Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bokbindarpress ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
BOK
BOK
BOK BIND ARPRESS, m. 2. Press hos
bok-bindare, hvarmedelst ryggen af de falsade och
hoplagda arken hopklämmes.
BOKB1NDARSTÄMPEL, m. 2. pl. —
stämplar. Stämpel, som af bokbindare begagnas, för
att sätta sirater på ryggen al en bok.
ROKBINDERI, n. 4. 4) En bokbindares yrke
och sysselsättning. — 2) Konsten all inbinda
böcker. — 3) Bokbindarverkslad.
BOKCENSOR, böksä’nnsårr, m. 3. Person,
som af en regering fåll uppdrag att granska
utkommande böcker och skrifter, innan deras
tryckning tillätes. Bokgranskare.
BOKCENSUR, böksännsür, f. 5. Se Censur.
BOKEN, a. 2. neutr. — et. (om frukt) Blöt
och till hälften skämd. Bokna päron.
BOKFÖRA, v. a. 2. Föra till boks, i
räken-skapsbok uppteckna (utgift, inbetalning,
skuldfordran, o. s. v.). B. någol på elt conlo.
BOKFÖRANDE, n. 4. Handlingen, då man
bokför; se föreg.
BOKFÖRARE, m. 6. En, som förer bok.
Jfr. Bok, 4, f. Är till sitt begrepp vidsträcktare
än Bokhållare.
BOKFÖRING, f. 2. 4) En räkenskapsboks,
räkenskapers förande. Är det verbala
substantivet af Föra bok, hvaremot Bokförande tillhör
Bok/öra. — 2) Konsten att föra
räkenskapsböcker. Förstå sig på b. Lära sig b. — Syn.
Bokföringskonst, Bokhålleri.
BOKFÖRLAG, n. 3. o. 5. En boks ulgifvande af
trycket på egen bekostnad och deraf följande
äganderätten dertill. Förljena mycket på
bokförlager.
BOKFÖRLÄGGARE, m. 5. Person, som
förlägger böcker.
BOKFÖRRÅD, n. Ö. Samling af böcker.
Brukas vanligen om mindre och enskilta
boksamlingar. Han har ell stort b. — Syn. Boksamling.
BOKFÖRTECKNING, f. 2. Förteckning på
böcker. — Syn. Boklista, Bokkatalog.
BOKGRANSKARE, m. 5. Sc Bokcensor.
BOKGRÄL, m. 2. Se Pedant.
BOKGULD. n. 5. Bladguld, som vanligtvis
inlägges i böcker (se Bok, 3) och sålunda försäljes.
Äkta b. är slaget af Dukatguld.
BOK H AMM ARE, m. 8. Hammare, som
drif-ves med vatten och begagnas till att boka malm.
BOKHANDEL, m. 2. sing. 4) Handel med
böcker, både nya och gamla. Handel med gamla
böcker kallas särskilt Ånliqvarisk b. — 2) Se
Boklåda.
BOKHANDELSANMÄLAN, f. sing. indef.
Anmälan om någol bokhandelsföretag (utgifvandel af
bok, musikalier, gravurcr o. s. v.), som införes i
tidningarna, eller, särskilt tryckt, utlcmnas i
boklådorna eller sprides med posten bland
allmänheten.
BOKHANDELSSOCIETET,–––––-sosietét, f. 3.
Frivillig förening af bokhandlarnc i cn stad, i
och för befrämjandet af deras gemensamma bästa,
och utan att stå under några skrålagar.
BOKHANDLARE, m. 5. En, hvilken såsom
yrke drifver handel med böcker, så gamla som
nya. Den, som försäljer gamla, kallas särskilt
Ånliqvarisk b. — Ss. Bokhandlarfru,
-yrke, m. fl.
BOKHJUL, n. 5. Redskap, i form af hjul,
hvarmed malm bokas.
BOKHO, m. 2. Ho, hvari malm bokas.
BOKHUS, n. 5. Särskilt hus, hvaruti malm
bokas.
BOKHVETE, se Bohvelc.
