt auktionsverk, enkom för böckers försäljning.
BOKBAND, n. 8. 4) Se Band, 2, a. — 2)
Band, fasladt uppvid ryggen af en bok, och som
begagnas all lägga mellan bladen, på det ställe^
der man slutat läsa, för att lättare få rätt på del,,
när rnnn åter vill fortsätta.
BOK BILL, m. 2. (nat. hist.) Insekt af
Skalbaggarna, med kamlika spröl; uppehåller sig
gen-na i gamla boksamlingar, der han gör mycken*
skada. Ptinus pcctinicomis.
BOKBINDARE, m. 8. Handtverkarr, hvars
yrke är alt binda böcker. — Ss- Bo k bind
argesäll, -handtverk, -klister, -lärling,
-mästare, -verkstad, -verktyg, m. fl.
BOKBINDARARBETE, n. 4. 4) En
bokbindares sysselsättning. — 2i Arbete, som af honom
blifvit gjordt.
BOKBINDÅRHYFVEL, m. 2. pl. — hyflär.
Pappershyfvel med rund tand, hvarmcd böeker
skäras.
BOKBINDARLÖN, f; 3. Arbetslön för
verkslå Idt bokbindarn rbelc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