BOKHYLLA, f. 4. Hylla, enkom gjord all
deruppå ställa böcker.
BOKHYTTA, f. 4. Se Bokhus.
BOKHÅLLARE, m. 5. 4) Person, som på
kontor eller i publikt verk förer räkenskaperna,
isynnerhet hufvudboken. B. på elt
handelskontor, vid ett bruk, i banken. — 2) Person, som
på handelskontor, vid bruk eller på egendom har
någon lägre befattning med räkenskaperna, håller
kladdar, jurnaler, specialer o. d.. utan att föra
den egentliga räkenskapsbokcn. Är i denna bem.
alt anse mera som en titel. — Ss.
Bokhållar-lön, -syssla, -tjenst, m. m.
BOKHÅLLERI, n. 3. 4) Sysselsättningen att
föra räkenskapsböcker. B-et är ofta ell trägcl
arbete. — 2) Konsten, sättet alt föra räkenskap.
Lära b-et. Enkelt b., då vid hvarje affär endast
den verkliga gäldenären eller borgenären tillika
med de ifrågavarande summorna antecknas.
Dubbelt ell. Italienskt b., då hvarje post införes på
två ställen, d. v. s. kredileras på elt conto och
debiteras på ett annat. Föra böcker efter
italienska b-et.
ROKKAMMARE, m. 3. o. 5. Mindre rum,
kammare, hvari böcker förvaras. — Syn. Se
Bokrum.
BOKKATALOG, bèk–lag, m. 3.
Bokförteckning.
BOKKIM, m. 2. Se Bokslaf, 2.
BOKKNÄPPE, n. 4. Knippe, hvarmed
pcr-marnc på gamla böcker sammanhållas.
BOKKUNNIG, a. 2. Som äger bokkännedom.
BOKKUNSKAP, f. 3. Se Bokkännedom.
BOKKÄNNARE, m. 5. Lärd, som äger
bokkännedom; se följ. — Syn. Bibliognost.
BOKKÄNNEDOM, m. 2. sing. Kunskap om
böcker, så väl äldre som nyare, tryckta som
skrif-na, deras titlar, olika upplagor, m. m. — Syn.
Bokkunskap, Bibliognosi.
BOKLIG, a. 2. B-a konster, lärdom,
vetenskaper.
BOK LISTA, f. 4. Se Bokförteckning.
BOKLUNTA, f. 4. Säges föraktligt om gamla
och vidlyftiga böcker, utan någol synnerligt värde;
så kallas äfven böcker i allmänhet, af dem, som
icke äro vänner af läsning och kunskaper.
BOKLÅDA, f. 4. Ställe, rum, bod, der
bokhandel drifvcs.
BOKLÅDSPRIS, n. 5. Priset på en bok i
bokhandeln, till skilnad ifrån det, som den eljest
kan hafva (t. ex. på bokauktioner, o. s. v.)
BOKLÄRD, a. 2. Som hämtat sina kunskaper
nier ur böcker, än ur det praktiska lifvet, genom
egen erfarenhet och umgänge ined kunniga män.
DOKLÄRDOM, m. 2. sing. 4) Kunskaper, som
inhämtas ur böcker, till skilnad ifrån dem, som
förvärfvas genom erfarenhet, umgänge med andra,
o. s. v. — 2) Se Bokvett.
BOKMAGASIN, bök–si’n, n. 3. Slängdt
större rum. der böcker, som äro till salu,
förvaras. — Syn. Se Bokrum.
BOK M AK ARE, m. 5. Föraktlig benämning
på en skriftställare, som väl skrifvil många böcker,
men inga ulaf värde. — Syn. Se Bokskrifvare.
BOKMAKERI, n. 3. (föraktl.)
Sysselsättningen att skrifva böcker utan värde.
BOKMAL, m. 2. .4) Insekt af Sländornas
ordning, nära en Hnie lång, blekgul, skör, med röda
ögon och oftast vinglös, som uppehåller sig ibland
papper, torkade växter, i böcker, insektlådor, o.
s. v. Psocus pulsatorius. — 2) (fig.) Person, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
